Juldag

Eftersom det enligt min tideräkning fortfarande är juldag har jag hållt mitt löfte på julafton om att skriva imorgon. Julafton var olidligt spännande. Maten var överväldigande god då också min högst matlagningskunniga bror sällade sig till kock-skaran. Klappar gavs och togs emot med glada miner och då alla trodde att klapparna var slut säger den rödblonda jultomten- vi har mer! En mysteriös korg öppnas och små paket ges till alla i rummet. Jultomten uppmanar alla att öppna sina paket samtidigt. Paketen öppnas och.... alla blir tysta. Små häpna rop höres. Jag är så spänd att jag nästan gråter. Ögon vattnas på andra i sällskapet. Systers och min bok är en framgång. Jag och lillasyster har gjort en ordentlig, tryckt bok av Mommos memoarer och hennes receptsamling. Boken har planerats sedan sommaren, många timmar har lagts ner på att luska ut vad mommos handstil döljer i receptväg. Nu har jag 20 exemplar av en helt fantastisk bok om en fantastisk kvinna. Boken skall dock inte säljas allmänt utan endast åt släkt, vänner och bekanta. Känner du dig lockad av boken och passar in i en av kategorierna- kontakta mig.


Imorgon tar jag flyget till min man. Gladare än såhär kan man inte bli.

God jul!

Idag är det juladton, tänk! Om bara några timmar ska vi slå oss ner kring bordet och börja frossa i den alltid supergoda julmaten. Sedan frossa lite till. Och lite till, enda till ett tömmande besök i toaletten är ett fullgott alternativ men ändå helt otänkbart.

I år är julklappsutdelningen ett spänningselement i storlek med Ragnarök. Få se hur det går. Jag är så nervös att jag knappt kunde sova på natten. Jag berättar imorgon hur det gick. Tills dess;

GOD JUL!

Lakritspipor

Jag såg endast en glimt av dagen Hbl förren mannen steg ur bilen och gick till tåget. På framsidan såg jg fruktansvärda nyheter- hälsovårdsministeriumet tänker förbjuda lakritspipor! Låt mig upprepa- förbjuda lakritspipor!. Pipor gjorda av lakrits med rosa strössel vid ändan. Lakrits. Jag hann inte läsa så långt som till varför detta besynnerliga förbud görs. Främjar ätandet av lakritspipor tobaksrökande? Shit. Jag borde då vara fullkomligt hjärntvättad av lakritspiporna. Så många gånger som ett paket farliga lakritspipor har hittat vägen till min shoppingsväska på sverigebåtarna. Jag borde rent av vara storrökaren nr 1. Tänk att jag aldrig tidigare tänkt på faran med lakritspipor- cancerdöden väntar på mig redan imorgon!

Så löjligt, så fullkomligt löjligt.

När jag väl är inne på tobaksdiskussionen kan jag ta upp snuset också. Logiken där är också fantastisk = Förbud en tobaksprodukt som skadar användarna, men tillåt en tobaksprodukt som förpestar icke-användarnas luftrum. Jag vore den lyckligaste kvinnan i Finland om alla rökare skulle dumpa rökningen och ty sig till snuset. Men det går ju inte "för tobaksrökningen är en kulturellt inrotad tradition i vårt land medan snusning endast är en modegrej på kustremsan".

När vi väl är inne på att förbjuda saker, hur skulle det vara med ett förbud mot karkki för barn under 15? Eller för feta produkter för feta människor? Och visst är ju allt alkohol livsfarligt och borde totalförbjudas? Karkkituttarna är också helt oanständiga-tänk på vilken sexism de sprider! Och ve och fasa, memman!

Den ljuva sömnen

Efter två dagar i Åbo är jag glad att vara hemma igen. Besöket var ganska fullspäckat av (roligt) program och jag hann uträtta en massa saker. Och träffa kompisar och fara och sova kl fyra. Det är inte ofta jag gör dylika saker.

Idag var jag duktig och steg upp klockan 7, körde mannen till stationen, lagade morgonmål och tittade på Mumin och Jul i Valhall. Ambitionen var därefter att sätta på datorn och börja arbeta. Men på något underligt sätt hamnade jag istället i sängen och sov i två timmar. Nu är datorn på och dagens bloggskörd genomläst. Jag är redo för arbetet!

Söndagen den 13nde?

Vissa dagar borde man inte stiga upp ur sängen. Gårdagen var en sådan dag för mig. Vid lunchen reagerade hals, läppar, näsa och ögon på en röd chili. En röd chili som jag inte ens åt av. Vid städningen slog jag mig själv kraftigt med en del av moppen och spenderad en kvart sittande med en ispåse mot käken. Och så fick jag förstås också en ofrivillig duch när jag skulle tappa upp vatten. Naturligtvis söndrade jag också en del av köksmöblemanget. Sedan förflöt ett par problemfria timmar. Vid middagen råkade jag hälla i så mycket harissa att maten blev alldeles oätligt stark och vi fick ty oss till bröd och skinka.

Som plåster på såren tyckte Ste att vi skulle leka julafton och ge varandra julklapparna. Så den hemska dagen avslutades med en jättefin ny telefon. Nu kan jag faktiskt ringa igen, utan att skrika "akkun, akkun" efter några minuter. Halleluja!

Såhär går det till när lillasyster och jag bakar

Behold: den dansande rågpojken!

Det är viktigt att vidga sina vyer

Idag gör jag något radikalt. Jag tänker gå enda in till stan, hela de fyra kilometrarna. Där skall jag köpa frimärken, låna böcker och kanske rentav beblanda mig med människor. Exotiskt efter en veckas uggling i hemmet med endast mannen som sällskap.

Mitt spännande liv fortsätter

Idag ska jag bege mig så långt som till postlådan och sedan återvända till skrivbordet och studierna. Nypaganism terminologi- I can't wait!

Göra eller inte göra?

Idag finns det möjlighet till vinterbad. Jag är lite i valet och kvalet. I fall bjuder jag på en bikinibild från vaken.

Japanese peacelily

Situationen kring julklappslistan ser bra ut. Komposten är lovad, krukväxten iköpt och hören detta: Mamma läser min blogg, ringer upp mig och säger att min faster två veckor sedan försökte bli av med ett badkar. Pappa ringer sin syster och nu väntar ett prima badkar på mig i Järvenpää. Tänk hur allt bara ordnar sig. Nu fattas bara ordboken och tågbiljetten.

Julen känns ännu långt borta men min julfiilis är konstant. Igår bakade jag och lillasyster julstjärnor enligt min mormors resept (mycket godare än den köpta frasdegen, jag lovar). Min personliga deadline för gradun säger mig att jag bör ha teoridelen av avhandlingen klar tills den 24.12. Därför inbillar jag mig att det ligger en oerhörd tidsrymd mellan julen och idag.

Glögg

Nora reser sig upp från soffan och säger "I want more". Ste tittar på henne med allvarsam blick och svarar "I också" varpå han ger sin glöggmugg till sin fru.

Så här i juletider

Syster Laura presenterade sin julklappslista på sin blogg. Jag stjäl hennes idé och gör detsamma.

1. Synonymordbok. Eller egentligen hurdan ordbok som helst. Eller, ve och fasa, en grammatikbok i svenska. Mitt språk kan alltid förbättras.


2. Kompost för året-om-bruk. Nu slänger vi köksavfallet i en trädgårdskompost vilket inte är så smart.

And that's it. Jag kommer inte på något annat jag skulle vilja ha. Om jag låter fantasin flyga vore ett badkar inte helt fel. Eller en 10-gångers tågbiljett till Kuppis. Eller en massa grönväxter, speciellt en "japanese peacelily".

Mest av allt önskar jag dock att det kommer snö, att alla hålls friska och levande och att vi får en mysig jul.

Resan

The big reseredogörelse:

Min ämnesförening Gnosis och institutionen för Religionsvetenskap vid ÅA ordnar varje år en Resa tillsammans. Årets resa var "Det mångkulturella England".
Vi var en grupp på 10 som åkte iväg på fredag kväll. Trötta anlände vi till Stansted kl mycket tidigt på lördagen. Vi tog taxi till hotellet och stupa i säng. Väckningen skedde efter bara några timmars sömn. Det största hindu-templet i England var först på agendan. Bussen körde omkring bland tegelhus och industribyggnader och jag tänkte "vad är det här..". Döm om förvåningen då jag fick se en otroligt vacker byggnad i vit marmor mitt bland de engelska husen. Vi for in, tog av oss skorna och tittade oss runt med begaistrad blick. Trädsniderier så långt ögat kunde nå. Efter en utställning om hinduismen var vi med om en gudstjänst (rätt ord?). Det var häftigt. Real life religion liksom. Efteråt shoppade jag eko-tandkräm i shoppen vid entrén.
Nästa programpunkt var en Gurudwara, Sikhernas tempel. Wow wow wow tänkte man igen då man såg det från gatan. Inne var det inte riktigt lika fint som hindutemplet men det gjorde ingenting. Det var så häftigt ändå. Vi fick se den heliga boken (ursäkte, vad heter den?). Vi blev guidade av en sympatisk sikh som förklarade sikhismen på ett oroligt bra sätt. Vi blev även bjudna på té och jättegott punjabi snacks.
För att fortsätta på Indien-temat hoppade vi på bussen till Southall aka "little India". Det var som om vi hade tagit flyget till en annan världsdel. Vår grupp var de enda vita i hela stadsdelen. Snacka om segregering. Shoppningen gick vilt till. Jag köpte en shal för ca 1 pund, andra köpte flertal shalar. Tåget hem till Paddington och i säng.

