Mammaledighetens slut

Det har varit skönt på många sätt att vara mammaledig. Det har varit skönt, och nödvändigt att få så mycket hjälp i B&B-jobbet enda sedan mitten av juni då sammandragningarna började, till nu. Mamma har skött om B&B helt själv sedan oktober. Utan henne vet jag inte hur det hade gått. Jag hade väl helt ha fått stänga. Jag är enormt tacksam över hennes, och allas andras hjälp!

På måndag återvänder hon till ett kontorsjobb. Min kropp fungerar ungefär som vanligt. Min mammaledighet tar slut. Jag kommer fortfarande ta det lugnt med bokningar, och inte servera morgonmål förren juni. Jag njuter nu redan av att ha tillbaka arbetstelefonen och svara på kundernas samtal. Njuter av att pyssla i den kommande gästens rum, se till att lakanen är raka och golven rena. Njuter av mitt jobb, helt enkelt.

Twinsen protesterar inte.

Sköna dagar

Julen är över, svågerskan och hennes sambo har åkt hem och de vanliga rutinerna följs. Twinsen sover och äter bra, livet känns ganska lätt nu med så mycket hjälp hemma. Att de vaknar på natten och skriker med hunger i rösten gör absolut inget. Vi är ännu i det skedet att vi bara tittar på barnen, alldeles begeistrat, och undrar hur i all världen det är möjligt att vi har kunnat skapa sådana perfekta och underbart söta små pojkar. Jag börjar också må bättre, kan sitta och stå och gå korta stunder.

God jul!

Det är julafton idag! Jag kan knappt tro det. Varje dag känns som en julafton med de två små levande paketen som kommit till oss 10 dagar sedan. De paketen sover ännu, men ska snart vakna och träffa sin nonno, nonna och zia. Svärfamiljen anlände till Finland inatt och ska stanna i två veckor. Vid julbordet ikväll blir vi 14 personer, härligt!

God jul!

Sovplatserna a la Stormskärs Maja

Här i släktens antika sovkorg sover lilla Emil.

Och här lilla Raul i en Kela-låda iklädd ett superfint foder som barnens kuster har lånat!

Magen

12.12

Idag, ca 15 kilo lättare!

Att föda tvillingar

Varnig för lång text!

Jag trodde att graviditeten aldrig skulle ta slut. Tvillingar föds ofta i vecka 36+5. Jag hade gått in i vecka 39, min mage var större än stor och förvärkarna hade minskat. Jag var otroligt trött på att vara gravid.

Måndagen den 12.12 var det äntligen dags för en kontroll på mödrapolitliniken på Kvinnokliniken. En trevlig tysk läkare undersökte mig och sade de magiska orden ”På torsdagen sätter vi igång förlossningen”. Halleluja! Nöjd och belåten över att ha fått ett förlossningsdatum for jag hem till Karis.

Under natten mellan måndag och tisdag plågades jag av smärtor i ryggen. Det tog hemskt ont och jag hittade ingen bekväm ställning. På morgonen tog jag en panadol och duschade varmt. Det hjälpte inte alls. Modigt och fånigt nog satt jag igång en limpa-deg. Sedan följde några timmar i soffan med Harry Potter, av alla. Ett-tiden ringde jag Ste för att gnälla lite över smärtan, han sade genast ”Ring till sjukhuset”. Det gjorde jag, de sa att ryggsmärtan bra kan vara förlossningsvärkar. De sa att jag skulle vänta hemma tills smärtan blev outhärdlig. Det tyckte varken Ste eller mamma. Mamma och pappa kom hem och körde mig direkt till sjukhuset. Jag hann inte ens byta bort mina hemmabyxor med ett stort hål i ena knät till något mer representabelt. Ste tog bussen till sjukhuset. I sjukhuset mätte de värkarna och min öppenhetsgrad. Jag var ännu bara ”sormen verran auki”. Jag skickades upp till avdelning 42 och spenderade natten där med starka värkmediciner i blodet.

På onsdagen vaknade jag utan värkar. Jag mådde toppen. En läkare kom med glädjande bud, de hade det ganska tomt på förlossningsavdelningen den dagen så jag kunde föda samma dag! Glatt ringde jag Ste som tog taxi till sjukhuset.

