Redo för resa

Väskorna står packade, en del är redan i bilen. Pytinerna sover lyckligt ovetandes om den tidiga uppstigningen och hela den långa flygresan. Vi flyger från Helsingfors och landar i Bologna, varifrån det är ungefär en och en halv timmes bilfärd till Mantova. Stefanos pappa kommer efter oss. Det kommer att bli spännande! Jag sätter bloggen i semestertillstånd, vilket innebär vloggning.

Ses från Italien!

Detdär med barnsagor

Pojkarna har Rödluvan i fortkortad mjukboksformat. Ingen text, bara bilder. Jag läste den åt Emil men halvvägs in i berättelsen märkte jag att jag inte kunde fortsätta. Jag kunde helt enkelt inte berätta en historia om en flicka som ett passivt offer som bara äts upp. Eller om en mormoder som bara låter sig slukas. I min uppdaterade version blir nog mormodern uppäten men ger vargen svåra magplågor med sina stickor. Rödluvan lurar in vargen i ett rum var jägaren med sin säck står och väntar (han var tvungen att vara med, tyvärr, han fanns på bild). Med Rödluvans list och jägarens styrka besegras vargen. Mormodern sticker hål på magen och tar sig själv ut. Happy ending.

Emil!

Grattis på namnsdagen! (Jag vet, inte smart att ge tvillingarna namn med namnsdag så nära varandra).

Skolbesök

Min vän psykkaläraren frågan någon vecka sedan om jag hade lust att ta med tvillingarna till en lektion i utvecklingspsykologi. Det hade jag förstås! Efter lite snabbt frukostfix gick jag i racerfart till mitt gamla gymnasium. Klassen var ganska liten och eleverna så snälla! Pytinerna kröp omkring bland benen, drog i skosnören och charmade alla. Jag berättade om hur olika tvillingarna var redan i magen och hur det är att ha tvillingar. De ställde intressande frågor och jag försökte svara så gott jag kunde. Det var en riktigt rolig timme!

Emils nya grej

Har han fångat en mus? Har han blivit en katt? Stora frågor att lösa. Jag väljer att laga om augustis alla fakturer efter datorkrachen och kastar ibland ett övervakande öga över axeln.

Gästbokscitat

Säsongen är nästan slut och jag bläddrar tårögt i gästboken. Så många fina gäster jag har haft! Mitt favoritcitat från denna sommar är:

Kiitos hyvästä pitkämatkaa pyöräilijöiden majoituspaikasta! Nora on ihana < 3

....I was afraid that Finland would be boring after my first 22 countries. It is not. Thank you.

Överdos på Raul och Emil

Varsågoda!

Raul!

Grattis på din första namnsdag Raul!

Önskar mamman och partypojken.

Examensbetyg

Äntligen kom det! Jee! Nu är jag officiellt merkonom. Lite stolt är jag nog över att hålla betyget i handen, tänk att jag har orkat studera färdigt trots B&B och Baby&Baby. Hurra för mig!

Veckoslut i Nagu

Jag är fortfarande trött efter att ha spenderat veckoslutet i vackra Nagu. Lite som träning inför Italienresan tog vi med oss pytinerna på grillfest och övernattning hos Stefanos kompis. Det gick överraskande bra! Pytinerna var glada som vanligt och sov relativt okej. Resan tillbaka gick aningen sämre. Emil skrek utan uppehåll från Pargas till Karis. Jag var alldeles utmattad när vi kom hem. Vi lassade barnen över till morfäräldrarna och sov i två timmar. Det bådar inte värst gott inför flygresan.

Manny

Vi är inne på de sista dagarna med mannyn. Han åker hem till Spanien på tisdag. Även om det kommer att bli trevligt med mer make- hustrutid kommer jag att sakna vår manny enormt. Hur klarar man sig ens utan en sådan? Jag har helt klart blivit alltför bortskämd. En av de trevliga sakerna med att ha honom här är att vi kan göra saker tillsammans som jag och Stefano aldrig har tid med på grund av jobb. Idag gick vi på en lång promenad med kidsen till ett loppis, köpte glass (gudagod Herrgårdsglass) och åt den i Billnäs Unelmapuutarha då regnet  öste ner. Hurja mysigt. En sån enkel sak hade jag gärna gjort med maken. Att dela vardagen med någon annan är också ganska fantastiskt. Att vara två som matar småttingarna, två som leker med dem. Att jag kommer att sakna vår manny.