Till söndagens program var planerat mässa i Westminster abbey. Tyvärr var den full av sjömän och vi nekades tillträde. Metodistkyrkan mittemot lockade. Vi deltog i gudstjänsten där istället och sjöng halleluja. De hade dock inte så hårt "meno päällä" som vi hade väntat oss. Efter den kristna starten på morgonen begav vi oss till Regents park och Englands störtsta moské. En upplevelse även det. Moskén var jättefin, och lugn, men jag blev lite off av den konverterade kvinnan som upplyste oss att våra hjärtan var svarta av synd och att vi går raka vägen till helvetet om vi inte blir muslimer. Men besöket förde också med sig något positivt- vi bevittnade en fransk kvinnas konvertion till islam. Det var jättevackert! Efter moskén lämnade jag de andra flickorna och begav mig till British museum. En plats i vilken jag blev alldeles salig, nörd som jag är. Tänk att se ROSETTA-stenen live! Och en staty från Påskön! Synd nog hade jag endast 20 minuter på mig, så jag missa en hel del när jag sprang omkring som en galning från avdelning till avdelning. Vid utgången träffade jag läraren och klasskompisen och spenderade kvällen i deras sällskap. Skönt att vara i manligt sällskap igen. Jag och en hop av flickor går inte alltid ihop.

Måndag morgon var väckningen tidig. Vi skulle till STONEHENGE och GLASTONBURY. I Stongehenge skulle jag ha kunnat stanna hela dagen, istället för de reserverade 30 minuterna. I'll be back! Och Glastonbury, o Glastonbury! Jag är helt beredd på att flytta dit på livstid. En så underbar stad har aldrig förr skådats. Det var förälskelse vid första ögonkastet. En massa eko-butiker, katter inne i pubbens kök, sympatiska människor och otrolig natur. På måndag besökte vi en massa små butiker med wicca-tema och vandrade kring ruinerna av katedralen och munk-gården. På tisdag besökte vi ett Goddess-tempel och stegade upp längs kullen Tor och såg ut över hela Somerset. Bara så underbart.

På onsdag hann jag och en annan till Southall igen före flyget startade. Fantastiskt resa! Jag far absolut igen till England!

Ja, och så glömde jag att säga att jag har lärt mig mer om religion och mångkulturalism under denna resa än under hela mitt förra studieår.

grey december day

November är en månad jag avskyr. Himlen är blå endast några dagar, de dagar det inte öser ner regn. När jag vaknar på morgonen är himlen grå, när jag far och sova är den mörkgrå. Inte ens lyser upp detta dystra landskap. Jag vill leka katt, kura ihop mig på soffan och sova.

Dessa var mina tankar på morgonen. Nu, efter utearbete på den ignorerade trädgården känner jag mig bättre. Jag gillar att leka matcho, bära tunga trädbitar och svettas. Frisk luft fick jag i överskott. Lunchen är avklarad och snart beger jag mig ut igen på jakt efter grankvistar som ska pryda utetrappan och installationen "Farlig vinter"-årets storsatsning inom julprydnader. Sedan är det dags för registrering av bilen, hämtning av mannen och shoppning av högtalare. På kvällen gäller lyxmat och kattliv.

I Love London!

Igår kväll kom jag hem från England. I'll tell you more about it later. Idag är jag dubbelsjuk, fick förkylning av hemska flygplansluften.

Hem ljuva hem

Jag ber om ursäkt för dessa spontana bloggpauser som förekommer då och då. Förra veckans ursäkt var att jag läste på en tent och satte inte ens på datorn om dagarna. Veckoslutets ursäkt är fullt program. Jag har varit på en fem-rätters lunch, lekt med min favoritkusling (och intalat mig själv att barn nog egentligen är jobbiga och att jag inte vill ha en liknande liten boll inom iaf några år), haft tapetseringstalko och möblerat om. Efter de två sistnämnda aktiviteterna är vårt hus som förändrat. Vardagsrummet är fyra gånger större och övre hallens nya tapeter alldeles ljuvliga. Gröna, förstås.

Från och med igår började det riktiga graduarbetet. Jag svettas över all omöjlig italienska och undrar varför jag valde skriva om en rörelse som det inte står en rad skriven om på engelska. Och såklart inte på svenska. Dagens mantra är: sono italiana ormai, capisco tutto, sono italiana ormai, capisco tutto...

Och förresten, på fredag åker jag till England! London & Glastonbury jee! Jag vet inte hur många år det är som jag har velat åka till Glastonbury, många är det i alla fall...

Novellbloggen

För er som vill ta del av Fabianas och Richards historia och andra noveller bör klicka på Tellervos noveller i länk-listan eller knappra in www.tellervos.blogspot.com.

Trevlig läsning önskar Signora Nora

Är det måndag igen?

Jag tycker inte om måndagar. När jag vaknar på måndag morgon känner jag mig ensam och vet att hela dagen kommer att bli tråkig. På måndagar är jag konstigt nog alltid flunssig.
Idag kan jag heller inte baka med lillasyster utan ska jobba. Och läsa tråkig tentbok.

Måndagar är framför allt post-Ste-depression. Två dagar av trevligt sällskap och sedan inget.

p.s

Medicinen verkade och jag är åter igen frisk. Sunk-kärringen har blivit ersatt av en ivrig tapetserare!

Jag överväger att skriva fortsättningen på novellen på engelska. Protester?

Lite bilder till berättelsen :)

Ringen Fabiana valde till Vanessa

Farmoderns ring

To be continued...

"
Väl ute i kylan gick Richard och Fabiana sida vid sida på trottoaren under en besvärande tystnad. Richards tankar uppehöll sig kring det faktum att han var påväg att köpa sin fästmö en vigselring medan han hade fått allt varmare känslor för sin sekreterare. Ett liv med Vanessa betydde härliga fester, hemliga möten med spännande kvinnor och sist men inte minst- obegränsat med pengar. Vanessa var rik, otroligt rik. Gifte han sig med henne skulle han aldrig behöva oroa sig över sin finansiella situation. Visst var han själv också rik, men man visste ju aldrig riktigt varåt världens ekonomi var påväg. Hans rikedom var fast i en välfungerande marknad, Vanessas var oberoende. Där låg en stor lockelse.
Fabiana tänkte däremot på att hon borde vara på sitt kontor och utföra hennes egentliga göromål, istället för att hjälpa sin chef med rent privata ärenden. Fast visst var det relativt trevligt att gå här ute med honom också, ännu trevliga skulle det vara att få känna värmen av hans stora händer kring hennes små kalla händer... Lockad av tanken förflyttade hon sig lite närmare honom. "Vi är framme" avbröt Richards röst hennes tankar. En guldsmedsaffär, fantastiskt tänkte Fabiana ironiskt. "Jag tänker köpa en vigselring till Vanessa och tänkte att du kanske kunde komma med några råd?" frågade Richard. "Ja" hasplade Fabiana ur sig förvirrad medan hon tänkte "nej, nej, han kan ju inte bara fråga mig dethär!!". Urvalet i butiken var överväldigande. Richard valde ut tre ringar som han tyckte speciellt mycket om och visade de till Fabiana. "Nej, denhär är alldeles för gammaldags, opassande för en så modern kvinna som Vanessa, och dendär är för prålig" var Fabianas utlåtande över två. "Denhär å andra sidan är smakfull, enkel men ändå elegant och ser dyr ut" sade Fabiana över en ring i vitguld med en enda diamant i mitten. "Jag tror att hon skulle tycka om den". "Vilken skulle du välja, om den vore till dig?" frågade Richard intresserat. "Jag...." sa Fabiana och rodnade "ursäkt, men det är alldeles för personlig fråga". "Du tänkte säga något, eller hur? Varför vill du inte berätta vadå, jag lovar att inte ta det personligt" krävde Richard. "Jag...jag tänkte bara på dendär ringen som du skickade till en guldsmed för uppputsning några veckor sedan, jag har aldrig sett en så vacker ring förut" svarade Fabiana med en neutral ton för att dölja sin förlegenhet. "Min farmors ring? Ja, den är faktiskt mycket vacker..." sade Richard tankfullt och tillsatte i hans tankar "...men alldeles för värdig för att ges till Vanessa". "Jag köper den i vitguld" sade han åt försäljaren "var vänlig och paketera in den". Efter att ringen betalats och getts åt Richard for de båda ut på gatan igen. De gick skilda vägar, Richard på lunchmöte och Fabiana tillbaka till kontoret. Fabiana kände sig sårbarare än på länge och undrade hurdan ring hon skulle ha fått om hon stannat i Italien."

