Hard core businesswoman

Jag känner mig så vuxen och viktig när jag per mail kontaktar större turismnätverk, ringer och bestämmer tider till arbetskraftbyrån, nyföretagarcentralen och andra viktiga instanser. Nyss träffade jag en sympatisk byggnadsingenjör för genomgång av lokalen. Nu skall jag ägna mig åt ekonomiska uträkningar och marknadsföring, svåra, men inte outförbara uppgifter för en humanist som jag.


På kvällen skall jag arbeta hårt. Se på film och äta tortillas. Stödpersonsjobbet är relativt enkelt ibland.

Signora Nora di Hex

Tre onsdagar har jag gått en kurs i aromaterapi. De eteriska oljornas värld är inte längre totalt obekant för mig och jag skall imorgon börja komponera mina egna massageoljor emot problem som familjemedlemmar (och jag själv) har. Naturen står till hjälp när Nora di Hex tar sig an tonårsakne, stressproblem och sömnsvårigheter.

Modern häxa, dvs örtgumma, har jag länge varit intresserad att bli. Som tonåring dög inga plåster på mina sår. Nej, ut på gården och upp med groblad! I flunssatider har echinea, ört-ångbad och idogt vitlöksätande räddat mig de senaste åren. Nu inleder jag alltså aromaterapi eran. Må min hälsa ta sig till oanade höjder. Med början med min mage.

Dönsby B&B

Jag har börjat vandra den långa svåra vägen till egenföretagarevärlden. Spännande tider vi lever i!

Hotbreven bara väller in

Nu misstänker jag att det är far min som agerar hotbrevsskrivare. Jag har en rolig familj.

MOST WANTED

Jag bara måsta få driva lite med dethär

Perfekt dag för skidåkning

Nu tänker jag låta som en bitter kärring. Det är perfekt väder ute, varmt och snöigt. Jag är sjuk och bör stanna inomhus. Som tur har jag i alla fall en intressant gradu att skriva på och en spännande bok att läsa. Och helt underbar mat i kylskåpet. Kanske jag ändå inte är en bitter kärring utan en relativt belåten flicka :)

Like a kid in a candystore

Är en book-o-holic i en bokaffär. Det är aldrig vettigt för en människa med min sjukdom (dvs beroende av böcker) att besöka en bokaffär. Att dessutom besöka en dylik under rea- och slutförsäljningstider är rena rama vanvettet. Men som hos alla missbrukare följer inte min hjärna logikens regler. Jag entrade en bokhandel kom ut ca 50 euro fattigare. Bad Nora, bad!

Som andra shop-o-holics i bloggvärlden lägger jag till och med hit ett foto på mina kap. Sällsynt fina kap.

Åh dessa magproblem

Jag överväger allvarligt att ta med mig datorn till badrummet. Sitta där på golvet och skriva min gradu. Tur att vi har en bekväm duschmatta.

Magproblem är inte roligt. Speciellt inte då de pågått i över en vecka och har resulterat i synbar viktminskning.

Mitt första hotbrev

Idag när jag hämtade posten skymtade jag något skrämmande längst ner. Ett vitt papper med klippta bokstäver a la hotbrev. Jag kunde inte tänka att jag vore en lämplig mottagare till dylik post så jag läste det med ett stort lugn.
Jag tror mig veta vem den skyldiga är. Ledtråd 1: Personen i fråga ääälskar pätkiskaka och har bakat den tillsammans med mig ett antal gånger. Ledtråd 2: Den misstänkte har födelsedag just den 23 januari. Ledtråd 3: Födelsedagsbarnet bor några hundra meter ifrån mig och kan lätt kasta in ett papper i min postlåda påväg till skolan. Sammanträffande- tror jag inte. Jag skall följa postarens krav och baka en kaka, yes sis!

Till syster

Jim Carrey i en cover-låt på bloggen igen :)

Söndagskväll

Det känns lite smågenerande att igen skriva och gnälla över hur sjuk jag är, så jag gör det inte. Istället berättar jag hur underbart det är med en dag i sängens värme läsandes bloggar då himlen är grå och vägarna mutiga. Min muntergök till man har som vanligt lyst upp min dag och jag har egentligen ingenting att beklaga mig över. Imorgon ska jag må bra igen och skriva.

Jag utfärdar också en filmvarning. Se inte filmen The Heartbreak Kid, den är skit. Fastän ni tycker att Ben Stiller är rolig i andra filmer, se inte denna. Speciellt om ni är nygifta eller/och har någon slags moralisk ryggrad. Den är emellertid inte ens rolig om man är en amoralisk singel. Den är bara skit.

mat

Min man har gått ner i Januari-träsket. Han tänker inleda en allvarlig diet efter sin flerveckors frossningstid hos la mamma italiana. Vårt kylskåp innehåller i skrivande stund inte mindre än fem salladsbuketter. Han har även satt hela matlagningsansvaret på mina klena axlar då jag (enligt honom) lagar lättare mat. Hmm säger jag då grädde och smör är mina favoritingredienser. Till den italienska dieten hör sedvanligt kex-morgonmål, några crackers på förmiddagen, pasta och sallad till lunch till lunch och en kött, fisk eller vegerätt till kvällen. Man får även gärna smälla in något gott där en fem-tiden. På detta sätt har både mannen och svärfadern tappat otaliga kilon. Relativt trevlig diet, tycker jag. Låter inte alls som en diet, tycker jag.

Jag kan också inflika att vårt kylskåp dignar av italienska ostar och övriga gourmèprodukter som jag i högsta vänlighet tänker äta upp.

Till välforms-programmet här även sport. Igår och idag har också jag visat min hurtiga sida och följt med den vältränade partnern på både skidåkning och en rask promenad. Där sätter jag stop eftersom jag skarpt anser att överdriven konsumption av sport inte är bra för min kropp. Jag har en stor rädsla över att bli en såndärn kvinna som folk tittar på med förfäran och utbrister "uch vad hon är smal". Därav idkar jag soffliggarliv och växer glatt.

Post-sickness-blogg

Friskheten är ett faktum. Jag känner mig dock lite slö ännu men tänker bota det med en promenad till postlådan. Idag har varit en sådandär trelig dag. Jag vaknade med huvudet fullt av vackra meningar, sökte fram papper och penna och satt och skrev i sängen i ett halvsovande tillstånd. Få se om jag kan läsa min handstil.

Jag tänkte skriva några rader om spysjuka. Känsliga läsare ombeds klicka på x:et i högra hörnet.

För några dagar sedan kretsade mina tankar kring "fingrar i munnen"-tekniken när det gäller att tömma sin mage. Jag har aldrig bemästrat denna fantastiska teknik. Människor omkring mig berättar vant om hur de bara stoppar fingrarna i munnen och uppnår resultat. Hur de egentligen aldrig mår dåligt på grund av denna superba fingerkonst. Jag suckar och önskar att jag vore som dem. Jag svär över att jag inte tränade in tekniken redan i högstadieålder då andra tonnåringar kräktes jämt och ständigt. Idag är det försent. Man kan inte lära en 24 åring att spy. Hela tanken med att föra in sina fingrar i munnen för att framkalla spyreflexer är för mig lika outförbart som att bestiga Everest. Jag kan sitta framför toaletten i en ren evighet och försöka och försöka, men ack nej, jag får mig inte till att göra det. Jag avskyr att spy och skulle aldrig, aldrig göra det frivilligt. Jag fick reda på att det finns en annan lösning. En äcklig medicin-dryck. Halleluja säger jag och dricker, spyr och mår hundra gånger bättre.

Signora Nora sta male

Med andra, svenska, ord = Fru Nora är sjuk. Efter en rolig vecka i Italien var det magont och feber som gällde. Hon spydde idag (äntligen) och har höga förhoppningar på tillfriskning. Frisk bör hon bli för att klara av deadlinen den 15.1.

Önskar ni henne "krya på dig" mår hon garanterat bättre.