Septembers sista

Snart tar min favoritmånad slut. September är för mig en månad av lugn efter en intensiv sommar, en månad av leka med barn och äta direkt från naturen. Jag är glad över att ha spenderat den här hemma istället för att åka till Italien som jag brukar. September brukar vara en månad av få gäster på B&B, men till min stora glädje har jag haft fullt nästan hela tiden. Både långstidsgäster och spontana gäster. 

Som bäst jobbar jag i min morfars gamla hönshus. I tiderna huserade där ett hundratal höns. Jag har ett svagt minne av huvudlösa vita hönskroppar som sprang omkring på gården. Själv hade jag tio sommarhöns där som sjutton-åring. Varken Hugo eller jag städade efter oss. Ni kan tänka er i hurdant skick det är nu. Vet inte om det är på grund av all skit jag fått i mig idag, men jag känner mig inte alls bra. Det kan ju i och för också bero på att det är ganska tugnt att ha maken på resa så här länge. Jag har somnat med barnen i några kvällar nu.

Men sjuk ska jag såklart inte bli! Hönshuset ska bli kaninhus och bastustugan ska fixas i skick. Hyresgästen som bott där länge har nu flyttat ut. Båda är som tur roliga jobb, man ser resultaten så bra sedan. 

Hönsgård

Hönsen fick under veckoslutet en helt ny hönsgård! Supergrannen var snäll och byggde den. Tack! Den är mycket snyggare än den gamla, men vad som är viktigare är att den nya är bekväm och praktisk att använda också. En riktig dörr kan göra stor skillnad. Jag ska måla den idag. På tal om att måla stötte jag på ett stort problem; de har slutat importera Falu rödmylla. Alla hus är målade i den färgen, nu kan jag inte köpa mera och bara måla de delar som behöver färg. Jag borde i så fall måla hela huset. Som tur har vi lite färg kvar, jag hoppas att den räcker för problemområdena. 

Jag har inte bloggat om de nya kycklingarna som jag har lovat. Det är pga att de inte längre finns kvar. Ny kycklingar ska bo nära,  men avskilt med de andra i två veckor för att vänja de stora, annars pickar de kycklingarna. De hade bott med de stora hönsen i nästan tre veckor. Ändå tyckte tupparna att kycklingarna inte hörde hemma där, så de pickade dem. Jag hittade dem döda inne i hönshuset och utanför. 

Alpackan och hönan

Hur söta?

Alpackan, och hans familj, träffade jag på Hannelbacka B&B här i Karis. Se det som ett tips om ni vill ta kidsen ut och träffa djur i Raseborg. Hannele säljer också fint alpackagarn.

Hönan Prillan hittas här i Dönsby B&B.

Hönshuset

Calimera lade sitt första ägg idag! Glädjen är stor. Tyvärr värpte den tokiga hönan ägget på hönshusets kallaste ställe, det var helt fruset när jag hittade det. Få se om det alls går att äta. Men jag ser mycket framemot att varje morgon från och med nu få ett färskt ägg! Hoppas att Prillan och Kotten känner sig inspirerade och hänger på.

Jag insåg att jag inte har visat foton på hönshuset här på bloggen, så idag knäppte jag några.

Lilltuppen Krut får inte sova på pinnarna tillsammans med de andra, han sover uppe på plastlådan. Jag borde kanske fixa upp en till pinne åt honom. Jag har tänkt måla hönshuset vitt på våren, det blir säkert finare så. Det är min mosters man som har jobbat med hönshuset, stort tack till honom!

And then they were five

Räven kom på överraskningsvisit och nappade åt sig en kyckling. Av hen finns bara fjädrar och ben kvar. En annan dog, men lämnades intakt. Tre kycklingar, en höna och en tupp finns kvar, tack och lov. Sådant är livet antar jag. 

Vårdledighetsdagar

Det är lugnt på B&B nu, ingenting där kräver min närvaro. Man kan säga att jag vabbar en fortfarande sjuk pojke, men främst av allt tror jag att jag gör det där som kallas vårdledighet. Visst jobbar jag också, uppdaterar hemsidan och sånt, men det känns inte som jobb. Inget som måste göras nu nu nu. Jag leker med ungarna, läser böcker, ser efter höns, gör min 30 days fit challenge på Wii, städar huset och lagar mat. Det låter som vårdledighet, eller hur? Det känns skönt, men jag ser också framemot nästa vecka då det blir lite mer fart i B&Bet.

Jag måste metablogga här lite också, och skicka en beundrande tanke till författare. Jag är förstås något otroligt otränad, men förbenat vad lång tid det tar att skriva ens ett litet stycke text. Bra träning detta med skrivutmaning! Den senaste Madam Mathilda blev inte ens avslutad idag, den bara växer och växer. Nu tar tröttheten emot, och jag har tänkt läsa ut Castle Waiting ännu idag.