Ni får hemskt gärna kommentera. (Ska läsas "Ni måste kommentera!!!" :) )

The return of the sunk-kärring

Direkt efter inlägget om fredagens eskapader bloggar jag om dagens läge. Vilket är detta: Mannen har kommit tillbaka efter en veckas frånvaro i sitt soliga hemland och jag känner mig hel igen. Detta stora positiva faktum skuggas av en påbörjad flunssa, konstig mag- och munvärk, och allmän sunk-känsla. Blä. Det är så länge sedan jag har haft flunssa, jag har satt min tillit till Echinaforce, dessa fantastiska röda solhattsdroppar. Få se om de räddar mig också idag. Om inte tar jag min tillflykt till Canal + och olästa böcker.

Min räddning

Halloween

Länge denna höst hyste jag deprimerande tankar kring Halloween. Jag har alltid älskat denna onödiga konsumptionsfest med utländska rötter. Under tonnåren ordnare jag och en vän superba fester med teman såsom Valhall, djungel, klassisk halloween, 1800-tals skräck och rollspel a la English mansion. Vad jag har saknat dessa fester. Jag hade inga planer för detta års halloween ochdet gjorde mig nedstämd. Min Räddning var min syster. Vi gjorde upp planer för festning i Hesa-city. Jag tänkte "jee" och blev glad. På fredag morgon ringer systern och frågar om jag har något emot en överraskning. Jag älskar överraskningar svarade jag sanningsenligt. Så jag for till Hesa, klädde mig i svart och sminkade (vilket händer högst 3 gånger/år) mig svart runt ögonen. Systern kom till min lånade lägenhet och vi drack några alkoholfyllda drycker. Klocken kvart över nio sa systern att Nora nu måste vi fara. Så vi begav oss ut i den festfyllda helsningforska natten. Systern stannade utanför en krog och sa hit ska vi. Jag tittade upp på namnskylten "tavastia" och tänkte wow. Väl inne såg jag på tvn vad kvällens program var. Lordi. Då blev jag jätteglad och tack syster!

Lordis konsert var helt galet roligt. Jag har inte direkt varit ett fan tidigare men nu avgudade jag de hemska monstren. Headbangingen startade direkt och föttena ömmade efter ett par sånger. Länge sedan jag har haft så roligt! Lordi är otrolig bra på scenen. Att headbanga med andra metal heads var också trevligt.

Efter konserten gick vi till Onnela och dansade till sena natten. Gud vad roligt. Jag har saknat att dansa, måste göra det snart igen. Kanske det vore ett smart drag att investera i ett par ordentliga högtalare så att dansningen här hemma känns riktigare. Och sen måste jag bara säga att fy sjutton vad folk dansar dåligt. De flesta på dansgolvet står där bara och vickar lite. Tar upp onödigt mycket plats. Eller kanske jag bara är alldeles för nykter när jag besöker sådana platser.

Tack syster för en fantastisk Halloween!

Favorit i repris

Under denna sjukdomsdag har jag läst min gamla blogg på lunarstorm. Ett inlägg förosakade skratt och goda minnen till den grad att jag nu copy-pastar den hit.

När man nu har ett så humor jobb som jag så måst man ju ta och orda lite om de.
Jag jobbar alltså som grillförsäljare i en lokal hamburgarpaikka.

Det är krog-rush å folk e fulla som bara va. Några beställningar:
-Gurka. Gurka å schalt.
-Spylåda, tack!
-En hamburgare. En shom man shäter i oljan å friterar. (ööh, franskis, kanske?)
-Hamburgare å ditt telefonnummer, å de snabbt!
-När slutar du? - halv sex på moron, orkar du vänta? -nej va fan...
-Å de ble 6 och 60,tack! -*fniss* Hon sa sex...!
-En ung man beställer mat: Två mega å en mjölk å låt de gå snabbt, ja har tre ungar å två barn där hemma! Ja ha fött dom själv!
-Två dubbelhamburgare, fyra pyttipannor, tre kokisar, en fanta, en björneborgare, två mega å en hotdog! Snälla människor, de e lättare att alla varförsig beställer sin egen mat, inte en åt alla komppisar!
Andra juttun:
Jag frågar vadförslags kryddor kunden vill ha. Han frågar va de finns för alternativ. Jag räknar upp senap, ketchup- då kunden avbryter å frågar - TOMATketchup då?
Jisses, vilken humor, nej såklart, vi har bara broccoliketchup tyvärr... va tror du!
Ja klämmer senap från behållarn och får frågan - E de dä skönt, dom liknar ju precis nännin?! Jisses.....

Hon liknar...

Jag lämnade ett intryckden italienska prästen vid bröllopsplaneringsträffen. Han tyckte jag såg hemskt bekant ut. På bröllopet förstärktes detta intryck och han diskuterade det med min man. "Hon liknar..." "Cate Blanchett" sa Ste genast. Prästen lyste upp och sa ja, just de, absolut! Också andra människor har sett en viss likhet mellan mig och den sköna australienskan. Jag har varit skeptisk men glad över att liknas vid en så vacker kvinna. Idag hittade jag ett foto på mig i vilket jag kan se en viss överensstämmelse med påståendena.

Fabi

Väldigt kort och kraftigt igen. Att skriva sånahär fånigheter är svårt. Jag skulle vilja fördjupa Fabis och Richards personligheter, tona ner klichéerna men det kan jag inte göra efter som det skulle bryta mot Harlequin-stilen.

"
"Fey, jag behöver din assistans ute på stan, vill du följa med?" Fabiana svor inom sig över Richards smeknamn på henne. Hon visste att engelsmän hade problem att uttala hennes namn, de sade Fey-bi-eina. Och Richard hade förstås förkortat det till bara Fey. Vad hon inte visste var att Richard hade gjort så eftersom hade tyckte hon liknade en älva, med sitt långa hår och späda kropp. "Givetvis, jag kommer genast" svarade hon utan att visa förbittring över Richards tilltal. "Bra" sa Richard och såg betydligt lättad ut. Fabiana undrade vart de skulle fara men påminde sig om att hon inte skulle vara intresserad av Richards affärer. Inte ens om de gällde henne. Fabiana steg upp och satte på sig sin vinterrock, hon hade upptäckt att november i England var något helt annat än november hemma i Puglia. Richard titta uppskattande på hennes eleganta rörelser och fick en plötslig önskan att slita av henne rocken och ta henne i sin famn. Han log åt sina egna tankar och påminde sig om han var på väg ut för att köpa en ring till Vanessa."

Nora 50 +

Jag har hittat den ultimata studiemusiken. Musik som passar som bakgrundsjud och inte framkallar medsjungningar eller dansande men som eggar de kreativa talangerna. Klassiska musik är alla studerandes gudagåva. Just nu ljuder Bachs (nej, inte skid rows Bach) trevliga sång Toccata ur mina högtalare. Den ska följas av lite Beethoven och sedan ska det hela avrundas med Gregorians Druid chants. Som ju passar till mitt tema relativt bra.

I'll be back soon

Pga hårt studerande fördröjs fortsättning någon dag. Stay tuned och kommentera gärna!

Nog en av de där bästa sångerna någonsin

Fortsättning

Det får bli en sådan kort och kraftig och lika fånig text som förra gången :) Jag är upptagen med Druid-uppsats och finner det ytterst stimulerande att studera något så intressant.

