Com'era?

Vi är hemma igen. Hemma i Finland, hemma i vintern och snart hemma i vardag. Hur var resan då? Blev den som vi tänkt oss?

Ja. Eller nej, för den blev bättre än vi tänkt oss. Vi var lite nervösa inför hur det skulle gå i skolan, vi funderade på om 1,5 månader är för länge och om Ste skulle kunna jobba tillräckligt bra därifrån.

Skolan är ju ett kapitel för sig. Skolan i Italien har inga raster, endast en mellanmålspaus på tjugo minuter. Mina barn är vana med att kunna springa av sig på rasterna, så att sitta stilla från 8.10 till 13.35 var en utmaning för dem. Lärarna var inte lika stränga med dem som med de andra barnen, vilket (förstås) slutade i att R&E förstod att de fick göra nästan vad som helst på lektionerna. Typ rita sig med tush i ansiktet och på bordet, vässa pennor och kasta skruttet på golvet...  Såklart blev läraren arg. Men o andra sidan förvånades lärarna över hur lätt R&E kom in i gruppen, hur bra dom talar italienska, hur gärna de läser upp läxorna (muntliga förhör) och hur duktiga de är med alla uppgifter.

R&Es italienska har fått en enorm boost, att prata med jämnåriga barn har varit verkligen bra för dem. De har fått många nya vänner och en ny förståelse för deras andra hemland. De har gärna farit till skolan, men var nog väldigt glada när den slutade. Det blev ganska tungt att först vara så länge stilla i skolan och sedan vara tvungen att göra läxorna från Finland på eftermiddagen. Såklart hade de läxorn också från den italienska skolan. Jag tycker personligen att det är lite hårda krav från den finska skolan att R&E måste göra alla uppgifter som deras klasskompisar i Billnäs gör, för de gick ju faktiskt i skola på "semestern".

Ste kunde jobba riktigt bra, det fanns inga problem med internetet i vår stuga. Han jobbade nästan hela perioden, förutom två veckor på slutet.

Perioden var också bra, inte alls får lång. Jag var inte över huvudtaget redo att lämna Sicilien den 22.12. Solen sken, det var 20 grader och allt var perfekt. Avskedet var svårt. Såklart fanns det saker som inte var så bra i Cefalu. Människorna där verkar inte ha något miljötänk överhuvudtaget, det fanns skräp lite överallt. Vår stuga, vars värd sa att han var en miljökämpe, hade bara starka rengöringsmedel som sen rann direkt ut i naturen. Cefalu är tack vara Ni Vet Vem i mycket skräpfriare skick än de flesta andra städer, så att turisterna (och deras pengar) inte skräms bort. Jag hade också problem med att vår värd hade en mycket snäv syn på kvinno- och mansroller.

Men alltså de där problem drunknar i det att vi hade mandariner på vår går, att solen sken, att jag fick fara på joggturer i de mest vackra bergen, att glassen gav en liten foodgasm, jag fick glutenfri pizza, att vi fick så mycket tid tillsammans med familjen, att vi växte. Vi siktar på att göra samma sak nästa år!

Vi hade inte kunnat göra det här utan ni som tog hand om våra hus och katt, tack!

Bröllop och annat

Veckans positiva,

Bröllopet var fantastiskt. Mängder, och då menar jag verkligen mängder av mat. Det lilla som jag fotade var en del av förrättsbuffén, en all you can eat- orgie som följdes av två förrättstallrikar vid bordet, två primo (risotto och pasta), sorbetto och huvudrätten. Efterrätten var även den en all you can eat efterrättsbufféorgie. Den började på ena sidan av servingsbordet med färsk frukt, chokladfontän, karamelliserad frukt, salame dolce, glass, alla dessa underbara småportioner som ses på bilden, bröllopstårta, olika andra slags tårtor och små bakelser. Nam. Det var, som ni förstår, fantastiskt. Jag hann dessvärre inte äta så mycket som jag hade velat eftersom de på detta bröllop hade ett sjukt bra band och tre andra skandinaver! Jag dansade i timmar.