Little Tony is no more

Hemma i Finland möttes jag av budskapet att Little Tony hade gått bort under min frånvaro. Det var väntat, hen var så mycket mindre än de andra, kunde inte äta ordentligt. Littleåtåwni, adjö. Åtta fjäderfän har blivit sju.

Undula v. Arthur

De nya kycklingarna!

Jag har ju inte ens visat upp de nya kycklingarna här! Den här gången fick jag hela sex stycken kycklingar av min bekant. Jag fick dem förra veckans tisdag då de redan var ca fem dagar gamla. De växer verkligen så det knakar. 

Fem dagars kyckling

Här har vi linslusen Little Tony. De övriga heter Kotten, Krut, Prillan (grannflickans speciella höna), Skrutte och Knytte.

Det är lite svårt att se skillnad på dem, men jag tror att här är Krut (har brunt på vingarna, men inte så mycket som Kotten har), Little Tony (möjligtvis Knytte, svårt att se från den här vinkeln) och Skrutte (hen känns igen på den vita pricken).

Little Tony har en deformerad näbb, men hen tycks kunna äta och dricka ändå. Men hen är klart minst.

Plocka äppel

Jag har inte hunnit plocka äppel till vare sig paj, sylt eller must denna vecka och hade lite dåligt samvete över det. Alla dessa äppel som bara ruttnar upp. Ska vi baka äppelpaj! frågade jag ungarna. De kom gärna med ut och plocka äppel. Jag plockade, Miljo transporterade och Rowli tvättade dem. Äppelkakans doft sprider sig som bäst från ugnen till hela huset. Mitt äppelsamvete är aningen stillat, men jag hoppas vi orkar plocka fler äppel imorgon och laga mycket äppelmos. (Jag skulle vilja skriva att vi använde Calimeras ägg till kakan men hon börjar först värpa i november- december tyvärr).

Ursäkta

Ursäkta för bloggpausen. Sommaren har varit lång och tung, jag har inte orkat med något extra. Sakta känner jag orken komma tillbaka. När Syster frågade mig snällt om jag kunde tänka mig blogga igen svarade jag förstås att jag skulle blogga idag. Jag mjukstartar med en massa bilder.

Vi börjar här, klockan 6.20. Frukostförberedelser. Jag hade fullt hus. Jag hade sovit mycket dåligt pga oro över att inte vakna i tid. De två senaste nätterna har telefonen urladdats under natten och inte väckt mig. Jag har ändå vaknat i tid av mig själv, men tydligen var jag så stressad över att försova mig att jag vaknade varje timme under natten för säkerhets skull.

Min lilla tupp och lilla höna fick också frukost. 

Men de ville hellre posera framför kameran. Gullungar!

Såhär ser hönsens värpreden ut förresten. Jag tar gärna emot dylika korgar om någon har en extra!

Jag tog en sväng till stallet för att se om målfärgen hade torkat. Den var ännu våt.

Igår fick jag den äntligen färdigmålad! Eller nästan, för metalldelarna ska också behandlas.

När sängarna var bäddade och toaletterna städade vilade jag en stund och spenderade sedan hela eftermiddagen med att klippa mina vinbärsbuskar tillsammans med pappa. Det var överraskande roligt! Jag kände mig som en dinosaurus som med stora tänder åt träd.

Såhär vacker var min middag några dagar sedan, nu ska jag äta resterna av denna. Boken har jag dock läst ut. Jag ska idag ännu städa det nymålade vardagsrummet och gå till Lillasyster för lite tavelmålning. Obs, hon målar, jag rör inte ens penseln. Det ska bli en fantastisk nördtavla!

Katt, hund, kycklingar

Arthur

Arthur och Fifi

Calimero och Undula

Kycklingnytt

Har ni sett vilka fina dunbollar! Helt svarta och bara ett par dagar gamla. Det blev tyvärr bara två stycken kycklingar denna gång, vi hoppas på bättre tur om tre veckor! Själv tycker jag att det är ganska passande att det blev just tvillingar. Remus och Romulus tänkte jag de skulle heta, Remula och Roma ifall de är hönor. Men tar gärna emot namnförslag!

Fotot är hönsuppfödarens, kycklingarna kommer hit först på onsdag.

Höns!

Efter att idag ha varit på en hönskurs som MBI ordnade beställde jag glatt kycklingar av en bekant i Ingå. Jag vågade inte göra det före kursen, jag var inte helt säker på om jag skulle orka, klara av sköta höns. Men nu känns det mycket bättre. Hönsen som kommer hit är av rasen Bjurholmhöna, en svensk lantras. Den är speciellt köldtålig och värper fint. De kommer hit ungefär i början av juni.

Foto från Google. Snygga höns, eller hur!