Tyvärr firas inte farsdag i Italien, och knappt alls här hemma hos oss heller. Farsdagsfirande är något maken inte blivit uppvuxen med och som därför känns konstigt för honom att fira. Min gåva till honom var extra mycket tid för honom att programmera. Jag var ute med kidsen och lekte för att ge honom arbetsro. Det var precis vad han behövde. Min pappa bjöd oss på lunch och imponerade oss alla genom sina nyfunna matlagningstalanger.
Jag var på jobb igår efter nattningen och kunde inte skriva. Det tog jag igen genom att stiga upp tidigt idag, så varsågoda, nu är Elsas historia avslutad. Idag borde jag leverera söndagens och måndagens historier. Det ska bli roligt! Elsas historia bottnar förresten inte i någonting självupplevt, den är min reaktion på Vackra människor, och all städproblematik där. Jag kunde knappt fokusera på otrohetstemat eftersom jag bara vill skrika åt kvinnfolket att deras partners är vuxna män, inte bebisar, de kan städa upp själva. Prata om det!