Veckans negativa,

Jag är fortfarande sjuk. Inte supermycket, men så att det fortfarande ömmar i bihålorna och att jag är trött mest hela tiden. Vännen som jag träffade över lunch tyckte jag såg så sjuk och trött ut att hon senare kom hit med en massa mediciner och vitaminer. Vilka snälla vänner jag har!

Min telefon fungerar så dåligt att jag inte vågar lämna den med mamma nästa vecka då vi är i Skottland. Jag tog ikväll över makens gamla telefon som han har använt för app- utveckling. Jag upptäckte sen att varken instagram eller bloglovin fungerar på den, vilket ju är katastrofalt. Min computer science wizard ska dock utöva sin magi på den så hopp finns.

Valet.

Val Rendena

Så mycket att blogga om nu när vi är hemma och har landat i vardagen! Vi hade en fantastisk vecka i en stuga i Alperna, och kom hem två på tisdag morgon. Idag har vi varit på dagmammainskolning och annat spännande, mer om det sen! Nu bara måste jag spamma bloggen med foton från bergen. 

Vi hade bokat en stuga i Val Rendena, min svägerskas makes hemdal. Vi körde upp dit från Mantova och färden som skulle ha tagit två timmar tog 5 och en halv. En snöstorm svepte in över norra Italien och vi fastnade i den. Någonstans under vägen tappade vi även ett däcks vinterkedja och kunde inte köra hela vägen upp till vår stuga. Vi gick upp, med barn och alla väskor i snön. Men våra ungar klarade av dagen superbra!

Vi ägnade våra dagar med bilturer och promenader till vackra platser, och åkte pulkka på gården hela eftermiddagen. Åt ibland på restaurang, men oftast hemma i stugen som vi delade med svärföräldrarna. Det blev, som alltid i Italien, alltför mycket mat.

Nyår firade vi femton man starkt hemma i stugan. Barnen lekte med svägerskans mans kusins barn och ville absolut inte fara och sova. Vi åt linser för att önska finansiell lycka under det följande året, och Cotecino var allmän välgång. 

En dag tog vi skidliften upp till ett av Italiens mest omtyckta slalomberg. Vi ville skida, men med makens fotbollsknä och min fortfarande sjuka handled valde vi förståndigt nog att skippa skidandet. Rowli däremot provade alla skidor han kunde hitta.

Han fick inte åka skidor, eller ens pulkka så högt uppe, 1600 meter, men var glad ändå. Ungarna älskade åka skidliften, helikoptern som de kallade den. Jag som lider av lätt höjdskräck var lite rädd.

Mamma-barnselfie

Barnen må se idylliskt söta och väluppfostrade ut, men låt icke skenet bedra. De är busiga och livliga som få. Varken fastern, farbrodern, modern eller fader fick sätta ner sig och njuta av solen och utsikten mer än en minut. Fantastiska ungar, men inte särskilt lugna. Vi hade på alla sätt en supersemester, men särskilt avkopplande och rogivande var den inte. Inga mysiga promenader i idyllisk vinterby med make. Mycket springa efter busungar, bärande på trötta ungar och sovande brevid närhetstörstande, sparkande gullungar. Jag längtar i smyg efter en veckoslutsresa med maken.

Sista dagen hade snön nästan helt smultit bort och vi fick njuta av lite varmare väder. Jag var återigen tacksam för att ha gift mig med en italienare och får uppleva Italien på många olika sätt. Vi enas alltid om, maken och jag, att Italien är ett fantastiskt land att semestra i, men absolut inte ett land vi vill bo i. Varje dag får vi höra historier om hur svårt det är i Italien idag. Om arbetslöshet, byråkrati som är absolut galen, om peter pan- syndromet, om politiken, om immigranterna. Om uppgivenheten i Vackra Italien.  