Ungefär klockan tolv spräckte en läkare A-bebisens fosterhinna. Vi väntade ungefär tre timmar på att värkarna skulle sätta igång. Men inget. Mina barn trivdes fortfarande bäst i magen. Jag fick värkframkallande dropp. Två timmar senare började värkarna bli ordentligt kraftiga, men jag var bara någon cent öppen. Högre portion värkframkallande. Värkarna var som en kraftig mensvärk. Ungefär halv sex blev jag bekant med den underbaraste av drogen, lustgasen. Det var rena rama himmelriket. Ja, förutom att jag kastade upp någon liter bärsoppa. Värkarna var hemska, men tack vare lustgasen och min fantastiska man klarade jag av dem utan större problem. Utan Ste hade det inte gått lika smärtfritt. Jag satt och lutade emot hans axel, han följde med värkkurvan från monitorn , tog tid mellan värkarna och gav åt mig gas just när jag behövde det. Jag bara satt och andades, som i en annan värld.

Sedan sa jag ”Adesso non lo faccio piu”. Jag klarade det inte mera, Ste ringde efter barnmorskan som efter en kort undersökning konstaterade att jag var sju cent öppen. Epiduralläkaren kom in och gjorde sitt, några minuter senare konstaterade jag att det var dags att krysta. Medan jag låg halvsittade i sängen och krystar kom tre läkare och en till barnmorska in i rummet. I det skede hade jag inte brytt mig om ett helt tv-team hade rusat in. Efter en stund for de ut igen, för att sedan komma tillbaka när A-bebisens huvud var nästan ute. Jag sprack och klipptes men märkte inget. Med sex personer i rummet föddes Raul efter ca 40 minuters krystarbete. Jag blev förvånad, för jag hade väntat mig mer smärta och några avgrundsvrål. Jag stönade typ en gång. Ste klippte navelsträngen, Raul placerades på mig.

Men det var ju inte över. En läkare tog tag om magen och hjälpte bebin rätt väg, en annan höll i dens hjärtljudsmätare, en tredje höll koll på själva förlossningen. Första barnmorskan var förlossningsansvarig. Mera krystvärkar kom, jag bad Ste ta Raul, krystade på och födde Emil 14 minuter efter Raul. Nu äntligen var arbetet över. Trots att jag var väldigt utmattad tyckte jag redan då att det inte var så jobbigt det där med att föda tvillingar. Alla läkare och båda barnmorskorna gratulerade mig till en ovanligt lyckad tvillingförlossning. Jag låg med Emil på bröstet och blev ihopsydd, och var ganska groggy. Raul vägde 3380 och Emil 2870.

Vi fick kvällsmat till rummet, åt och myste med våra barn i en timme, sen rullades jag upp till avdelning 52, var jag fick ett rum helt för mig själv i två dagar.

Så blev jag tvåbarnsmamma!

Inte ännu heller

Trots att mamma komponerat åt mig en ypperlig håldyna som gör att jag sitta korta stunder kommer det ännu inte någonlängre bloggtext. Kanske jag skriver för hand och låter lillasyster elektrifiera texten Vi får se.

Ett litet problem

Jag kan inte sitta, alltså kan jag inte använda min dator. Nu ligger jag i soffan med Stes laptop i famnen och försöker så gott jag kan. Ställningen är så obekväm att jag inte kan skriva någon längre historia idag. Vi försöker imorgon!
Så mycket kan jag säga att allting har gått över förväntan!

Bonusbild på Emil

Nytt

Imorgon kommer vi hem, hurra! Kidsen har passerat alla tester och jag lika så. Ni kan se framemot en tvillingförlossningsberättelse och något foto då jag har träff med min dator igen efter denna långa separation.

Vad man kallar kärlek

När redan några timmar med barnen är nog för att väga upp för graviditetsproblem, förlossningssmärtor och diverse efterproblem.

Snabb update

Idag mår jag mycket bättre och har t.o.m orkat hålla barnen i famnen, annors är det sängmys som gäller. Ste är på jobb idag så jag sköter barnen själv med världens trevligaste barnmorska som hjälp. Amningen går bra och barnen mår fint!

Snabb update

Jag är nu en stolt, utmattad och överlycklig tvåbarnsmamma till två alldeles perfekta söner.
Mer senare när jag orkar :)

Update

Trots värkar har inget ännu hänt på naturlig väg, så nu sätter dom igång förlossningen! Det är sjukt spännande och jag är så glad!

Back to Helsinki

Mina ryggsmärtor visade sig vara förlossningsvärkar. På eftermiddagen körde pappa och mamma mig till Kvinnis. Här ligger jag nu på avdelning 42 och väntar. Magvärkarna är ännu ganska smärtlösa och kommer ungefär var åttonde minut medan de ytterst plågsamma ryggvärkarna kommer varje minut. Ste övernattar här i närheten och är redo för ett nattligt telefonsamtal. Jag har min smartpad full av Glee, och väskan full av choklad. Det här går nog bra!

Mörkast före gryningen?

