Fantasy

Inspirerad av dagens Rasecon fantasy-science fictionevent fick jag några tankar kring läsande av fantasy. Ett av temat i diskussionen var om fantasy kräver mer av läsarna än "vanlig" litteratur. För mig det helt tvärtom, att läsa fantasy är det lättaste som finns. Det är verkligheten, och läsande av verkligheten som är svår. Jag fattar inte verkligheten, den är alldeles obegriplig för mig. Speciellt relationer till människor är svårt. I fantasytraditionen känner jag mig mer hemma. Huvudpersonen är ofta ensam, eller delar sin färd med en, högst två personer. I fantasy är det inget fel på att vilja vara ensam, ibland är det även idealet. I "vanliga" böcker blir jag ofta frustrerad på huvudpersonens sociala liv, och deras strävan till så stor och ytlig umgängeskrets som möjligt. Det känns inte verkligt för mig. Ge mig hellre en tjock, djup och fantasieggande fantasybok :)