Jul

Hoppas ni alla har haft en god jul! Det hade vi hàr i Italien i àr. Mindre stress àn fòrra àret, mera lugn och glàdje. Julaftons fòrmiddag tillbringade jag och barnen i parken, eftermiddagen hemma lekandes och med en fotbollsmatch. Kvàllen bestod av en julmiddag och julgubbe. Katoliker ska fasta under julaftonsdagen sà middagen var fràmst fisk- och skaldjursbaserad. Det tyckte jag var riktigt skònt, och mycket gott! Julgubben kom med mànga presenter àt barnen, till deras glàdje och min làtt skràckfyllda oro. Vet ej hur de ska fà plats i vàskan eller hemma. Vi trodde att kidsen blev lurade av julgubbe- farfarn, men idag sa Rowli att det var Nonno som var utklàdd till julgubbe. 

Juldagen har varit lugn, med mig hàr hemma med barnen och resten av familjen i olika omgàngar pà julmàssa. Vi har sett pà film, skypeat med finlàndska familjen och àtit jullunch. Mycket skònt jul detta, faktiskt.

Colline

Idag var vi och hàlsade pà hos Carlotta som var au pair hos oss sommaren 2013. Vi var bjudna pà lunch och blev igen alldeles òvervàldigade av den generositeten och gàstfriheten som man hittar hàr! Det var fòrsta gàngen som vi tràffade Carlottas pappa. Han tog emot oss med òppna armar och ett lunchbord som dignade av làckerheter. Som inte sjàlva lunchen vore nog tog han med oss till deras sommarstuga bland kullarna, Colline, de smà bergen som landskapet Veneto bestàr av. Dàr mòttes vi av en fantastisk utsikt och en tystnad och luft som kan màta sig med den i Dònsby. Han visade oss 1800- tals bondestugan som de restaurerat enligt gamla metoder och som var alldeles underbar. Han bjòd oss att spendera en vecka, en mànad dàr. Det ska vi absolut gòra! Gàrden var full av hundar och ett par hundra meter ifràn làg ett stall med amerikanska cowboy hàstar och tjurar. Ni kan tro att jag var full av lycka medan jag ledde ena hàsten fràn inhàgnaden till stallet. Nàgra hundra meter till dàrifràn ligger en gammaldags bondgàrd med duvor pà vinden, grisar, kossor, gàss, hundar, kaniner och màngder av halvvilda hòns. Underbart!

Fotona gòr absolut inte platsen ràttvisa, det àr lite svàrt att fota snyggt med ett barn pà hòften.

Bakugn

vinkàllare

Kidsens favorit

God jul!

Sòta, underbara ceki.

Italien

Nu, den fjàrde dagen i Italien har jag vaknat upp ur bihàleinflammation-antibiotika-mens-hosta- koman. Vilken tur att bli frisk till julafton! Resan gick fòrvànansvàrt bra, trots mellanlandning, buss och tàg. Vàr ràddning var helt klart kidsens nya resvàskor som de kan sitta pà och vi kan dra igenom terminaler och tàgstationer. Det àr àttonde gàngen som kidsen reser till Italien,  sà de bòrjar ocksà ha vanan inne. Vi reste denna gàng med exeptionellt lite bagage, vilket underlàttade vàr resa men som redan bòrjar harma mig. Jag snyftar till lite nàr jag tànker pà diy- raw choklad kittet vi fick till julklapp och som vore perfekt att piffa till den hàr julen med men som vi var tvungna att làmna hemma pga enorm platsbrist. Jag hade inte heller sagt nej till en till skjorta och en bok. Tvà veckors semester utan bok, choklad och med tvà skjortor àr inte helt okej, men mànne jag inte òverlever. Stora vàskan àr full med kidsens vinterhalare och vàra skidbyxor. Min rinka àr packad med julkappar och makens med fotbollsskor och datorer. Jag valde att packa ner mina springtossor istàllet fòr boken och chokladen, det ni.