Mardrömmen

Jag drömde inatt att vi var tvugna att slåss om vårt hus, banken ville sälja det. Känslorna svallade höga och vi lyckades antagligen inte skrapa ihop tillräckligt med pengar. Sedan vaknade jag och insåg med lättnad att det med största sannolikhet aldrig kommer att hända. Banklån no more sedan juli tack vare ett mycket sparsamt leverne. Herregud vilken lättnad.

Emil får illustrera min glädje vid uppvaknande.

Samettisydän

På hantverksmässan i Billnäs såg jag en svamphuppare snygg som bara vad. Jag beställde sedan två stycken hupparin av sömmerskan. För några dagar sedan fick jag hem ett fint paket. Min små svamppojkar!

Hello Windows!

Min kära hemsnickrade Ubuntu- dator for sönder igår. Alla filer, borta. Inget kunde räddas, hårdskivan var totalt död. Egentligen var ingen större skada skedd, de flesta foton finns också på min mans dator. Bokföringsfiler har jag skickat till min gmail för förvaring. Endast augustis fakturer blir jag tvungen att göra om. Samma dag köpte vi en ny dator åt mig, en Windows- dator denna gång. Vet ni vad det bästa är? Inte att kunna installera Picasa och Spotify utan problem, det bästa är att jag nu kan använda Arkhimedes igen! Hören upp alla egenföretagare! Arkhimedes är ett helt fantastiskt faktureringsprogram, löjligt mycket bättre än Linux- vänliga T-lasku.

Även min telefon är sönder, men jag hyser hopp om att den skakar av sin babydregelshocken och återvänder till liv. En smartphone med touchpad är ungefär det sista jag vill ha.

Powerbollar

För mina socker- strejkande vänner, här kommer mitt recept på raw food bollar:

Några nävar pecannötter eller valnötter, eller billigare nötter men de är inte lika goda.
En halv pirkkapåse dadlar
ca två matskedar kallpressad kokosolja
6-8 matskedar kakaopulver, the more the merrier enligt mig
ca en halv espressokopp stark espresso
De första gångerna satt jag lite honung i men det behövs inte sen
Mixa allt och rulla i kokosflingor/ kakaonibbs

Jag äter knappt något godis nu längre, de här bollarna är allt jag behöver! Vem behöver socker när man kan äta så här gott utan?

Fest och sim

Nu tänkte jag strunta i att skriva hur trött jag är och hur mycket jag har jobbat och fokusera på två roliga händelser.

Trädgårdsfest! Lite som sommaravslutning ordnade vi för andra året i rad en sommarfest för några vänner. Vädret var perfekt för att sitta ute under pergolan. När mörkret kom tände vi ljust och den fina bolljusslingan. Ännu senare var himlen stjärnklar. Det var en otroligt fin kväll med många roliga människor. Hemskt internationella var vi också, med en indier, en amerikan, en britt, en spanjor och en italian. Och några finnar. Traditionen ska absolut fortsättas nästa år!

Babysim! Jag trodde att Raul skulle älska det och Emil gallskrika sig igenom det. Tji fick jag för båda plaskade glatt på och var idel leenden. Det är också roligt att en annan babygruppsfamilj är i samma grupp som vi.

Dagens projekt

Mannyn tar hand om pytinerna, jag kavlar upp ärmarna och tar tag i Projekt. Det första gick snabbt, jag förstår verkligen inte varför vi dragit oss så för att göra det. Just do it!

Det andra projektet tar tid. Den ena av de fyra knallröda köksstolarna har jag nu slipat färdigt, får se om jag hinner slipa alla idag. Lite otippat för alla som känner inrednings-Nora blir stolarna vita. Känner jag mig riktigt inspirerad imorgon målar jag hålkanterna i samma ljusgröna nyans som köksväggarna är.