"
Fabiana log och avlägnade sig från Richards kontor. Hon lämnade kvar en söt, blommig doft med en kraftig underton. Richard såg efter henne och undrade om han någonsin skulle komma under hennes skal. Hans kvinnor hade alltid varit lätt fångade fjärilar, då en blivit lämnad av honom fladdrade en annan alltid till honom. Richard fann Fabianas slutenhet intrigerande. Han var säker på att under den effektiva, reserverade ytan fanns en passionerad kvinna. Hon var ju trots allt italienare. Richards tankar blev avbrytna av Fabinas uppenbarelse i dörren. "Miss Vanessa söker er på linje två, ska jag koppla er?" Richard blir generad ett ögonblick, hans tankar hade inte luggit hos sin fästmö. "Javisst, och avboka lunchmötet för idag". Fabinana lämnade rummet och slog sig ner vid sitt skrivbord och kopplade samtalet. Dörren mellan rummen förblev öppen och Fabiana kunde höra Richard mörka röst hälsa Vanessa. Hon ville inte höra samtalet men kunde inte undgå det. Att snoka i sin chefs privatliv var det sista hon ville göra. Det var dock lika omöjligt som att undvika att lägga märke till sättet Richard borstade sitt hår bakåt med den vänstra handen i en alldeles perfekt rörelse. Fabiana ryckte till och lade först nu märke till på vilket sätt Richars påverkade henne, hur hon tänkte på honom som en man och inte bara en arbetsgivare. Kunde det vara möjligt att hon började komma över händelsen med Giorgio? Nej, aldrig, tänkte hon, aldrig. Efter Giorgio hade hon bestämt sig att aldrig mer sätta sin själ i händerna på en man. Hon ryste till vid tanken på vad som skulle hända om han visst var hon var nu, under vilket namn hon levde sitt nya liv. Hon hade flytt från Italien med bara ett mål, att aldrig se tillbaka. Hennes slumrande minnen hade väckts till liv av intensiteten i Richards personlighet. Han var en stark man, och hon hade alltid varit svag för starka män. Strunta i det, du är inte här för att bli en annan av Richards kvinnor, beslöt sig Fabiana sig för och hörde hur Richard skrattade i telefonen. "

Signora Nora är materialist

Materialism är dåligt! Saker är bara saker! bör en ekologist tänka. Jag hoppas jag är en sådan men ve och fasa, jag är också materialist. I alla fall i en bemärkelse av ordet.

Familjen lilla, röda, kära underbara bil har gått sönder. Den har flere veckor luggit dödens rand utan vår veteskap. Förra veckan pustade den sina sista metrar och stannade för evigt. Hela familjen är ledsen. Bilen fick vi köpa av mina nu avlidna morföräldrar och har tjänat släkten sen år 1986. Den var min första bil. Under tiden i Åbo hann jag glömma bort körandets fröjder men detta halvår i hemtrakten fick jag ett förnyat band till bilen. Den bilen var det sannerligen roligt att köra med, speciellt på vår sandväg. Men nu är den som sagt död och jag är ledsen. Kvar finns familjens enorma och klumpiga lilla paketbil. Jag saknar lilla nissan i varje kurva.

Det är väl bra att vara denna slags materialist. Tycka om saker, bli fäst vid dem, och hålla kvar dem tills siste minuten, istället för att köpa nytt nytt nytt.


P.S Jag skriver inte fortsättning på harlequinhistorien förren Hanna kommenterar det förra inlägget. Do it sis!

"Älska igen"

De stunder på kvällarna då jag inte orkat fördjupa mig i demokratins mysterier (btw tenten gick bra) har jag störtläst en Harlequin bok som en anomnym givare lånat mig. Boken består av fyra kärleksnoveller. De är så fåniga att jag inte vet om jag ska skratta eller bränna upp boken. Fyllda av klichéer kliar de mina skrivnerver. Så jag startar en följetong här på bloggen. Harlequin a la Nora. Hoppas att ni finner detta lika fånigt som jag gör. Novellens namn blir Älska igen. Jag kommer dock att undvika allt tantsnusk som vanligen förekommer i dylik litteratur. Jag är en alldeles för anständig kvinna.

"Fabiana reste sig och såg mot dörren. Hennes champagnefärgade klänningen smet sig kring hennes lår och det långa, mörka håret dansade. Richard stod vid dörren och betraktade henne med en uppskattande blick. Han hade alltid känt en dragning till mörka skönheter, och Fabiana var verkligen en sådan. Han hade känt av den elektrifierande attraktionen mellan dem sedan första gången de träffades. Hon hade kommit från Italien till England tre år sedan men börjat jobba som hans sekreterare endast fem månader sedan. Richard var chef på ett stort företag i Manchester och var ansedd som den mest eftertraktade ungkarlen i stan. Med sina walesiska, maskulina drag påminde han om Pierce Brosnan, men hade stora gröna ögon som kvinnorna drunknade i efter endast en titt. Och kvinnor hade han haft gott om. Alla drömde om att bli mrs Richard Wright, men ingen hade ens kommit nära. Förutom Vanessa. Vanessa var en strålande vacker blondin med en stor personlighet. De hade träffats fyra år sedan och förlovat sig en rusfylld natt. "Jag har pappren ni sökte efter herr Wright" sa Fabiana och avbröt Richards tankar "Jag hoppas att de är i sin ordning". "Det är jag säker på" log Richard "Jag litar fullständigt på dig". Fabiana log och tyckte sig höra något mer än bara artighet i Richards röst. Hon kände förstås till sin chefs kvinnorykte och försökte till varje pris undvika hans charm. Då hon flyttade från Italien bestämde hon sig för att aldrig ge sitt hjärta till en man igen. Inte efter hur Giorgio hade behandlat henne. "

kapitel två följer i nästa inlägg. Blir det något mellan Richard och Fabiana. Vad händer med Vanessa? Och vad gjorde Giorgio mot Fabiana? Spänningen är olidlig!

Want some cheese?

87

Signora Nora ringer till hälsovårdsstationen för att kolla labbresultat:

"Vi ska se... du har ett litet blodprov här..."
"Jag är mest intesserad av HB-värde"
"Det är 87! Ganska lågt" *uttalat med bekymrad röst*
"Vet du det är ganska högt för mig" *uttalat med glädje i rösten*
"Oj, jag ser att du har haft 74!"*förundrad röst, lite skeptisk men samtidigt road*
"Så allt är jättebra!"
"Men det är nog ändå inte riktigt bra..."
"Jag ska försöka göra något åt det...*lovar Nora med puppy-röst*

Hemmet är min värld

Efter noga genomläst Hbl kände jag för att låta några läse-aggressioner rinna av mig här på bloggen. Men när datorn väl är på, dagens bloggskörd genomläst och soffan känns lagom skön är livet så underbart sömnigt igen. I mitt hem kan man inte göra annat än känna en lugn ro. Höra regnet som smattrar på plåttaken, katten som tvättar sig och inte höra ett endast ljud från övrig mänsklighet. Också landskapet utanför fönstren har en lugnande inverkan. Sakta vaggande gula syrenlöv emot en höstig gård. Världen? Problem? Fasansfulla nyheter? Allting känns så långt ifrån.
En liten inblick i Världen Utanför måste jag tvinga mig att ta. Tentböcker skall repeteras inför morgondagens dubbeltent.

Kan inte all denna demokrati ta slut?

Nej, jag hävisar inte till demokrati i sig och ute i världen utan min kära lilla tentbok. Tenten sker på fredag och jag vill inte läsa ordet demokrati en gång till. Politisk teori får mig att fundera på varför jag valde statskunskap till biämne. Visst är det intressant men ack så tråkigt!

70 sidor planerad läsning kvar idag + arbete på eftermiddagen. Dagen förgylls inte ens av god mat.

Jag måste tycka om självtortyr

varför skulle jag annars delta i kommunalpolitisk valdebatt?

Mera nyhetsbloggande :)

Men i lite mer sympatisk tappning än det förra.
HBL online: Nordisk statistik för de populäraste babynamnen.
Till min stora förargelse ligger Wilma på förstaplats i Sverige. Om min man och jag någongång får en flickunge skall hennes namn bli Wilma efter Stes mormor som betydde mycket för honom. Margareta som mellannamn efter min mormor. Lite tråkiga namn, jag vet, men mycket betydelsefulla.
Synd, ack så synd att Wilma ska toppa listan...

De sedan följande ungarna ska få fina, ovanliga namn.

Nyhetsbloggande

Med fasa läser jag Huvudstadsbladet online. Ekonomikriser, tågförseningar och Vad Ser Jag? Social- och hälsovårsministern vill att krogarna ska stänga tidigare! "Hon anser att bara ett fåtal, hårt övervakade krogar ska få ha öppet till fyra på morgonen." Orsaken är fulla kunder.

Jag tänker tillbaka på min ungdomstid, eller rättare sagt året då jag var 19 och for till den lokala krogen varje lördag för att få dansa. Inträdet var och är sjuka 5 euro. Den oskrivna regeln är att man far till krogen ca kl 23-23.30, inte tidigare. Valomerkki ges ca 3.30. Det ger fyra timmar av dansande och allmänt mingel. Senare infördes en galen regel om att valomerkki skulle ges tidigare, 3 eller 2.30, mitt minne sviker mig. Dvs tre timmar nattklubbande. För samma dyra 5 euro. Nu skall krogarna stängas ännu tidigare? Vad är nyttan i det? Och har inte ministern hört talas om för-och efterfester? Supa göra man billigare hemma, om det är sånt man är ute efter. Vore det då inte smartare att förlänga krogarnas öppethållstider så att suputerna stannar i dyra krogen och dricker lite mindre än den vodka de annars häller i sig på sina efterfester hemma?

Låt krogarna vara öppna så länge personalen tycker att det är okej att arbeta, fast till elva på morgonen om de så vill! Det är helt skitstil att begränsa krogdansandet för oss halvnykterister bara för att "många gäster satt och sov vid sina ölglas".

Gräddfilen

Orsaken till gräddfilsfunderingarna är att jag ska laga en av mina favoritostar ikväll; bondost a la mommo. Så goda saker som den osten äts väldigt sällan.

Den är dock inte det enda goda det bjuds på här i huset. Den italienske mannen ska laga äkta lasagne. Äkta italiensk lasagne är ungefär hundra gånger godare än fejkversionen man här i norden tillagar. Bolognese-såsen kokar i ca tre timmar, man kokar pastaplattorna och bechamel-såsen görs på smör. För att inte glömma höjdpunkten, decilitersvis med underbar parmiggano!

Politiskt ställningstagande i detta inlägg? Det är bra med utlänningar i Finland, tänk vilken underbar mat vi annors skulle gå miste om! Mera utlänningar till Finland!

Lite politik från och med nu

Kommunalvalskandidat som jag är bör jag också skriva lite politik. Från och med detta inlägg fram till valet skall jag klämma in en politisk åsikt i varje inlägg.

Idag funderade jag allmänt omkring livet och dess stora frågor. Speciellt gräddfil.

Hur sjukt är det inte att jag bor ca 2 km från en bondgård med kor, och att jag ändå köper min mjölk i en butik i centrum 3 km från hemmet? Mjölken där har blivit producerad ÄNNU längre ifrån, speciellt då jag alltid köper ekomjölk som enligt ryktet produceras i Juva! Dvs i östra Finland! Varför kan jag inte köpa min mjölk direkt från grannen? Och varför finns det ingen liten bybutik som säljer närproducerade förädlade produkter såsom gräddfil? Det är frustrerande!

Så ett kommunalpolitiskt mål för mig är att skapa en intern marknad i Raseborg. Lokalt producerade varor ska säljas lokalt.

I skolan, tro det eller ej

Jag trodde förra veckan att nästa besök i skolans studierum skulle infinna sig efter en lång, lång tid. Men nej, här är jag igen. Orsaken är ett tandläkarbesök kl 10.40. Halleluja.

Fotboll

Flickan som hatade all sport växte upp till en kvinna som följer med på fotbollsmatcher.

Detta har varit ett intensivt veckoslut. På fredagen firade vi Stes födelsedag med jättegod mat. På lördagen körde vi iväg till Dalsbruk för säsongens sista match. Vi kom för sent, de andra i laget kom försent men det var okej för domaren kom också försent. I spelet ingick som vanligt en del fasansfullt våld men inga stora skador skedde. De rasistiska komentarerna emot fc nu var relativt få, även domaren visade sig vara mer tolerant än de flesta andra domare jag har sett som nybliven åskådare. Visst är det enkelt att dra till med rasistiska argument i ett fotbollsspel. "Vi, de riktiga finnarna, ska sätta dessa utlänningar på deras plats och visa vem som riktigt kan spela fotboll!". Det är hemskt äckligt, och ack så barnsligt! Spelet avslutades dock till "de riktiga finnarnas" fördel. Stolt kan jag ändå säga att min man är den bästa spelaren jag har sett i Finland. Hans teknik är på en helt annan nivå.

Lördagkvällen spenderades i vackra tykö naturskyddsområde. Natten spenderades i ett tält vid ett rastställe någonstans på vägen Halikko-Åbo. Nattsömnen blev varken lång eller rofylld, snarare fylld av avbrott i samband med det dundrade regnet.

I Åbo kl 9 började Monikulturaalinen jalkapalloturnaus. (eller hur det heter). Mörka pojka efter mörka pojkar fyllde Kuppis fotbollsfält och spelen började. Jag hade dock endast ögon för min man med sin redan nämnda överlägsna teknik. Fotbollsturneringar är glada tillfällen. De riktiga matcherna är över och alla är inställda på vänskaplig fotboll. Alla skrattade och skämtade med varandra. Inte ens vädret dämpade stämmningen. Det var bara jag som barrikerade mig i bilen i skydd mot regnet. Hem startade vi två-tiden, Stefano genomtrött och jag genomfrusen av det hårda jobbet som åskådare.

Min energi återvände hemma var jag genast tog itu med att torka äppel och laga äppelmos. Nam.

Iaktagelse

I Karis dyker det upp allt fler och fler bilar med endast en billykta som lyser. Bilen som jag använder hör till den gruppen. Jag anar mig till orsaken. Esso har stängt sin shop i Karis City. Nu vet ingen bilförare vart de ska vända sig då de behöver en ny billykta.

Fredag

Bakningen fortsätter! Idag produceras sex stycken äppelpajer för mannes fotbollslags multikulti-fotbollsturnering på söndag. Idag är det mannes födelsedag, förra söndagen bakade jag hans favoritkakor till hans ära. Dessa har han ätit hela veckan nu.
På hans önskan ska jag även städa huset. Ibland infinner sig en liten önskan hos mig om att inte äga ett egnahemshus på två våningar och två håriga katter. En liten etta skulle sitta fint. Önskan är dock väldigt liten och högst sporadisk, eftersom jag älskar mitt drömhus och skulle aldrig flytta till ett höghus igen.

Torsdag

Efter en förmiddag i hemska plågor steg jag glatt upp ur sängen och tog itu med att baka limpor. Limpbakning är ett projekt som tar en hel dag i anspråk. "Vad gör du idag?" "Jag bakar limpor". Inget annat krävs. Jag skall möjligtvis toppa förväntningarna genom att plocka äppel från vår överfulla gård och sedan torka dem till läckert godis. Om jag känner mig riktigt aktiv öppnar jag word och fortsätter min uppsats kring det facinerande temat nydruidism. Men det hinner jag antagligen inte med.

p.s jag bjuder ut en katt åt behövande, snälla människor. Hon lyder under namnet Iines och är allmänt störande, ungefär lika störande som hennes namne Kajsa Anka.

Onsdag

Sista dagen i skolan! En föreläsning om en timme och sedan Gnosis-möte. Denna gång har jag var duktig ordförande och faktiskt skrivit en lista på vad som bör diskuteras.

Gårdagen gick helt okej trots mina farhågor om en oändligt tråkig kväll. Ste slutade jobbet 17.30 och hängde med mig en timme före hans träningar började. Jag kuppade då hans cykel och begav mig till centrum för att köpa mat. Efter en och halvtimme hade dock en bok, en kallle ankas pocket, nya fingervantar och en grå tröja hittat sin väg till min väska. Bankkortet kändes lite mera slitet, trots att det bara shoppade rea-produkter. Ste räddade mig från vidare inköp och tillsammans cyklade vi hem till tisdagslägenheten. Efter pik-nik på golvet och spontan pantomi till Bohemian rhapsody for vi och sova. Det är alltid lite fattigt-studentlivfeelis på tisdagskvällarna i Åbo.

Varning

Jag kommer att byta adressen till bloggen. Istället för www.tellervos.blogspot.com ska ni knappra in www.signoranora.blogspot.com

Tisdag

Skolan utövar ingen lockelse på mig. Studierummets väggar tränger sig in och luften känns gammal och dammig. Jag hade lektion för en timme sen, nästa är klockan 13 imorgon. Jag skall sova i Åbo med mannen men har destuvärre inget program för resten av dagen. Inte som förra veckans pubkväll med ämnesföreningen.
Något roligt får jag hitta på, kanske gå på bio alena? Dit far enkelt två timmar. Sen kunde jag möjligtvis också läsa tentboken. Möjligtvis :)
Morgondagens föreläsning är för övrigt min sista föreläsning tills jag får magisterpappren i handen. Det känns SKÖNT!

Nu tillbaka till datornördande.

The monday

Måndag morgon och jag är tillbaka i Åbo. Veckoslutet var produktivt men hade även sina magiska stunder. Som att ligga på gräsmatten vid midnatt med sin man och titta på stjärnorna tills katterna kom och störde freden. Eller att bege sig till skogen och visa sin man ett ont träd. Tänk ungefär det gamla pilträdet som hobbitarna blev ätna av. Hu.
Jag läste även en godnattssaga för barn för första gången sen lillasyster blev stor. Det var mysigt.

Nu följer den vanliga skoldagsrutinen: Vänta i skolan, surfa och läsa tentbok, svälta (eller kanske faktiskt fara någonstans och äta!), ha lektion och springa till tåget, missa det och vänta två timmar på nästa IC.

Duktig hemmafru

Signora Nora har lekt duktig hemmafru hela dagen. Hon har kokat äppelmos, som visade sig vara krångligare än hon tänkt sig, städat halva huset och sorterat papper i över en timme. Halvpinsamma nittiotalshits har klingat från cd-spelaren och Nora har hoppat fånigt omkring medan hon städade.
Snart ska hon hämta sin fotbollsspelande man från tågstationen och bege sig till halvgrannar för att visa foton från Grönland. Där bjuds det även på mat, och Signora Nora har hört rykten om att paret kockar ytterst delikt mat. Spännande.

När hon kommer hem bör hon ta in torken. Förra tvätten hade hon lämnat kvar på torsksträcket i över en vecka och fann idag att en fågel hade skitit på ett dynvar. Sådant bör undvikas.

Ciao Ciao!

I am the eggman!

Jag älskar Beatles sån "I am the walrus" och trodde inte jag skulle få höra den i en lustigare version. Men allt är möjligt i denna värld. Jim Carrey satsar hårt och jag skrattar under hela videon. Njut!

Glädjen bara rusar i kroppen

I över en månad har jag gruvat mig över de extra studierna som "det nya systemet" tillfört. Jag har stressat över kurser och svurit över hela Bolognaprocessen. Idag hade jag en träff med en studierådgivare som gjorde att hela mitt liv lyste upp likt en lyckad julljusslinga i den mörka trädgården. Vi som tagit kandexamen i gamla systemet behöver bara ta 80, inte 120 sp till för en magisterexamen. 80sp betyder i mitt fall i klarspråk gradun och två futtiga nästan-redan-avklarade kurser! Jag sjunger halleluja och ser betyget hägra framför mig!

Gnällblogg

Jag är i skolan igen efter en veckas frånvaro. Tänderna värker än i denna dag. Operationen var inte så hemsk som jag förväntade mig, men det är så det ska vara. Sätter man förväntningarna högt när det gäller smärta blir man bara glad när det inte tog "så ont". Dagarna efter operationen var dock inte särskilt angenäma. Jag spenderade veckan i soffan dyrkandes canal +. Vilket i och för sig var ganska angenämnt. Till de negativa aspekterna hör sopp-drickandet. Jag hann gå ner i vikt vilket var veresig planerat eller välkommet.

Skolans studierum "Gnipahålan" tråkar ut mig. Jag har läst mina dagliga bloggar och sörjer över internets brist på stimulans. På tal om bloggar; det finns få uttryck som stör mig så mycket som "pärlor" eller "juveler" när det gäller människor. "Jag ska träffa några pärlor". Uh. Jag ryser inombords.

Om en timme och sex minuter startar tåget till min härliga hemstad. Därinnan ska jag tråka ut mig på internet, svälta (eftersom det är så tråkigt att äta ensam i skolans stora matsal) och köpa en höst-vinter-vårrock för 30 euro om den skulle råka finnas kvar.

Slut för dags gnällblogg, hälsar den nog annors så positiva Signora Nora

Grönlandfoton

Om ni har en fanatisk lust att se på foton från området vart vi var på bröllopsresa, gör så här: far till www.ma-mo.com klicka uppe på polargebeite, när den sidan har öppnats klicka på grönland osten, klicka sen på Kulusuk und Ammassalik im Sommer. Dit exakt var vi! Fotografen Michael Lohmann var en av deltagarna på vår resa och han tog FANTASTISKA foton, proffsfotograf som han är. Han är inte ännu satt upp foton från just vår resa, men jag väntar! Våra foton är ruttna kadaver jämfört med hans. Vilka isberg!

Allt annat än paranoid

Som svar på sjättes kommentar om att jag skulle vara paranoid bifogar jag en bild på mig, en dag efter en vanlig fixa-hål-borrning. Svullanden försvann efter två dagar, blåmärken hade jag i en vecka, till den grad att en gammal skolkompis fråga om jag fortfarande höll på med boxning.

Fasar inför morgondagen

Imorgon klockan tio bryter helvetet loss.

Jag klär mig i sterila kläder och väntar på döden i form av en sadistisk tandläkare. Buranan i min mage hjälper inte ett dugg. Jag borde ha intagit en dos morfin istället. Men nu är det försent, tandläkarassistenten sätter ner mig i stolen (eller på ett operationsbord???) och frågar om allt är okej. Panikartat stirrar jag på henne/honom och undrar vilken planet h*n är född på. Tandläkaren närmar sig och ger mig en spruta, jag frågar efter total bedövning. Han säger att det inte är så farligt, han ska ju bara ta bort futtiga fyra inte-ens-utväxta visdomständer. Sugen sätts in munnen, borren närmar sig och jag svimmar.

Veckan efter följer i koma.

Jag är nog lite förälskad

Min kusin och hennes lilla pojke spenderade veckoslutet här i södern och jag blev helt såld. Babyfeber X 100. En tillökning i min familj är inte aktuellt inom de närmsta åren ännu och det gråter jag lite över. Jag vill ha en egen liten klimp som skriker i min famn.

Jag botar min feber genom att ha en super-slapp dag ensam hemma njutandes av min frihet. Jag låter till och med katterna fara ut och jaga sin egen mat. Här ska det bara tänkas på Nora.

En liten bildparad

Tillbaka till studierna

Det nya läsåret har börjat och jag har NOLL studiemotivation. Jag är nu på mitt femte och sista år i Akademin. Det borde kännas som om jag skulle ha lärt mig något, fått några viktiga kunskaper och färdigheter för det kommande arbetslivet. Det känns som om jag inte har lärt mig något. Visst, jag känner till världens religioner lite bättre än Matti Mei, jag har lite bättre koll på politik än tidigare och kan skriva italienska relativt bra. Men som sagt är detta mitt femte år, och det fruktade arbetslivet spökar kring hörnet. Mina chanser att få ett någorlunda trevligt jobb inom min utbildningssektor är kraftigt begränsade. Antagligen söker jag ett random kassjobb (neljäjaviisikymmentä,olisikoteilläs-etukorttia?) för att lätta den ekonomiska situationen. Och så blir jag fast där resten av mitt liv. Halleluja.
Nu ska jag inte skriva fast mig i studiedepressionsträsket utan flitigt öppna tentboken igen och läsa lite mer om fascismen. Då blir jag inte deprimerad, bara arg.

May I present- Aron!

Ilona gav mig en ordentlig utmaning- jag ska beskriva mig själv som jag skulle vara om jag vore en man.

Först bör jag säga: Jag är egentligen en man. Jag har nästan aldrig förstått mig på kvinnor och allt vad kvinnlighet innebär. Smink? Kläder? Vah? Jag har ofta önskat att jag vore en man. Livet skulle vara så mycket lättare då. I alla fall skulle det vara lättare att utföra toalettaktiviteter på platser där ingen toalett finns. Jag har också en känsla av att människor i allmänhet inte dömmer män lika mycket på bas av utseendet som man dömmer kvinnor. Som man är det helt okej att ha inte-klippt-varje-tre-månder-hår, klä sig lite hur som helst och också göra lite vad som helst.

Men Nora som Aron? Vad skulle förändras?

Jag tror jag skulle ha lite kortare hår en nu, men ändå lite längre vad män normalt har. Söta blonda lockar är inte helt fel. Min klädstil skulle förändras- jag skulle få köpa alla dessa kläder som jag har sett på i butikerna men som aldrig passat min feminina kropp. Det skulle bli militärgrönt och outdoor för hela slanten. En sådan cool Aragorn-look.


Jag har svårt att tro att mina intressen skulle förändras. Boknördning och natur är relativt könsneutralt. Kanske jag skulle studera något annat än religionsvetenskap. Kanske jag skulle vara någon slags naturvetare, skogsingengör eller, som jag tänkte bli tidigare, naturguide.
I övrigt tror jag inte jag skulle förändras så mycket. Min avsky för rosa, speglar och "vad ska jag ha på mig idag" skulle bestå.

Kanske jag skulle ha en stor hund istället för två katter. Fast iofs vill jag ha en dylik nu.

Ingen får utmaningen, ännu iaf...

