Årsresumé, våren

Eftersom 2017 var ett sådant hemskt vill jag minnas hur fint 2018 var. Förra året var för mig att komma på rätt bana igen, göra förändringar och visa nåd åt mig själv. 

Januari och februari gick åt till renovera röda rummet i B&B. Dit for mycket pengar, faktiskt för mycket pengar. Men jag och alla gäster har varit mer än nöjda med resultatet! Så jag är så glad över att ha fått det gjort. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Renoveringsjobbet klarade jag av bra, men jag hade fortfarande problem med det vanliga jobbet. Jag fick andnöd av att bädda och städa. Det var utmattande. Jag tog för säkerhets skull inte emot så många gäster då ännu.

I januari och februari bjöd vi vänner på lunch ett antal gånger, det var alltid lika roligt och är något vi måste börja med igen! Jag reste med barnen till Italien under sportlovet för att hälsa på farföräldrarna och kusinen. Jag var på många skogspromenader och skogsterapiade mig själv. Jag försökte minska på/ sluta äta antidepressiva men jag mådde mycket dåligt av det så jag fortsatte.

På påsken reste jag och Miljo till Jakobstad för att hälsa på min kusins familj. Dagen då vi reste upp mådde jag superdåligt, hade ett riktigt bakslag. Dagarna där gick bättre, även om huvudet snurrade fullt efter en kort promenad till butiken. Det var svårt för Miljo att skilja sig från sina småkusiner.

I maj var det dags för nästa resa, jag och Ste reste på tumanhand till London och Cornwall. Jag fick se en burleskshow i London, uppleva Kung Arthurs födelsestad och besöka älskade, älskade Glastonbury igen! Jag öppnade också Cafe Dagny på morsdagen och fick veta att jag får en praktikant för sommaren! Det lättade lite mitt sinne, men jag hade ändå mycket ångest över hur sommaren skulle gå. Jag bokade till och med ett till möte på den psykiatriska sjukskötare för att få hjälp med att hantera situationen (som ju faktiskt var dålig) men hon ba: det blir nog bra. Hjälp vad dåligt jag mådde efter det! 

Jag fyllde 34 år och firade med grill- och spelkväll med de vänner som vi också firat midsommar och nyår med <3 p="">

Tintagel!

Com'era?

Vi är hemma igen. Hemma i Finland, hemma i vintern och snart hemma i vardag. Hur var resan då? Blev den som vi tänkt oss?

Ja. Eller nej, för den blev bättre än vi tänkt oss. Vi var lite nervösa inför hur det skulle gå i skolan, vi funderade på om 1,5 månader är för länge och om Ste skulle kunna jobba tillräckligt bra därifrån.

Skolan är ju ett kapitel för sig. Skolan i Italien har inga raster, endast en mellanmålspaus på tjugo minuter. Mina barn är vana med att kunna springa av sig på rasterna, så att sitta stilla från 8.10 till 13.35 var en utmaning för dem. Lärarna var inte lika stränga med dem som med de andra barnen, vilket (förstås) slutade i att R&E förstod att de fick göra nästan vad som helst på lektionerna. Typ rita sig med tush i ansiktet och på bordet, vässa pennor och kasta skruttet på golvet...  Såklart blev läraren arg. Men o andra sidan förvånades lärarna över hur lätt R&E kom in i gruppen, hur bra dom talar italienska, hur gärna de läser upp läxorna (muntliga förhör) och hur duktiga de är med alla uppgifter.

R&Es italienska har fått en enorm boost, att prata med jämnåriga barn har varit verkligen bra för dem. De har fått många nya vänner och en ny förståelse för deras andra hemland. De har gärna farit till skolan, men var nog väldigt glada när den slutade. Det blev ganska tungt att först vara så länge stilla i skolan och sedan vara tvungen att göra läxorna från Finland på eftermiddagen. Såklart hade de läxorn också från den italienska skolan. Jag tycker personligen att det är lite hårda krav från den finska skolan att R&E måste göra alla uppgifter som deras klasskompisar i Billnäs gör, för de gick ju faktiskt i skola på "semestern".

Ste kunde jobba riktigt bra, det fanns inga problem med internetet i vår stuga. Han jobbade nästan hela perioden, förutom två veckor på slutet.

Perioden var också bra, inte alls får lång. Jag var inte över huvudtaget redo att lämna Sicilien den 22.12. Solen sken, det var 20 grader och allt var perfekt. Avskedet var svårt. Såklart fanns det saker som inte var så bra i Cefalu. Människorna där verkar inte ha något miljötänk överhuvudtaget, det fanns skräp lite överallt. Vår stuga, vars värd sa att han var en miljökämpe, hade bara starka rengöringsmedel som sen rann direkt ut i naturen. Cefalu är tack vara Ni Vet Vem i mycket skräpfriare skick än de flesta andra städer, så att turisterna (och deras pengar) inte skräms bort. Jag hade också problem med att vår värd hade en mycket snäv syn på kvinno- och mansroller.

Men alltså de där problem drunknar i det att vi hade mandariner på vår går, att solen sken, att jag fick fara på joggturer i de mest vackra bergen, att glassen gav en liten foodgasm, jag fick glutenfri pizza, att vi fick så mycket tid tillsammans med familjen, att vi växte. Vi siktar på att göra samma sak nästa år!

Vi hade inte kunnat göra det här utan ni som tog hand om våra hus och katt, tack!