Att ta tvillingar med på besök

Modigt tog jag pytinerna med mig på babygruppträff idag. Till en fantastiskt inredd lägenhet med tre mammor och tre barn. Min partypojke var i sitt esse, drog omkring i hela lägenheten dragandes ut böcker ur bokhyllan och lampor från tv-bord. Tagandes leksaker ur händerna på de andra barnen (okej, kanske inte så allvarligt, eller?). Raul lekte som vanligt snällt för sig själv och brummade på. Mot slutet blev han också rastlös och ville helst klättra på mig. Jag var alldeles utmattad i när vi väl var på väg hem. Det är mycket att stå i med två rörliga bebisar i en ny omgivning. Jag hann knappt delta i samtalen något alls.

Jag vill ännu säga ett stort WOW över den väldigt fina lägenheten och ett stort maj gaad vad gott! över skagenröra cheesecaken. Och ett stort tack till organisatören!

Lekplatsen

Lekstugan byggdes för mig när jag var 1, 2 år gammal. Lagom till vårt bröllop piffade min mamma upp den lite, och har med öm hand vårdat den sedan dess. Lekstugan brukar vara mycket populär bland B&B gästernas barn.

Till pytinernas Välkomna till världen- fest önskade vi en gunga som present. Och en hurja fin gunga fick vi! Byggd av grannen och Ste, av träd min pappa fällt. Till nästa år köper vi andra gungdelar, det ryms åtminstone tre gungor på ställningen. Ett klätternät ska också installeras då. Gungan har redan haft stor framgång, inte bara hos Ralle och Emppu utan också bland minigästerna. Ställningen är så stadig och håller även för vuxna, en utmärkt växa med-present alltså! Tack, tack, tack till er alla som deltog i presenten!

Nästa års lekplatsprojekt är en sandlåda intill lekstugan.

Okej, inte riktig här men fotot var så fint!

Vi gör det tillsammans

 Det är härligt att märka hur stor glädje twinsen har av varandra nu. Det känns ibland som om de är bundna tillsammans av ett osynligt rep. Är en tvilling i ena sidan av rummet kommer den andra också tid. De kretsar kring varandra och leker ibland med samma leksak. Oftast tar dock Emil Rauls leksak och Raul lugnt ser sig omkring efter en annan. Det lustigaste i deras värld är när ena pojken sitter i matstolen och den andra fösöker fånga hans fötter. Då fnittrar de förtjust åt varandra. Emil har förresten lugnat ner sig massor de senaste veckorna, han är ingen jordbävning längre. Han kan snällt sitta och läsa en bok för sig själv en längre tid.

Glada pojkar

 

 

 

 

En trött moder

Tröttheten

Tröttheten efter en sommar av att driva B&B och sköta bebisar slog till idag. Herredumilde vad jag är trött. Den andra veckan i augusti är alltid sådan, nu har tröttheten kommit en vecka senare än vanligt. Jag har mest lust till att stänga in mig i sovrummet med en bok och stanna där i en vecka. Men det finns tvillingar att ta hand om, ett hushåll att sköta och gäster att ta emot. Två veckor till måste jag orka, sedan flyger vi till Italien och har lyxsemester hos Stefanos föräldrar. Tänk, då får jag bara vara med min ungar. Inte tänka alls på om alla rum har handdukar och om tvättmaskinen för x-nte gången den dagen snurrat färdigt. Tänk, att bara behöva tänka på blöjbytning och mat, och leka med två skrattande pojkar hela dagen. Kan ni tänka er det? (Okej, förmodligen kan ni, jag tror det kallas mammaledighet och utnyttjas ganska allmänt.)

Ett hett tips från någon som vet; driv inte företag och sköt om tvillingbabyn samtidigt.

Ett sista sommarveckoslut

Augusti är utlänningarnas månad. Ryssar och européer strömmar till vår vackra land just när dagarna blir kallare. Denna vecka har jag haft och kommer att få gäster från Norge, Ryssland, Holland, Sverge och Canada. Det är så roligt att få prata engelska med kunderna efter all finska i sommar!