Sjuk

Efter veckor av rena rama himmelrike kom nu krachen. Flunssa och Den Vanliga Sjukdomen båda på samma dag. Jag mår alldeles ruttet och tänker längtansfullt på alla plommon jag kunde lägga in idag och på all saft jag kunde koka, om jag bara orkade. Det har varit mitt arbete hela veckan, att ta tillvara på vår otroliga skörd av allt vår trädgård ger. Källaren börjar redan bli full och jag njuter av synen av de vackra glasburkarna med marmelad. Flunssan kom helt överraskande och inte ens mina kära röd solhattsdroppar hjälper mig. Det hjälper kanske att klaga på bloggen :)

Hemma

Sängen är mjuk, wc charmigt egen, maten äts när man själv vill det. I minnet finns en underbar bröllopsresa i majestetiska och magiska Grönland.

Grönland

Imorgon lyfter flyget med två trötta och lyckliga makar till Reykjavik, sen väntar över två veckors äventyr i Grönland!

Signora Nora tar härmed avsked för en månad framöver!

Mera bröllop :)

Ni suktar efter bildmaterial, jag vet!

Det perfekta bröllopet

Sex dagar efter bröllopet och mitt huvud har ännu inte slutat snurra. Först av allt vill jag säga TACK TACK TACK TACK TACK TACK OCH TACK!!! Till alla som har hjälpt till med bröllopet, Stefano och jag skulle aldrig ha klarat av att göra allt ensamma. Tack.

Jag börjar med möhippan. Veckoslutet före bröllopsveckan kände jag mig lite ensam och bortglömd då Ste var på svensexa i Barcellona och jag hemma och såg en film. "Ingen möhippa?" frågade jag mig själv lite vagt. På måndag tänkte jag "oh well" och fortsatte med bröllopsförberedelserna. Måndag kväll, mitt i foccacciabakningen fick jag ett mysteriöst meddelande som uppmanade mig att fara till "brunnshuset" efter ett paket. I brunnshuset fanns ett par rosa vingar och ett brev med instruktioner. Jag gick hem med ett brett leende på läpparna. På tisdagen klockan 17.14 hämtades kärleksälvan Nora upp av ett gäng troll i en nyckelpiga. Kärleksälvan fick i uppgift att fara till marknaden och köpa kärleksamuletter till trollen. (Detta betyder att jag iklädd älv-kläder shoppade lite karkki i den lokala K-affären). Vi begav oss in i nyckelpigan igen, jag med ögonbindel på. Nyckelpigan flög iväg till okänd ort, kärleksälvan hjälptes ut, sattes på ett motorforden av en man med okända händer. Mina fötter lyftes in i en sele som spändes fast över min älvdräkt. Högt upp i luften for jag sedan och fick äntligen se. Jag var fast i en jättegunga som släpptes iväg accompanjerat av mina glada skrik! Under mig fanns nio vänner. Kvällen fortsatte i samma spår, på Mjöbolstas äventyrsbana. Jag slog bland annat säsongsrekord i ölkorgsklättring. Som avslutning samlades alla kring en lägereld med smått och gott på taldriken. Innerligt glad över mina vänner som ordat kvällen kördes jag hem och togs emot av en road fästman. (Här kan jag igen infoga ett tack!)

På tisdagen hade Ste och åtta kompisar kommit hem trötta och glada från varma barcellona. Dagarna som följde var fyllda med program och jättegod mat lagad av min bror (tack!). Solen sken om dagarna och italienarna sjöng om nätterna. Dagarna kom till fredagen och magistratsceremonin. Jag satte på min vita, egendesignade brudklänning med hjälp (tack!) och mötte den uppklädda festmannen vid dörren. Vi vandrade upp i skogen för fototagning. Jag satte på min vackra krans (tack!) och höll Ste i handen. Iväg for vi till Ekenäs där vi möttes av en hurrande hop. Vigselförrättaren sade några vackra ord och vi lovade att älska varandra i nöd och lust. Det pirrade i hela kroppen på mig, jag hade blivit gift!

Dagen fortsatte med förberedelser intill sena kvällen. Tolvtiden fick jag en sömntablett och fotmassage. På lördagsmorgonen vaknade jag lite nervös, men lycklig. Snabbt for jag till duschen och iväg till frissan med systrarna. Klockan tiden var jag färdig och redo att sätta på klänningen. Elva var jag utanför kyrkan men märkte att alla människor var ute ännu och att brudgummens syster inte ännu hade kommit med prästen (som hade anlänt till Finland kl elva på kvällen). Stes pappa körde runt ett varv, körde in bakom kyrkan och jag smög på plats. Jag gick ensam längs vägen och träffade Ste vid korsningen till den andra ingången. Vi tog varandra i hand och vandrade till altaret. En kort stund efteråt hade alla "amen" sagts, alla sånger sjungits och vi blivit äkta makar!

Vi trädde ut ur kyrkan i ett regn av såpbubblor (tack!). Foton togs och vi log. Festen kunde börja! Plockbordet var uppskattad, soppan underbart god (tack!), karelska steken helt perfekt och tårtorna gudomligt goda. Flera vackra tal hölls (tack!) och det var ett under att jag inte började gråta. Kanske för att jag log hela dagen?

När musiken började ljuda från stallet, dvs danslavan, dvs diskoteket (tack!) krävde gästerna en bröllopsvals. Vi hade inte förberett något dylikt men gav in för kraven. Med lite headbanging från Skid Row. Gästerna var lite chockade över den otypiska dansen och skrattade. Senare fick jag dock kommentarer som "mahtava häävalssi!". Dansen fortsatte i vild stil tills klockan två då vi på grund av respekt för grannarna stängde av högtalarna.

"Mahtavat bileet", "världens bästa bröllop" "den vackraste brudklänningen någonsin" "det bästa bröllopet i mitt liv" var några av kommentarerna. Jag kommer alltid att minnes min bröllopsdag som den mest perfekta och lyckligaste dagen i mitt liv och kan bara hoppas att Stes och mitt äktenskap blir lika fyllt av vänner, familj, mat, och musik som vårt bröllop var!

En blivande bruds bekymmer

Nu är det 5 dagar kvar tills mitt bröllop och jag är lugnet själv. Jag vet att allt kommer att gå utmärkt och att jag blir gift med min drömman. Ett litet moln på min rosenröda himmel har dock svävat fram. Jag är inte säker på att min klänning kommer att passa.
Detta är ju alla brudars mardröm. Ofta är denna mardröm bantningsrelaterad, "ja, jag ska gå ner fem kilo så att jag ryms i klänningen!". Mina farhågor är åt motsatta hållet. Förra veckan gick jag till sängs hungrig varje kväll, och har inte nu på veckoslutet ätit så mycket heller. Allt på grund av en frånvarande kock (blivande man). Butiksfärderna har blivit allt färre och vågen visar två kilo mindre. Bär man en axelbandslös klänning är detta ett problem. Lyfter jag armarna finns det en risk att jag blottar mera av min kropp än vad gästerna vill se.

Nu ska jag dock till butiken och sedan frossa i fetmat. Imorgon kommer den blivande mannen hem och jag kan äta riktig mat igen.

Du vet...

... borta bra men hemma bäst. 37 grader med luftfuktighet på 70 % är inte mitt favoritklimat. Då föredrar jag regnet. Idag och imorgon firar jag månadens sjukdagar och ligger således i sängen konstant med office-sysslor såsom att översätta pappas tal, skriva in bröllopsceremonin i datorn och annat trevligt. Jag gjorde den trevliga upptäcken att jag åker till England i november som Nora G. , inte som Nora Y. Det lär bli ovant att använda det nya namnet, men betydligt lättare ändå. "Onko se I:llä tai J:llä?" "Ei, YYYY:llä!" Bara för att sen upptäcka att namnfrågaren sen har skrvit fel sista delen av namnet.

Italy

At five today I arrived in Italy. Here it's HOT. But I like it! I'm here t0 try on my wedding gown and to do an interview with an italian professer for my thesis. I'll report more later, now it's too HOT to write!

Naturens mirakel

Är inte detta alldeles fantastiskt? Ett frö planteras i marken. Fröet dricker regn och äter sol och blir något som vi kan äta. Naturens mirakel på nära håll.

Sommarjobb

Trött och alldeles förstörd i ryggen kom jag hem idag. En till dag som städerska var över. Arbetet är tungt, men jag tycker om det. Under min tid som städerska har jag tänkt tillbaka på mina tidigare sommarjobb och förstått vilken hur viktigt det egentligen är med sommarjobb. Inte för pengarnas skull, utan för de inblickar i olika sorters arbete som man får. I fjol arbetade jag hos en fiskarfamilj i skärgården och fick en helt ny insyn i hur fiskeri fungerar och varför sälar är problematiska. Två somrar har jag arbetat som grillimuija och lärt mig nyttiga saker som att hacka lök. Där har jag även stött på de mest konstiga fyllesamtalen och lärt mig en massa om människor. En sommar arbetade jag med växter, träd och blommor. Under den sommaren lärde jag mig att det finns jobbiga chefer men också att människor är jättetrevliga då de får tala blommor. Två somrar arbetade jag självständigt i ett café och insåg att bokföring inte är min starka sida men att kundservice och örfilar är det.
Nästa gång jag söker jobb vill jag ha nya utmaningar. Ett arbete inom åldringsvården eller daghem lockar. Det viktigaste av allt är att vara öppen för olika slags jobb. Även om de i början låter skrämmande.