Just nu är jag överlycklig över att graviditeten snart är slut. Min rygg som aldrig förr har haft några som helst problem värker nu galet mycket. Jag ska ta en panadol och hoppas på lättnad. Jag hade ju tänkt baka limpor idag, inte vara däckad av smärta.

Det fina med Kvinnokliniken

... och vilket annat förlossningssjukhus som helst är att man får se nyfödingar. Ibland glömmer jag bort vad det är som jag går och väntar på, vad det är som finns under den enorma magen. Jag tänker kanske mer på den nuvarande tillverkningsprocessen än den slutgiltiga produkten. Då är det helt underbart att få se lyckliga föräldrar bära ut sina spädisar från sjukhuset. Hela jag blir en enda rosa fluffboll och kan inte tänka något annat än Åhhh! Snart får jag också såna!

Hemma

Glöm det där med besviken och frustrerad. Jag är glad! Vi har äntligen fått ett datum. På torsdagen ska vi till Kvinnokliniken, få några hinnor spräckta och få förlossningen igång!

3 dagar kvar!!!

(Om det inte sker spontant före det förstås).

Spännande dag

Jag har ett besök hos super-specialläkaren i Kvinnokliniken idag. Det kan leda till många saker, tror jag. Det ideala vore ett Oj, du ska nog föda idag!- utrop men sannolikt kommer jag hem till kvällen besviken och frustrerad. Kanske jag får stanna på sjukhuset, vem vet.

Dagens frustration; På familjeförberedelsekursen sade de att kela ersätter taxiresor till sjukhuset. Jag ringde kela och frågade om så var fallet. Nej, de ersätter i vissa fall tillbakaresor från sjukhuset. Det betyder att detta megagravida tvillingpreggot tar ett opålitligt tåg till Böle. Hoppas konduktören kan hantera födande kvinnor. Äh, nu är jag onödigt negativ, det går nog bra!

Men hur är det annors tänkt att preggon här i periferin ska ta sig snabbt och enkelt till Huvudstaden? Speciellt om man är utan kusk och bil. "Neej, vattnet går och jag missade just timmens tåg!"

Bilstolar

Några timmar gick idag åt att installera två barnstolar i vår minibil. De rymms bra som ni ser! Är förresten inte vår ena son helt supersöt? Jag tycker han brås mer på Ste än på mig dock, med det bruna håret och så.


Tyvärr visar vi inga föräldrainstinkter för detta barn, se vart stackaren hamnade när vi kom in! Är det så man ska behandla sina barn?

Julmarknad

Det känns lite tomt, att inte stå på torget i Ekenäs idag och sälja. Men det hade varit omöjligt. Vi besökte marknaden idag i regnet, köpte lite julklappar och en potatislåda för ikväll. Efter den ansträngnigen är jag mer än trött och ska tillbringa resten av dagen sovandes. Och längtandes efter päronjuice, konstigt nog. Jag tycker inte ens om päronjuice.

Pepparkakor!

Lillasyster kom hit med en strut rostade sockermandlar från Frankfurt och tillsammans dekorerade vi pepparkakorna. Supereftermiddag!

Dröm

Drömmarna under dagssömnen brukar vara mer vrickade än de under natten. Jag drömde att ena tvillingen ammade friskt och var en riktig tjockis medan den andra fick dricka mjölk från en såndär mjölk-trip med sugrör. Stackarn var så mager och blek. Jag tror att det här är en vanlig mardröm för tvillingföräldrar.

p.s jag stänger av datorn för idag, stormen gör det annors själv.

Dagens

Saffransskorporna torkas i ugnen, jag funderar på att laga en lingonpepparkaka men tror inte jag har tillräckligt med ägg. Pepparkaksdegen väntar tills Ste kommer hem, det är mycket roligare att baka ut pepparkakor när man är två! Dessutom tror jag att jag inte rymms mellan stolen och bakbordet. Julmusik och annan pigg musik ljuder från datorn och jag försöker dansa så gott det går med en 20-kilos boll på magen.

Fina tröjor!

Vad har jag riktigt för idiotiska pojkar som inte ens vill komma ut när de har så här fina kläder som väntar på dem?

Tack tack tack för paketet!

Sova

Om jag inte fick tillräckligt sömn förra natten, fick jag det iaf nu. Det blev väl totalt 12 timmar. Otroligt!

Pepparkakor!

Äh, nu struntar jag i det här med att inte planera något för nästa dag. Jag ska laga en pepparkaksdeg och hoppas på att kunna baka ut dem imorgon! Kanske jag kan frysa degen om morgonen fylls av andra planer. Jag är lite oroad över att inte hinna fixa allt som behöver fixas inför julen. Limporna, jultårtorna, pepparkakorna och osten är mina områden, och som den überjultraditionalist som jag är ska allt göras som förr.