Det inkommande veckoslutet är egentligen det sista sommarveckoslutet. Huset är så gott som fullt, nästa veckoslut blir inte alls lika bokat. Detta veckoslut är jag dessutom ensam hemma med barnen då deras fader gett sig iväg för ett festveckoslut i Nagu. Min au pair stannar förstås här, men han är inget fullvärdigt sällskap eftersom vi knappt förstår vad den andra säger. Min spanska (eller egentligen katalanska) förståelse blir bättre för varje dag, men han säger knappt ett ord på engelska. Nåja, vem behöver ord anyway?

De sociala bebisarna

Antagligen tvärt emot alla anknytningsteorier låter jag pytinerna träffa massor av folk. På morgonen vandrar de in från sitt lekrum till frukostsalen och tittar upp på nya människorna. Finns det andra bebisar där är det extra roligt. I frukostsalen fjämrar de inte alls, inte för någon. Hemma var det däremot annat då deras morföräldrar kom hem efter en veckas semester. Nå, de röda ögonbrynen fick snart sin normala färg igen. Deras manny och de är bästa vänner redan. Emil visar lite tendenser till mammighet, medan Raul efter den långa månaden hemma med pappa lyser upp lite extra när han kommer hem.

(Och jag säger det idag igen, HERREGUD vad det är skönt att ha en manny! Speciellt en sådan som lurar mig ut på trevliga utflykter och bjuder på glass och sånt.)

Gäster

Det är just sådana gäster som den senaste veckan som gör att jag älskar mitt jobb. Glada, öppna människor som man kan prata med hur mycket som helst fast man just träffat dem. Det är något med frukostsalen som gör folk mer avslappnade till samtal än i vanliga fall. Man sitter där, nyduschad eller nyvaken med sin kopp varm dryck och funderar på vilka äventyr man ska på idag. Följer med de andra gästerna som plockar åt sig från bordet, undrar vad de andra gör här i Karis. Om energin känns rätt brukar jag sitta på soffan med mitt te och prata med alla i rummet, och få dem att prata sinsemellan. Det är inte alltid jag orkar, speciellt inte om språken är olika och jag fått sova dåligt. Men känslan av att ha fått igång ett lyckat samtal bord emellan är fantastisk! Bed and Breakfast slår hotell många gånger över.

p.s Emil säger mamm mamm mamm mamma när han ser mig. Den känslan alltså, herregud!

Vår otroliga tur

Nästan varje dag tänker jag på hur stor tur vi haft med barnen.

Jag blev gravid första gången som vi seriöst kände att barnbiten fattades från vårt livs pussel.
Tvillinggraviditeter är riskgraviditeter, men på det stora hela hade jag en trevlig graviditet.
Förlossningen var ett exemplariskt exempel på tvillingförlossning.
Förutom små incidenter som att ena pojken urinerade sig i ögot, den andra slog sin näsa blodig, har inget allvarligare hänt.
Pojkarna har varit kärnfriska sen dag ett, lite oroliga magar nu och då men inget riktigt oroväckande. De fick inte ens min sommarflunssa trots att de fick bara ersättning då, inte bröstmjölk.
Bara en natt skrek båda barnen förtvivlat i flera timmar, annars har mjölk och en famn hjälpt sömnen komma.
Inte en endaste gång har vi varit tvugna att byta sängkläder pga blöjolyckor. Go muminblöjor!
Pojkarna äter allt vi ger dem. Precis allt.

Får man faktiskt ha det så här bra?

Åtta år sedan

Det var inte bara vår bröllopsdag igår, det var också dagen vi träffades för åtta år sedan på vikingline Helsingfors- Stockholm, i ett överfullt allmänt sovrum.

Jag, åtta år sedan.

Ste, åtta år sedan.

Vi, 7,5 år sedan.