Sommarbilder

Jag brukar inte göra detta men...

När jag surfade på nätet såg jag en bild på Angelina Jolie i en så otroligt vacker klänning. Grön förstås. Jag måste bara visa den här.

EU

Irland röstade nej! Halleluja.
Men redan nu hörs rykten om att fördraget ändå ska gå igenom, eller att det ska gå igenom i sin ursprungliga form för alla andra länder än Irland, som får vissa specialarrangemang. Jag säger bara va? En positiv sak fanns i (finns) i Lissabonfördraget, att ge mer makt åt EU parlamentet. Men vad har det för skillnad med en liten maktökning åt parlamentarikerna när demokratiska beslut som Irlands folkomröstning ändå körs över? United States of Europe är påväg, och vi folket har inget om saken att säga.

Operationen

Min syster kom med som psykiskt stöd för mig idag när Iines skulle opereras. Det visade sig behövas. När vi kom tillbaka till veterinären 45 minuter efter att vi lämnat in henne kom assistenten emot oss och sade " det tar lite längre än vi trodde, Iines har cystor i livmodern och på andra ställen." Jag hörde cystor, tänkte "tumör" och "cancer". Veterinären sade efter operationen till mig att om vi inte hade steriliserat henne nu hade hon fått cancer om några år. Nu gick allt bra och vi kommer att få en lugnare, tjockare men framför allt friskare katt!

Jag vet, jag vet, hon är en katt, men ändå. Ordet cancer skrämmer.

Rabarber

För det första, gå in http://my.telegraph.co.uk/danthiel/june_2008/the_end_of_the_nation_states_of_europe.htm och läs.

Förutom oron över morgonsdagens resultat är livet trevligt. Min trädgård upphör aldrig att förvåna mig. Ur traägårdslandet växer små söta bönplantor upp som jag har planterat. Otroligt.

Jag har hålligt mig sysselsatt med att konservera rabarber. Har ni någonsin hört om rabarbermarmelad? Om inte, köp ett kilo rabarber, två citroner och ett kilo socker. Skär rabarbern och citronen i små bitar, sätt i en kastrull, häll hälften av sockret på mellan varven. Glöm bort allt i 10 timmar och koka sen rabarbern & co. på svag värme i 20 minuter. Häll i resten av sockret och koka kraftigt i 15 minuter. Sätt det i burk in i jordkällaren! (Jag antar att ett kylskåp eller en dylik sval plats också funkkar). Sött, syrligt och gott :)

p.s imorgon ska katten steriliseras och vi slipper helvetet.

Morden bara fortsätter och fortsätter

Mitt deckarläsande har fortsatt, och så även mina mordrelaterade tankar.
Idag har jag tvättat fönstren i en frisörsalong. Jag öppnade fönstret, putsade yttre fönsterbrädan, steg upp på den. Och råkade kasta en blick ner i buskarna. Min andning slutade för en bråkdelssekund och jag bara stirrade. För nere vid buskarna fanns ett huvud! Vilken chock.

En halvsekund senare hade jag återhämtat mig och skrattade fånigt åt det utkastade frisyrmodellhuvudet.

The Water Woman

Idag hade vi vattenkrig. Jätteroligt, jätteroligt och jätteroligt! Blöta blev vi båda två och lakanen som hängde på tork. Gräsmattan och jordgubbslandet uppskattade vår lek enormt mycket.

Ta en vattenslang och börja spruta!

Pip pip pip pip

För en stund sen ringde min telefon och displayen visade ett för mig okänt nummer. Jag svarade "nora" och hör en mansröst snabbt rabbla upp något. Jag uppfattade ordet "puhelinliittymänne" och frågade "ursäkta, talar ni svenska". En bråkdelssekund senare hör jag pip pip pip pip pip. Han hade genast lagt på luren. Är inte detta höjden av oförskämdhet?

FC NU

De som känner mig vet att jag avskyr sport och idrott av hela mitt hjärta. Jag har dock förälskat mig i en fotbollsspelare och upptäckt att sport inte alls är så hemskt som jag har upplevt det.
Ett år efter att Ste flyttat till Finland gick han med i ett fotbollslag i Åbo, FC Nations United. Laget består till största delen av utlänningar. Ste trivdes otroligt bra i laget och fick många vänner, något som annars hade varit svårt i vårt osociala land. Med åren har både min Stes beundran för laget vuxit. I laget finns många olika nationaliteter från väldigt olika delar av världen. Många spelare kommer från krigsdrabbade områden med stora konflikter. Representater av "andra sidan" finns i laget. Alla är vänner i laget. Vare sig nationalitet, religion, hudfärg, fotbollsteknik eller språkkunskaper spelar någon roll. Kommunikationen sker på många olika språk och alla förstår varandra, på ett sätt eller annat. Visst förekommer också små gräl och sånt i laget men på det stora hela råder "reilu meininki".

Jag har några gånger följt med till matcherna och firande (eller suckandet) efteråt. Jag tänker "om bara hela världen vore FC NU".

Ord

Jag läser Agatha- böckerna på finska, det är mycket trevliga än på svenska (på engelska finns de tyvärr inte på biblioteket). Orden smakar mycket bättre på finska. Salainen eller salamyhkäinen. Smaka på dem, säg dem med en låg röst och ljud ut alla stavelser. Salamyhkäinen är jag speciellt förtjust i. På svenska finns inget motsvarande ord.
En annan orsak till att jag läser böckerna på finska är att jag samtidigt översätter dem i huvudet till engelska. På finska låter texten som ett dåligt skådespel, på engelska kommer allt till liv. Mycket trevligt och lärorikt.




p.s Min kusin har fått en pojke, jag har blivit kuster. Jag upplever en liten babystegring som antagligen förvärras till feber då jag träffar kusinsonen.

Mord varenda dag

Jag är en dålig bloggare nuföriden; jag vet. Orsaken står att finna i det underbara vädret och min fantastiska trädgård. En delorsak är också faktumet att jag är dötrött varje dag efter jobbet. Städning är ett tufft yrke!
Då jag inte har städat, vilat, solat eller trädgårdsrbetat har jag haft intima träffar med min vän Agatha Christie. Varje kvälll har jag smugit ner i sängen med nya mord att lösa. Just nu håller Poirot på med ett mycket smaskigt fall. All denna överdrivna deckarläsning har
åstadkommit mordtankar i mitt sinne. Jag går omkring och skriver mord "Nora noterade att hår skymtade fram ur frisörnas skåp. "En peruk igen" tänkte hon.
Men det var någonting i hur håret var placerat som gjorde att Nora öppnade dörren. Inne låg....." Ni förstår.

8,5 studieveckor rikare

Påmind av en annan blogg beställde jag ett studieutdrag till min e-post. Till min stora glädje har jag fått godkänt i tenten den 16.5 och fick därmed 6 studieveckor. Oh happy day! Tyvärr hade jag endast fått 3/5 i kursen även om de flesta böckernas vitsord var 4. Jag måtte ha fått väldigt dåligt i tenten. Men kursen godkänt, det är allt som räknas, egentligen.  Som trevlig bonus låg en avklarad italienskakurs på 2,5 sv. Jag känner mig rik.

Rik ska jag också känna mig på fredagen. Jag får ett år till, blir hela 24. Dessutom är fredagen lönedag. I snart en månad har jag slitit som skolstädare. Visst har jobbet varit roligt men lön är alltid lön.

Hår

Under vessastädningen idag råkade jag se mig själv i spegeln. Min blick drogs till armhålan där det skymtade hår.  Jag tänkte "uh vad fult" men sekunden senare blev jag arg på mig själv för att tänka så! Hår under armarna är bara naturligt. Vi har hår under armarna. Det är absolut inget att skämmas för, inget som borde betraktas som fult. Gör män det? Nej. Varför ska då jag? Det är bara att höja huvudet, samla krafter och tänka jag är vacker!

Den Nya Början

Shweta, Laura och Hanna har klagat. De kräver att jag börjar blogga mer aktivt. Tyvärr var detta omöjligt på min förra blogg pga krav på explorer. Nu börjar livet på blogspot!