Årsresumé, våren

Eftersom 2017 var ett sådant hemskt vill jag minnas hur fint 2018 var. Förra året var för mig att komma på rätt bana igen, göra förändringar och visa nåd åt mig själv. 

Januari och februari gick åt till renovera röda rummet i B&B. Dit for mycket pengar, faktiskt för mycket pengar. Men jag och alla gäster har varit mer än nöjda med resultatet! Så jag är så glad över att ha fått det gjort. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Renoveringsjobbet klarade jag av bra, men jag hade fortfarande problem med det vanliga jobbet. Jag fick andnöd av att bädda och städa. Det var utmattande. Jag tog för säkerhets skull inte emot så många gäster då ännu.

I januari och februari bjöd vi vänner på lunch ett antal gånger, det var alltid lika roligt och är något vi måste börja med igen! Jag reste med barnen till Italien under sportlovet för att hälsa på farföräldrarna och kusinen. Jag var på många skogspromenader och skogsterapiade mig själv. Jag försökte minska på/ sluta äta antidepressiva men jag mådde mycket dåligt av det så jag fortsatte.

På påsken reste jag och Miljo till Jakobstad för att hälsa på min kusins familj. Dagen då vi reste upp mådde jag superdåligt, hade ett riktigt bakslag. Dagarna där gick bättre, även om huvudet snurrade fullt efter en kort promenad till butiken. Det var svårt för Miljo att skilja sig från sina småkusiner.

I maj var det dags för nästa resa, jag och Ste reste på tumanhand till London och Cornwall. Jag fick se en burleskshow i London, uppleva Kung Arthurs födelsestad och besöka älskade, älskade Glastonbury igen! Jag öppnade också Cafe Dagny på morsdagen och fick veta att jag får en praktikant för sommaren! Det lättade lite mitt sinne, men jag hade ändå mycket ångest över hur sommaren skulle gå. Jag bokade till och med ett till möte på den psykiatriska sjukskötare för att få hjälp med att hantera situationen (som ju faktiskt var dålig) men hon ba: det blir nog bra. Hjälp vad dåligt jag mådde efter det! 

Jag fyllde 34 år och firade med grill- och spelkväll med de vänner som vi också firat midsommar och nyår med <3 p="">

Tintagel!

Septembers sista

Snart tar min favoritmånad slut. September är för mig en månad av lugn efter en intensiv sommar, en månad av leka med barn och äta direkt från naturen. Jag är glad över att ha spenderat den här hemma istället för att åka till Italien som jag brukar. September brukar vara en månad av få gäster på B&B, men till min stora glädje har jag haft fullt nästan hela tiden. Både långstidsgäster och spontana gäster. 

Som bäst jobbar jag i min morfars gamla hönshus. I tiderna huserade där ett hundratal höns. Jag har ett svagt minne av huvudlösa vita hönskroppar som sprang omkring på gården. Själv hade jag tio sommarhöns där som sjutton-åring. Varken Hugo eller jag städade efter oss. Ni kan tänka er i hurdant skick det är nu. Vet inte om det är på grund av all skit jag fått i mig idag, men jag känner mig inte alls bra. Det kan ju i och för också bero på att det är ganska tugnt att ha maken på resa så här länge. Jag har somnat med barnen i några kvällar nu.

Men sjuk ska jag såklart inte bli! Hönshuset ska bli kaninhus och bastustugan ska fixas i skick. Hyresgästen som bott där länge har nu flyttat ut. Båda är som tur roliga jobb, man ser resultaten så bra sedan. 

Saker, minnen och golv

En full arbetsdag är fem timmar, och av de fem orkade jag jobba tre. Bättre än inget! Jag städade skåpet i vilket röret som blev utbytt i januari finns. Drog ut allt och kastade bort en hel del. Satt tillbaka julpynten till deras riktiga förvaringsplats. Jag är så glad att jag äntligen fick det gjort! Men att städa skåp och vrån i mina morföräldrars hus är svårt för mig, jag är alldeles för nostalgisk och sentimental. Jag har väldigt svårt för att kasta bort handbroderade dynvar, gamla borddukar och brev. Långt bak i tiden har någon satt mycket tid och arbete på dem. Sedan finns det en gråzon av saker som jag borde göra mig av med. Mommos handdukar och skor, till exempel. En del av dem har jag nu packat ihop och ska föra till återvinning. Jag hittade släktens gamla dopklänningar uppe i ett skåp, och blev ledsen över det faktum att de fortfarande finns där. Ingen syster eller kusin har tagit dem, och jag är den enda som inte hör till kyrkan och som ju därför inte har döpt mina barn. (Eller nej, Lillasyster hör ju inte heller dit). De är vackra, kanske hundra år gamla spetsdopklänningar som kommer att förvaras där uppe i skåpet tiotals år till. Sådant gör mig oerhört ledsen. Vad borde jag göra med dem?

Efter att jag städat skåpen och svepts in i nostalgiskt grubbleri ville jag göra något dramatiskt, så jag tog tag i kanten av en plastmatta och rev bort den. For hem efter en hammare och slet bort skyddslagret. Under fanns ett trägolv som inte är i lika fint skick som de andra jag har tagit fram, men som ändå duger. Jag dammsög det och tvättade det. Samtidigt tvättade jag väggarna och dörrarna i lilla korridoren. Då protesterade kroppen. Imorgon ska jag förbehandla golvet och måla det på fredagen. Kanske jag målar det med samma färg som Lillkammarens golv, kanske jag går wild n' crazy och målar det med mörkt grön linoljefärg. Vad tycker ni?

Jag tog fram det här golvet delvis för att det är sannolikt att köket har ett liknande golv. När ska jag våga ta fram det golvet?

Med skyddslagret och nu, tvättat men obehandlat. 

Sagan om golvet

Tack vare mamma är golvet nu målat två gånger med linoljefärg. Jag köpte färg från fantastiska Byggnadsapoteket och mamma målade golvet ett varv på fredag och ett varv på lördag. Det borde egentligen målas ett varv till men det får bli till hösten då jag kanske har färre gäster. Det var svårt att välja färg till golvet, jag velade länge mellan tre olika rödbruna nyanser men valde till slut färgen gammal röd. Den tyckte jag låg närmast den ursprungliga färgen. Inga trendigt grå eller vita golv här inte! Jag älskar verkligen det nya golvet, det ger en helt annan fiilis åt rummet! Jag har bestämt mig för att Lillkammarens nya tapeter är min födelsedagspresent åt mig, nu måste jag bara hitta rätt tapet. (Och hoppas att mamma hinnar tapetsera det...)

Det har funnits en plåtugn i rummet, betongrundeln är pga den. Den är nu också målad med samma färg. 

Dessa två är mina nuvarande favoriter, men jag fortsätter jakten efter den perfekta tapeten. Vilken skulle ni välja? Tipsa mig gärna!

Helst en tapet som liknar denna ursprungliga!

Förändringarnas vecka

Eller Get it done!- veckan. Tisdag, jobbat mycket med en hemsida. Onsdag, sågade, målade och spikade upp kantlister. Torsdag, vi rev upp Lillkammarens korkmatta och tog fram det fantastiskt fina trägolvet därunder! Jag har tänkt på att sätta upp de där kantlisterna enda sedan brandväggen byggdes år 2009. Tillfredsställensen var stor när kanten äntligen såg snygg ut! Fattar ej varför jag inte gjort det förr. Nu har jag stor lust att piffa till det hörnet lite mera. Har ni något förslag?

Någongång förra året upptäckte jag att det fanns bräda golvplankor under korkmattan, men tog inte tag i det då. Imorse ringde mamma mig och sa att hon kunde hjälpa mig städa. Jag sa att vi kanske kunde städa Lillkammaren och köket, men att jag egentligen ville göra något radikalt. Så hon sa att vi sku riva upp golvet! Till vår stora överraskning var golvet i ett mycket bättre skick än vad vi hade väntat oss. Grannen som kan det där med att restaurera gamla hus kom för att ge oss råd. Nästa vecka kan jag börja måla det med linoljefärg. Det är en lite dålig tidpunkt att måla eftersom Lillkammaren är det enda rum som är ledigt nu...

Throwback Thursday, Lillkammaren

Den spännande följetongen fortsätter med Lillkammaren.

Lillkammaren fungerade främst som gästrum åren före mommos bortgång. I rummet fanns inget mer än en stol och den här soffan. Sliten matta, flagigt tak, helt meningslös rullgardin.

Här är taket målat, allting superstädat, nygammal matta.

Tre år senare, nygammal matta igen, bättre rullgardin.

Lillkammaren skulle jag gärna remppa, nästan hellre än Röda rummet. Taket flagnar igen (det var första gången jag målade någonting!). Plastmattan är gammal, vacker och funktionell, men jag vet att under mattan döljer sig ett fint plankgolv. Det måste jag ju ta fram! Tapeten visar sin ålder och kunde bytas ut. Lillkammaren är mitt favoritrum efter Gröna rummet, så mycket ljus.

Throwback thursday, Röda rummet

Röda rummet var mina morföräldrars sovrum tills de inte orkade med trapporna. Det har egentligen inte förändras så mycket. Hit upp sprang jag alltid tillsammans med Syster tidigt på veckoslutetsmornarna. Fnissade tyst i trappan och väckte sedan Mommo och Mocki med tjut.

Så såg det ut. 

Älskar tapeten, och skulle inte byta ut den för något! Däremot skulle jag gärna lägga in ett trägolv och byta ut innertaket. Ta bort den vita tapeten och måla väggarna (med kalklitir), byta ut sängarna mot gröna rummets och fixa en sängfond av en gammal ladugårdsdörr jag har spanat in. Men har lovat maken att inte remppa i år.