Manny och man

Mannen och Mannyn (male nanny) har precis åkt iväg för en kvällsöl eller två, jag vaktar de sovande grynen. Det här med att ha en manny alltså, hur fantastiskt är inte det? Han kommer till B&B när jag ska laga frukost, leker med tvillingarna i ett ledigt rum. Far ut och gå med dem alla tre gånger per dag, förutom då jag vill göra det själv för motionens skull. Han håller Emil lugn under matningarna och leker med pojkarna med all sin ungdomliga energi. Han är förresten själv en tvilling, och född på samma dag som mina tvillingar. Det ni. Han är här med oss från frukosten tills läggdags, varje vardag. Idag lämnade jag dock twinsen hos min moster och for och simma med honom. Lite paus behöver vi alla. Men hu vad jag kände mig gammal och postpreggo, han måtte vara den mest vältränade man jag sett, tävlingssimmare som han är. Nå, inget fel i att känna sig gammal och postpreggo.

Från manny till mannen, igår hade vi fyra års bröllopsdag! Blomsterbröllop heter det visst. Grattis till oss! Spädbarnsåret (speciellt med twins) lär vara en skilsmässotid, men jag tycker att vi är starkare än någonsin nu. Det krävs sån hård teamwork för att få vardagen hanterbar, hur kan man inte bli stark av det?

B&B- värdinna.

Lite evaluering av mitt yrke.

+ Jag är egenföretagare och får bestämma precis allt själv.
+ Vilket betyder att om jag vägrar stiga upp tidigare än 7.15 efter en natt med tvillingar med tandsprickning så får jag göra det.
+ Jag får träffa nya intressanta personer varje dag.
+ Min arbetsväg går jag på en minut.
+ Det är kreativt, jag får hela tiden fundera på vad som kunde utvecklas bättre. Man får lov att drömma och se drömmarna gå i uppfyllelse.
+ Det är praktiskt. Jag ser genast resultaten av mitt arbete.
+ Jag jobbar hemma, och kommer vara hemma när barnen växer. Tänk vad skönt!
+ Det är roligt att sköta om bokföringen. Känslan som infinner sig efter att man lyckas klara av en månad perfekt är svårslagen.
+ Tillfredsställelsen jag får av nöjda gäster gör mig innerligt lycklig. När gästerna checkar ut och tackar mig i vackra ordalag blir jag en enda stor fluffig boll av lycka.

- Jag är konstant på jobb. Mentalt i alla fall. På sommaren har jag endast de lediga dagar som min mamma skänker mig. Denna sommar två. Vilket på två månader blir ganska tungt.
- Jag är anträffbar hela tiden. Eller ja, förutom mellan 20-21 på kvällen då jag nattar barn.
- Jag har gett upp möjligheten till moderskaps- och föräldraledighet. Denna vår och sommar har varit tunga.
- Jag kommer (så länge som jag har B&B) aldrig ha sommarsemester. Inga dagar av spontant strandhäng och glass i solen med mina kids.
- Let's face it; att torka upp andra barns spyor från lakan är inte roligt. Inte heller att tvätta toaletter och rensa duschfiltret från andra människors hår.
- Blir jag sjuk och min mamma och moster är borta /sjuka och jag får gäster finns det inget annat att göra än att jobba. (förutom i smittbara fall)
- Inga arbetskompisar. Ibland känner jag starkt att jag går miste om något mycket viktigt. 

I'm back!

Min bloggpaus är över och jag hoppas på att inte ha tappat bort alla läsare. Juli har varit en fantastisk månad, nu i augusti väntar nya utmaningar! Min man har avverkat första dagen på nya arbetsplatsen och jag har en spansk au pair här hemma med mig. Han är ett riktigt fynd. Han har superbra hand med barnen och är mycket hjälpsam. Så snäll och söt att jag nästan vill adoptera honom. Tyvärr pratar han nästan bara spanska. Men vi förstår varandra för det mesta.

Folk har i allmän massor av fördomar om sydlänska män och i början av Stefanos och mitt förhållande hörde jag ofta om "italienska mammaspojkar". Män som knappt kan koka en kopp kaffe eftersom deras mamma tog hand om allt hushållsrelaterat. Ha! Ja, Stefano har sådana vänner men alla italienska män är knappast sådana. Vem ska städa och laga mat- fighten behövde jag aldrig ta med Ste, vi ordnade automatiskt upp en jämställd ordning. I min au pair finns en annan man som städar, lagar mat och hänger med kidsen. Är det jag som har tur eller kan det vara så att fördomarna är just bara fördomar?