Hàr i Mantova ligger dimman tàt òver staden, och inte ett ens uns julkànsla bor hos mig. Men det àr okej, jag fòrvàntar mig inget. Julen blir en trevlig fest àndà. Jag ska inte kàmpa med att fòrsòka skapa dessa italienska jular till nàgot som àr jul fòr mig. Hellre fòlja med vad familjen hàr gòr och anpassa mig. Det àr inte min roll att làra barnen italienska julsànger, om ingen hàr gòr det fàr det vara okej sà, àven om en jul i Finland utan julsànger fòr mig àr otànkbar. Som exempel, bara. Ungarn àr glada àndà. De har fàtt àka karusell och leka med en massa nya mànniskor. 

Piemonte

Vilken härlig resa! Den organiserades av projektet Bra mat i Västnyland och var för matsysslare (och jag har ju Bed and Breakfast). Då jag anmälde mig med tipsade jag om att jag också kunde tolka, vilket organisatörerna nappade på! Det blev därför en jobb- studieresa. Jag är så glad över att jag fick möjligheten att tolka. Först var jag lite nervös, jag är inte bra på att tala inför stora grupper. Men genast när första förläsaren började prata försvann all min nervositet. Jag lyssnade koncentrerat, översatt utan att tänka på vad jag sade, alla 30 personer i publiken försvann. Det var sjukt roligt! Jag vill verkligen jobba som guide/ tolk på andra resor i Italien! Men man kan ju hoppas att jag inte behöver inleda nästa tolkning med att prata om kosmiska krafter, sperma, livmoder och vagina. Det kom lite oväntat, så att säga.

Förutom själva tolkande var också programmet mycket intressant. Vi besökte ett center för ekologisk odling (var allså sperman kom på tal), ett ostmejeri, en hasselnötsgård, en bondgård, ett bageri och en vingård. De två sista dagarna besökte vi Turin och slow food mässan Salone del gusto. Mässan var ett paradis för mig, överlyckligt hoppade jag från smakprov till smakprov. Det var också roligt fråga försäljarna en massa saker om tillverkningen av produkterna. På fredag morgon besökte vi även torgmarknaden i Turin, som hör till en av Europas största. Det var också en upplevelse! Alla färger, dofter, priser, Ciao bella!, konstiga grönsaker. Maten och vinerna under resan var förstås något alldeles speciellt.

Av programmet tyckte jag speciellt mycket om ostmejeriet, bageriet och hasselnötsgården. Jag älskar ju ost över något annat livsmedel och tyckte om att se hur tillverkningen går till. Ostkvinnans föräldrar hade flyttat tillbaka till sin födelseby för att grunda mejeriet och komma tillbaka till rötterna. De använde sig av gamla recept och har egna getter vilkas mjölk blir till ostar. Bageriet tyckte jag nästan enbart för att bagerskan var så underbar! Hon var rolig, intresserad av vår grupp och hade en stor passion för bakning. Människor som är passionerade över vad de gör är alltid de mest facinerande. Hasselnötsgården tyckte jag också mycket om pga ägaren, en man i min ålder. Han visade hur produktionen går till, och skämtade en massa. Jag tror jag skrattade mer än tolkade där. Och hasselnötterna! De nötter vi kallar hasselnötter här i Finland smakar inte ens nära på så gott som Emanueles hasselnötter. Galet goda är vad de är. Han lovade mig att hämta med några påsar när han kommer till Dönsby i sommar. Hoppas verkligen att han kommer, jag vill ha mera nötter!

Jag var före resan lite orolig över konceptet gruppresa, och tänkte mig något för åldringar. Men de fördomarna fick jag snabbt spola ner. Vi hade en fantastisk grupp, jag hoppas på vidare kontakt med många! Resan fick ett bra slut med en sen kväll på barer i Turin, och med att komma hem till kramande barn, och en make som städat hela huset och hade maten på bordet. Det blir inte mycket bättre än så!

