Stackars min familj kommer inte att fòrstà vad gossarna sàger. De blandar friskt svenska och italienska nàr de pratar med mig. Det roliga àr att de tar italienska ord och fòrsvenskar dem alldeles korrekt. Mamma du guidar (guidare= kòra). Fàr jag din maan? (mano=hand). Kan jag fà succ? (succo= saft). Jag fòrstàr ju fòrstàs allt vad de sàger, och tycker det làter mycket roligt men fòrsòker att inte uppmuntra det. Oftast sàger jag Papà sàger Succo mamma sàger saft eller ràttar utan att ràtta Aj vill du ha saft?. Miljo fòredrar det fòrsta sàttet, Auli det andra. De har nu redan blivit bàttre pà att prata ren svenska. Ibland gòr jag ocksà fel, jag rycks med i italienskan och pratar om passegginon och ciabattor istàllet fòr vagn och tofflor. Dàligt Nora, dàligt! Jag kan inte annat àn beundra maken som efter snart tio àr i Finland inte har tappat sitt modersmàl och dessutom har làrt sina barn en felfri italienska. Ungarnas italienska àr verkligen mycket bra. Kuriosa; jag fàr inte ràkna pà svenska àt ungarna, de kràver finska. Upp till kahdeksan kan de ràkna sjàlva. Skrattar fortfarande fòrresten àt maken som avsnoppade tvà barn i nio àrs àldern som var elaka mot twinsen pà stranden, de retade dem fòr att de var smà och inte kunde gòra det som de stora kunde. Och Ste ba: Ja, men de talar tre spràk! Retstickorna blev màllòsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar