Berlin

Några dagar bloggpaus stundar då jag beger mig till Stockholm och Berlin. Ses på måndag igen!

Tervliga nyheter

från Sverige idag. Det är alltid roligt med bröllop. Men, måste jag fråga mig, men varför är alla så hysteriska över att den blivande brudgummen är en "man av folket" och att han kommer att "urvattna det kungliga blodet" och så vidare. Mitt minne må fela, men är inte drottning Silvia "en kvinna av folket", har hon "urvattnat det kungliga blodet"? Eller var hon inget hot eftersom hon var en kvinna, han är ett hot för att han är en man? Vad är dessutom dessa dumheter med att hon blir drottning och han förblir prins eller "drottningsgemål". Varför får en ingift kvinna titeln "drottning" medan en ingift man förblir "prins"? Han borde ju bli kung då hon blir drottning!

Oh well, kungahus är intressant men ack så underliga.

Ikväll

Gradun är närapå färdig och verkar intressant. Ikväll skall den vara totalt färdig och oslagbart intressant. Wish me good luck!

För övrigt ska jag baka en mandel-chokladkaka till B&B möte idag, se på när Ste bakar tortelli och läsa lite Vi på Saltkråkan- en hysteriskt rolig bok! Efter att ha läst en del Astrid Lindgren böcker under gradustress tiden kan jag påstå att min man liknar barnen i dessa böcker. Alltid full av skratt och spring i benen.

Älska lavendel

Vissa mornar är ligger temperaturen i köket på 15 grader. Det enda botemedlet är att elda i spisen. Hela tiden elda, elda, elda. Mina fingrar har fått lida otaliga gånger av det varma järnet i luckan. På min högra hands fingrar har jag åtminstone två brännsår per finger. Några dagar sen när jag igen brände mig påmindes jag om min aromaterapilärares ord: "Man får inte sätta någon annan olja än lavendel på öppna år. Speciellt bra fungerar lavendel på brännskador". Hon berättade också några historier om lavendelns läkande kraft. Jag ska pröva, tänkte jag den kvällen och droppade en droppe olja på fingret. Dagen efter kunde man se en viss antydan till rodnad, nu ser man inte ens ett ärr. Medan mina övriga, icke-lavendelbehandlade brännsår lyser röda. Lavendelflaskan ska hädanefter få sin plats brevid spisen.

Nu är det gjort

Idag grundade jag och min man ett kommanditbolag med mig som ansvarig bolagsman (kvinna) och vd.

Herregud.

I shall call it a night

eller "nu tar jag kväller" som min morfar skulle ha sagt. Stänga datorn och fara ner till vardagsrummet. Möjligtvis laga mat men det är ju så tråkigt så här i ensamheten. Tror jag tinar en påse ärter och tar chokokaka till efterrätt.

När Ste är borta håller Nora sig borta från bordet.

Häxan

Då min far var här och förevisade vårt hem till sin kompis på lördag var mitt studierum aka den gamla barnkammaren ett av förevisningsområdena. Skrået mellan ytterväggen kom på tal och far min påstod att mellanägarna hade ändrat den. Jag protesterade och sa att det alltid har varit så. Mitt motiv var att jag sov brevid väggen och var alltid livrädd för häxan som låg död (?) i mellanväggen. Så det måsta ha funnits ett område då också där hon legat begravd. Idag har jag tänkt på dendär häxan, jag sitter ju några meter ifrån väggen och stirrar på tapeten när orden inte vill hitta sin väg till min gradu. Idag har den döda häxan inspirerat mig. Den onda kärringen från min barndoms nätter har stigit upp ur sin grav och blivit min musa. Hon är inte alls någon ond häxa som min bror säkert lät mig förstå, utan en riktig symppis. Mitt avsnitt om romersk religion har flytit på utmärkt under hennes närvaro.

Toivon myös, J, että se noita vanhassa navetassa haluaa olla ystävä kanssani. Hän vasta oli pelottava.

Små kuturkrockar

Jag har varit ihop med min man i ca 4 år nu. Början kantades av många kulturkrockar, både negativa och positiva. Med åren har krockarna försvunnit då vi skapat en egen finlandsvensk-finsk-italiensk kultur hemma. I kontakten med mannens familj i Italien krockas det fortfarande. Denna gång är ämnet "Noras vinterrock".

