Antagligen tvärt emot alla anknytningsteorier låter jag pytinerna träffa massor av folk. På morgonen vandrar de in från sitt lekrum till frukostsalen och tittar upp på nya människorna. Finns det andra bebisar där är det extra roligt. I frukostsalen fjämrar de inte alls, inte för någon. Hemma var det däremot annat då deras morföräldrar kom hem efter en veckas semester. Nå, de röda ögonbrynen fick snart sin normala färg igen. Deras manny och de är bästa vänner redan. Emil visar lite tendenser till mammighet, medan Raul efter den långa månaden hemma med pappa lyser upp lite extra när han kommer hem.
(Och jag säger det idag igen, HERREGUD vad det är skönt att ha en manny! Speciellt en sådan som lurar mig ut på trevliga utflykter och bjuder på glass och sånt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar