Rolig undersökning

Jag fick e- post med en förfrågan om att delta i en gallup som kela gör angående stöd för flerlingsföräldrar. Jag som älskar galluppar satte förstås genast igång med svarande. Vissa av påståendena var enligt mig ytterst roliga och förtjänar lite mer uppmärksamhet. Jag kunde inte låta bli att föreställa mig hur motiveringar skulle lyda, aningen tillspetsat.

Min partner önskade att jag ska vara hemmamamma

Sen när barnet föds är det förstås självklart du som ska vara hemma med barnen. Jag har ett mycket viktigt jobb som jag absolut inte kan lämna. Inte kan jag ens ta hand om bebyn! Nä sånt är kvinnouppgifter. Du får sköta bebyna, och ta all skriknätter och whatever. Och när du nu ändå bara är hemma så ska du också städa, laga mat och stryka mina skjortor. Och våga inte bara gå och bli ful och tjock för då satan!

Jag tycker att småbarnsmammor ska vara hemma

Ja absolut! Det mamman som föder barnen och ska vara hemma med dem. Allt annat är onaturligt. Inte kan pappor amma va?! Det är bara mammor som kan skapa en stark anknytning till sina barn pga graviditeten. Så har det ju dessutom alltid varit. 

tog ut pappaledighet på grund av mitt krav

Nä nu jäklar ska du absolut ta pappaledighet! Tror du att vi lever på stenåldern va! Om du inte ens kan vara hemma med barnen på din förbannade pappamånad vet jag verkligen inte ens om jag vill fortsätta dethär föräldraskapet tillsammans med dig. Herregud, vad sku våra vänner sig om de sku veta vilken ynkrygg du är som inte ens vågar byta blöja på våra barn! Jissus!

Jag tycker att det är mannen som i första hand ansvarar för familjens utkomst

Ja, det är klart att det är mannen! Jag som kvinna har mycket mindre hjärna ni vet, det är biologist bevisat! Jag kan absolut inte uppnå samma kompetens inom arbetslivet som en man. Det är min uppgift som kvinna att sköta om min mans behov och se till att han har en skön plats att återvända till efter en lång och svår arbetsdag. Dessutom har han som man en biologisk drift att vara den som försörjer familjen, ni vet, redan på stenålderna stannade ju kvinnorna hemma i grottan med barnen medan mannen jagade

Grått?

Mitt i gråaste November slogs jag av insikten att vårt köksgolv bör bli grått i samband med remppan. Maken är dock av annan mening.

Framsteg varje dag

Det känns som att livet blir lättare och roligare dag för dag. Varje dag lär sig ungarna sig något nytt och förstår nya koncept. För en stund sedan lyckade Ralle få ut en flaska rengöringsmedel från köksskåpet. Han tittade glatt på den men genast då jag sa Vet du var den där ska vara? satt han den tillbaka in i skåpet. Jag ba What!?. Vad hände just? För att inte tala hur skönt det är nu när båda två kan utrycka sig relativt bra. Och det att de nu hjälper till med matlagningen  (inte alltid så välkommen hjälp dock) och dukar bordet. 

Det som jag ännu har att se framemot är att de slutar leka motorcykel/ häst på varandra, att vi inte behöver ha stolar på bordet och under bordet, att ha någonslags julpynt på vedskåpet utan att det rivs ner, att jag får jobba ("jobba") på datorn utan att de insisterar på Pimpa.

Men för det mest för det mesta tänker jag vilken otrolig välsignelse det är att ha tvillingar. 

Peppa och pojkarna

Lillasyster överraskade igår kidsen med en tavla gjord i skolan. Underbar!

Morgondikt

Att vakna tjugo före fem gör mig tydligen mycket blödig. När kidsen som morgonsyssla rev ut allt innehåll ur en kökslåda och hittade ett gammalt bröllopsgratulationskort vattnades mina ögon. 

Där björkarna susa

Där skola vi bland dem

svära Kärlek och Trohet

till varandra

Där skola vi sen bygga

vårt unga lyckans hem

och göra livet ljuvligt

för varandra.

Snyft. Så vackert. Min mormors och hennes systers bröllopsvisa.

Skogspromenaden

Inspirerad av dimman ovan Kyrksjön bestämde jag mig igår för att använda en del av min barnvaktstid till att gå upp till utsiktsberget. Endast några hundra meter från B&B finns kanske Karis bästa utsikt. 

Hallonbuskarna hade vackra vattenbär.

En enorm pozzanghera di fango. Tur att pojkarna inte var med.

Told ya, Karis vackraste utsikt!

Ett foto till, bara för att.

Glader Nora.

Dönsby

The bathroom, före

The hostess. 

Men inget har hörts av försäkringsbolaget än, så inget arbete kan påbörjas.

Fotobok- idé

Pappa och jag ägnade oss på södagen åt att titta igenom gamla fotoalbum. Först nu fick jag den ypperliga idén att skanna alla gamla foton på Dönsby säteri och göra en fotobok med foton föreställandes Dönsby genom tiderna. Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Det är säkert mycket roligt för mina gäster att vid frukostbordet gå igenom husets historia. Måste fara till B&B idag och söka efter gamla fotoalbum! Men nu först lite hemsideuppdatering. SOM jag hoppas på att någon bara skulle ringa och fråga mig om hen kunde laga en sprillans ny hemsida åt mig, utan större kostnader.