I Lappland hade jag på mig den enda vinterrocken i mitt ego. En relativt kort dunrock från Puma. Min svägerska kommenterade "Herregud vad du har tunn rock!" varpå jag svarade att den nog är ganska varm egentligen. Nej nej den är heelt fel för den finländska vintern svarade svägerskan. Sanningsenligt svarade jag att jag inte har råd med en fancy supertjock vinterrock sådana som de har. Svägerskan var lite chockad. Nu får min man utstå kritik av sina föräldrar över att han inte har köpt åt mig en vinterrock. Men oh my, det är ju inte hans ansvar att köpa mig kläder! Jag har aldrig klagat över frånvaron på en varm vinterrock, just för att jag vet att jag inte har råd med en dylik. Jag har inte ens tänkt tanken att fråga mannen om han kunde bekosta mig en vinterrock. Hela tanken är totalt främmande för mig. Men enligt italiensk kultur borde jag som fru kräva min man på pengar till kläder? Nu känner jag mig igen skyldig över att ha satt min man i skärselden då han absolut inte borde finnas där.

Små kulturkrockar :)

Att städa är roligt...

... om man gör det med Ste, mannen som har en osinande energi och ett leksamt sinne. Det är nästan så att jag ser framemot nästa städdag. Väldigt konstigt, jag vet.

Veckoslutet i Villa Skuggfri är alltid roliga, vi båda pausar från allt vad arbete och studier heter och bara har roligt. Stressa över en nära deadline-gradu och företagsöppnande kan man göra på veckan. Både gradun och B&Bet finns dock i mitt huvud hela tiden. Båda är dock trevliga saker att tänka på så jag klagar inte. Allt är bara så roligt.

Jag har en chokladkaka och té som väntar på mig i köket. Ciao!

Lapponia

Har ni någonsin prövat på att åka Husky? Eller snöskoter? Gör det, det är underbart! Känslan när man susar genom en vitklädd skog bakom en huskysläde och använder hela sin kropp att styra de ivriga små hundarna är oslagbar.

Hela Lapplandssemestern var fantastisk. Visst var det kallt och jag frös mer än ofta. Men naturen, naturen! O Herregud.

Som souvenir från Lappland har jag en förälskelse. Där uppe träffade jag ett par så söta varelser att mitt hjärta fylldes av begär. Det kunde ha varit de små söta huskyvalparna men nej, jag snackar suomivuohi. Jag har fått getter på hjärnan. Min man har dock upplyst mig om att vi reser omkring alltför ofta för att kunna skaffa djur. Jag ger inte upp, jag ska hitta på någon lösning för att få getter hit till gården!

En liten vinst

Jag är världens mest telefonskygga person. Ringer telefonen med ett okänt nummer blir jag alltid lite till mig. Skall jag ringa upp någon (familjen ej inräknad) stressar jag alltid lite före och skjuter upp ringande så länge som möjligt.

Nyss ringde jag en byggtjänst och var o så stressad. Men det gick ju förstås utmärkt och nu är jag glad som en lärka.

Lappland

Om någon undrar över tystnaden de kommande dagarna har ni förklaringen här. Jag befinner mig i snökungens rike och åker släde över tysta vita viddar. Eller kastar mig ner för branta slalombackar. Eller möjligtvis sitter vid en brant slalombacke, dricker varm kakao och ser på när min italienska alpenskidare susar ner. Hur som helst, jag är inte nära en dator.

Faran med book-o-holism

"Jag måste ha något att läsa" rusar tanken på kvällen. Bokhyllan är fylld av både lästa och olästa böcker. Nu krävs det någonting snabbt och enkelt. Inget italienskt rödvin utan 4 euros kossu. Ut från bokhyllan drar jag en evightsgammal bok. "Ponnylaget" av N.N Peyton. Hästböcker stillar ofta den värsta bokhungern. Men sen blir man fast. "Ponnylaget" följs av "Britta och Silver" för att sen urarta i en orgie av hästböcker. Farligt, farligt...

På dagen behärskar jag min läsefanatism och ägnar mig åt gradun (bokläsning även där) eller skrivning av lockande texter till mitt företags hemsida. Men sen kommer kvällen igen och bokhyllan söks med genomträngande blickar.