Svetalienska

Stackars min familj kommer inte att fòrstà vad gossarna sàger. De blandar friskt svenska och italienska nàr de pratar med mig. Det roliga àr att de tar italienska ord och fòrsvenskar dem alldeles korrekt. Mamma du guidar (guidare= kòra). Fàr jag din maan? (mano=hand). Kan jag fà succ? (succo= saft). Jag fòrstàr ju fòrstàs allt vad de sàger, och tycker det làter mycket roligt men fòrsòker att inte uppmuntra det. Oftast sàger jag Papà sàger Succo mamma sàger saft eller ràttar utan att ràtta Aj vill du ha saft?. Miljo fòredrar det fòrsta sàttet, Auli det andra. De har nu redan blivit bàttre pà att prata ren svenska. Ibland gòr jag ocksà fel, jag rycks med i italienskan och pratar om passegginon och ciabattor istàllet fòr vagn och tofflor. Dàligt Nora, dàligt! Jag kan inte annat àn beundra maken som efter snart tio àr i Finland inte har tappat sitt modersmàl och dessutom har làrt sina barn en felfri italienska. Ungarnas italienska àr verkligen mycket bra. Kuriosa; jag fàr inte ràkna pà svenska àt ungarna, de kràver finska. Upp till kahdeksan kan de ràkna sjàlva. Skrattar fortfarande fòrresten àt maken som avsnoppade tvà barn i nio àrs àldern som var elaka mot twinsen pà stranden, de retade dem fòr att de var smà och inte kunde gòra det som de stora kunde. Och Ste ba: Ja, men de talar tre spràk! Retstickorna blev màllòsa.

Italia

Vilken skòn semester. Bara hav, smàtroll och mozzarella i en hel vecka. Lyckan att fà vara med barna sà hàr lànge utan mamma màste jobba. Att fà àgna all min tid àt dem, làta dem ta all tid de behòver. Livet pà sommarstugan àr sà komplikationsfritt. Jag fick tre semesterdagar tillsammans med maken, annars har jag delat stuga med svàrfar. Vi kommer bra òverrens, vi som àr de lugnaste i hela familjen. Det hade fòrstàs varit skònt med mer semestertid med maken, men det gick bra sà hàr ocksà. 

Som vanligt nàr jag àr hàr i Italien fràngàr jag min Inga bilder pà barnen- policy. 

Italienare ser lite ner pà den hàr delen av Strand- Italien. Den àr nàgot av ett fattigmansalternativ i jàmfòrelse med vàstra kusten. Havet àr inte sà fint och bla bla bla. Jag ba, are you kidding me! Jag àlskar det hàr!

Trollen àlskar det ocksà. Hàr gàr de hand i hand till stranden. Bara pà tottoaren, inte springa, sàger de. 

Stranden har lekstuga, rutchbana och en bar som sàljer isglass 1 euro styck. Vad kan barnen mer ònska sig?

Vi stortrivdes helt enkelt!

En dag hyrde vi en fyra persons cykel och cyklade runt i staden. Fortare mamma, fortare!

Tre pizzor har jag hittills àtit. Och glass varje dag.

Jag hoppas att vi har mòjlighet att fara dit nàsta àr igen.

Lòrdagsshopping

Idag var Food day, sàsom maken uttryckte det. Vi bòrjade storshoppingen pà farmers marketen hàr i nàrheten var vi kòpte en salame, en burk bipollen och en massa ostar. Jag och maken tittade varannan minut pà varandra och skakade pà huvudena. En stor tygkasse full av grònsaker- 14 e. En liten tygkasse fylld med olika sorters ostar- 19 e. Urgod mascarpone al fior di latte hàr, lokalt kòtt dàr. Ibland kànns det verkligen synd att Italien àr sà làngt borta. 

Vi dumpade av sakerna hemma och kòrde 13km till nàsta shoppingorgie. I byn Castel d'ario ser man svinen och kossorna nàr man kòr in i byn, och i bybutiken fàr man kòpa kòttet. Vi kòpte tvà kassar salamelle och annat gott kòtt vacuumfòrpackat. Hemma igen àt vi en sà god och màttande lunch att mòdosamt gick till sàngen och slocknade. Hemma i Finland tillàter jag mig nàstan aldrig att vila pà dagen, hàr var det oundvikligt och superskònt.