Dagens ultra

Ett villervarr av kroppsdelar, två personer på en pytteliten bostadsyta. En läkare som har svårt att uppskatta vikt, och en ultrastav som blir sparkad av fyra ivriga fötter. En öppen dörr till yttre världen. En mamma som knappt sovit på natten och en pappa som vill stanna hemma. Två barn som trots allt tycker att inne är bäst.

Svaret

37 veckor och fem dagar är min graviditet framskriden.
37+5 är också 42.
Just saying.

Italiensk jämlikhet

Snart börjar bloggalan 2011, spännande! Jag kommer att följa med galan från datorn med rejält med glögg och en låda chokladpraliner. Stefano är i Ekenäs och simmar, så jag hoppas på att inte behöva åka till Helsingfors ikväll.

På tal om Ste, och därmed Italien, är landet i kris idag efter att nyheten om att kvinnornas pensionsålder höjs. Italienska kvinnor pensioneras idag vid den unga åldern av 60, medan männen arbetar tills de fyllt 65. Höjningen som planeras tvingar kvinnorna att stanna två hela år till i arbetslivet. År 2018 först planeras pensionsåldern vara den samma för båda könen. Hur har männen accepterat den här situationen så länge? Och hur täcks kvinnorna vara upprörda över minihöjningen idag?

Gårdagens preggobild

Gissa hur många Oj, du kommer säkert att föda när som helst!- kommentarer jag fick igår?

Inte idag, tror jag

Femte december, det datum som min man tippade att skulle vara förlossningsdagen. Tyvärr har jag inga som helst känningar åt det hållet. Istället för ett storstadsbesök håller jag mig till hemmet och A nightmare before Christmas på dvd.

Fördelen med att föda idag skulle vara att R&E på vuxna dar alltid har helg efter sin födelsedag, fritt fram för vilda fester!

Programsöndag

Idag har jag något så exotiskt och spännande som program! Tänk, något annat än läsande och tv-tittande planerat. Först ut är ett besök till Fiskars för lite julklappsshoppning åt svärfamiljen och sedan julstämmning på Antkärrgården. Lite julgröt och gammaldags julfiilis.

Om preggokroppen

Medan alla svenskspråkiga mammabloggar stormar kring ämnet kroppen efter barn njuter jag av de sista (förhoppningsvis) dagarna med preggokroppen. Trots att magen är mer obekväm än vad jag hade anat, och är absurt stor och full av bristningar tycker jag att min kropp aldrig har varit så vacker som den är nu. Jag kommer att sakna magen rent estestiskt sett. De mjuka och runda formerna är för mig det vackraste som finns.

Skön lördag

Jag sitter i en länsstol framför datorn och tittar på Dragons Den via youtube och behöver inte ens stiga upp för att klicka på nästa klipp. Min man gör det för mig medan han arbetar på det italienska projektet. Lyxigt! Tänk om man hade en sådan service varje dag.

Can't wait!

Jag är trött på soffan, trött på samma tv program varje dag, trött på att konstant ha obekvämt. Kom bebisar, kom!

Bästa boken

Jag trodde att jag hade kommit över min kärlek för boken Stridshandsken av Ronald Welch. Den är ju trots allt bara en vanlig tonnårsbok med medeltida motiv. Handlingen är knappast särskilt överraskande och språket mediokert. Men tydligen finns det en dold wow-faktor i boken. Redan på den tredje sidan förstod jag igen varför jag älskar den!

Kyla

Trots att jag har två stycken halvitalienare inne i mig som genererar mera värme än ett kärnkraftverk fryser jag lite när temperaturen inne visar 16,5. Veden är slut, jag måste vänta tills min man kommer hem om en timme och kan bära in mera. Gissa om jag känner mig handikappad. Eller kanske bärande på vedbårar är ett bra sätt att sätta igång en förlossning?

Jag kunde förstås också knäppa på luftvärmepumpen. Eller batterierna, vi lever ju faktiskt i en elektrisk tidsålder.

Upplyftande läsning

You are 36-40 weeks pregnant

If you make it this far, WELL DONE! Almost all mothers carrying multiples will have delivered by this time as it is a fact that mothers carrying more than one child generally do not remain pregnant as long as those women carrying one child. If you're still hanging in there, at this point of the pregnancy, you probably are feeling a great sense of being "done" with the pregnancy. Try to enjoy the last week or so, as you will soon miss the feeling of being pregnant...no really, you will!