Det har ju inte alltid sett ut precis såhär.

Lill- Nora

Jag liknar då inte överhuvudtaget mina ungar om man ser till detta foto. Förutom att jag och Ralle har identiskt hår förstås. Synd att mina ögon har fått en rakare form sedan ~86, jag älskar de där sneda ögonen! Så ovanliga.

27 år senare.

Julen och barnen

Det är skönt att kidsen ännu är så små. Så små att de inte förstår att kräva fina stora julklappar, choklad/ leksaksjulkalender, Luciapresenter (italiensk tradition) eller lillajulklappar. När jag surfar runt bland bloggar blir jag alldeles yr av alla julklappsförberedelser för barnen. I en blogg jag nyss läste får barnen ungefär lika mycket på tre dagar i julkalender som vi har tänkt ge till självaste julen. Obs att jag inte dömmer föräldrarna eller tycker de gör fel, jag har bara lite svårt att få det att passa in i mitt perspektiv. 

Detta önskar pojkarna: varsin stooor fickalampa! Och en katt eller hund, men det går tyvärr inte föräldrarna med på. (Men kanske en söt liten Shetlandsponny?)

En till remppa

Rörmokaren kunde tyvärr inte helt stilla mina farhågor kring det droppande röret. Problemet låg i nedre våningens badrum, ett rör där läckte och vattnet droppade ner i källaren längs med rören. Badrummet självt var alldeles genomvått när vi öppnade dörren. Väggarna har tagit stryk, målfärgen har spruckit mer än förr. Speciellt precis nedanför det sprutande röret. Rörmokaren fixade röret, men badrummet ser hemskt ut nu och man vet inte hur månget vatten som sluppit ner och om de kan ha ställt till med någon värre skada. Vi måste alltså remppa badrummet. Det är å ena sidan superbra och välkommet å andra sidan lider bankkontot redan av den kommande köksremppan. 

Jag ser mycket framemot att välja kakel till det nya badrummet! Är det inte just så ordspråket går if life hands you lemons make some lemonade eller något ditåt? Spontant tänker jag mig gammeldags blåvita kakel. Föreslag tages dock tacksamt emot.

Som tur har huset ett stort badrum och ett toalettrum på övre våningen så mina gäster får förhoppningsvis inte problem. 

Nu

Den här tiden på året känner jag mig mycket lycklig över vår livssituation. Jag älskar att inte behöva stressa någonstans på morgonen, att få någon timmes barnvakt varje dag, att kunna få leka med kidsen efter dagssömnen. Ibland förstår jag inte hur det kan vara möjligt att jag får ha det såhär bra. Speciellt underbart känns livet nu efter ett veckoslut på spa i Åbo. Ett helt dygn egentid fick jag. Att besöka min forna studiestad är alltid lika fantastiskt, och att sova ensam i en megasäng efter att ha läst en skrämmande bok* och sedan simma och äta frukost i lugn och ro på morgonen är bara gudomligt. 

Något annat som förgyller min höst är min nygamla hobby. Jag tycker verkligen, verkligen mycket om judon. Speciellt brottandet på golvet. Underbart. Det är ett jättetrevligt gäng judokas!

Twinsen har en mycket bra period på gång. Även han som inte talat mycket förr spottar ut nya ord varje dag. Den andra kan nu redan (ibland) skilja på italienska och svenska. Mamma grossa sa han till mig idag, tittade sedan tvivlande upp och sa Mamma stooor. De sover bra, äter bra, pottränas verkligen inte bra, leker fint ihop. Vad annat kan man önska? Det finaste är att se hur bra de tar varandra i beaktande. Som idag är Rauli slog sig och grät och Emil hämtande åt honom den finaste bilen. Eller när Rauli sa till Emil vid läggdags, Tyst, Raula sova. Natinati.  Och Emil tystna. 

På jobbfronten inget nytt. Hoppas dock att rörmokaren imorgon stillar mina farhågor kring det droppande röret i källaren. Nya bokningar droppar in med jämna mellanrum och vi har hyrt ut bastustugan för en (hoppeligen) lång tid.

Hoppa i fango!** är dessas favoritsyssla

* Maria, The ocean at the end of lane är ju bara för skrämmande! Jag var tvungen att hoppa över flera sidor!

**pozzanghera di fango = lerpöl. Vi skyller på Peppa Pig

Test failed

Under pojkarnas dagssömn testade jag äntligen på hur bloggen fungerade som låst. Det fungerade inte alls som önskat. Trots att bloggen inte ska hittas i sökmotorer och att själva bloggen är låst gick det bra att googla och ladda ner foton på ungarna. Så vad är nu mina alternativ? Ta bort alla foton? Det fina med att låsa bloggen tänkte jag skulle vara att bara utvalda skulle se innehållet och att jag skulle kunna besöka arkivet för nostalgitrippar. FAIL.

Best Halloween ever!

Var ska jag ens börja? Festen var fantastisk på så många olika sätt. Kanske bäst att bara köra foton.

Röda äppel överallt.

Halloweenpynt på alla bord

Lilith och ett skogsrå

Temat var folktro, så näcken fick också delta.

Shwetas mycket goda chokladtryffeltårta!

Från en av de roligaste lekarna. Alla grupper fick med 7-9 foton hitta på en saga som vi sen alla såg på. Jag attackerar Johnny Cash i denna saga.

Som tappert försvaras av Mary Poppins.

Stort tack till alla som deltog!