Nàr vi igen kommit till vàra sinnens fulla bruk kòrde vi mot Fontanellato, en liten stad utanfòr Parma. Dàr hos vàr vanliga osthandlare kòpte vi fyra kilo parmiggiano, en mortadella och en salami. Tillbaka i Mantova handlade vi kex, kaffe, en speciell sorts pasta och ris i en matbutik. Kaffet som kostar òver fyra e per pàse i Finland kostar hàr 6,50 fòr fyra stycken. Hemma hàr fanns en redan kòpt olivolja fràn makens mammas kusin och en stor parmaskinka. Mànne vi inte klarar oss nu en tid framòver.

Vi startar tillbaka till Finland imorgon klockan fyra pà morgonen och àr hemma hos kidsen ca tolvtiden. Att resa utan dem àr bàde skònt och tràkigt. Skònt, fòr att jag kan fokusera min uppmàrksam pà en sak istàllet fòr tre, fòr att jag kan vila pà dagen, fòr att jag kan làsa. Tràkigt, eftersom jag ju nu ser vàrlden genom deras ògon. Alla traktorer, fàglar, hundar, karuseller etc. làgger jag genast màrke till och vill ropa Titta! men har ingen att ropa àt.

Italia

Eftersom kidsen verkar rekordsova fòrsòker jag mig pà ett till blogginlàgg. De àr sàkert tròtta efter den knappa dagssòmnen igàr och nàtterna med frekventa skrik. Bàda tvà (och jag) blev fòrkylda vid havet. 

Resan till Italien var den bàsta hittills. Om detta hade varit vàr fòrsta flygresa med tvillingarna skulle jag antagligen ha oroat mig massor i fòrvàg. Typ men dom àr sà livliga, hur ska de klara av att sitta still och men de sover alltid dagssòmn hemma i sàngen i mòrkret, hur ska de sova i flyget?. Nu var jag inte ett skvatt orolig. Ungarna àlskade att àka tàg, buss och flyg. Emil lekte snàllt i flyget, Raul sov. Emil slocknade nàr vi landa. De var sàklart tròtta pà kvàllen. Inte lika tròtta som jag dock som somnade redan fòre àtta pà kvàllen.

Dagarna pà stranden var underbara. Raul och Emil àlskade strandlivet. Raul skaffade mànga nya vànner, Emil sprang ungefàr ett maratonlopp varje dag. Jag fòrundrades òver hur alla italienare har sà jàkla perfekta kroppar. Jag lovar, jag hòrde till de mest otràndade pà vàr del av stranden. Dàremot tyckte jag att det àr fint att italienska mammor inte dòljer sina post-preggo magar under en simdràkt sà som trenden tycks vara i Finland. 

Vi har nu inte ens varit en vecka i Italien men har redan stòtt pà mànga deprimerande historier òver hur det àr att leva i Italien idag. Alla gratulerar Ste òver hans beslut att flytta till ett annat land hai fatto benissimo!. Arbetslòsheten àr skyhòg, nya lagar som fòrsvàrar livet antas hela tiden, hoppet om en ljusare framtid àr helt borta. 

p.s vill man bestàlla parmesanost med oss bòr man gòra det fòre torsdag.  Det kostar typ 14e/k. Mamma?

psst, Maria, om ni kommer och plocka àpplen finns det ocksà plommon i àr!

Sommarsemester

Hàr i Mantova igen med ett fungerande internet. Det var underbart med semester vid havet! Med sol varje dag, varmt hav och massor av fàrsk mozzarella. Deras sommarstuga àr fantastisk den ocksà, pà perfekt avstànd fràn stranden, butiken, pizzeria, òlbryggeri och ostaffàr. Det sku vara roligt att nàsta àr spendera en vecka dàr med vànner fràn Finland, om nàgon àr intresserad.