Frågor om året

Jag följer Marias exempel och snor frågor från Underbara Clara.

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?

Nja. Tror faktiskt inte det, inte något stort i alla fall.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nepp, som synd!

Dog någon som stod dig nära?

Nej, tack och lov inte.

Vilka länder besökte du?

Skottland, älskade Edinburgh! Och Italien förstås, alltid Italien.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?

Mera tid att träffa vänner. Mer egentid. En ny kamera, om man får vara lite materialiskt också.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?

Sista augusti, slut på sommarsäsongen och på en nästan hel månads semester!

Vad var din största framgång 2012?

Att jag har varit en bra mamma trots jobb.

Största misstaget?

Om jag hade varit lite mer skärpt i jobbet skulle det i slutändan varit lättare.

Bästa köpet?

Jag är faktiskt ännu fånigt kär i babygymmet jag köpte efter en månads funderingstid. 

Vad spenderade du mest pengar på?

Att betala bort huslånet till banken! Det var värt varenda cent. I övrigt, blöjor och modersmjölksersättning.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Se ovan. Och att Ste fick sitt nya jobb.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?

In the jungle, the mighty jungle, the lions sleeps tonight...

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare, men tröttare.

Vad önskar du att du gjort mer?

Nja, jag tyckte att jag gjorde allt jag hade möjlighet till. Kanske läst mer.

Vad önskar du att du gjort mindre?

På våren sörjde jag lite för mycket över post- preggo magen, jag borde ha tagit itu med plankandet långt tidigare!

Blev du kär i år?

Jag fortsatte.

Favoritprogram på TV?

Tittar knappt på TV numera. 

Bästa boken du läste i år?

Jag har förvisso inte läst så mycket i år, men den bästa var Anaché.

Största musikaliska upptäckten?

Att jag inte ens kan spela piano i en leksak för barn +4 år. Beklämmande, verkligen beklämmande.

Något du önskade dig och fick?

Friska barn.

Något du önskade dig och inte fick?

Inte vad jag kan komma att tänka på.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Åt tiramisu.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Säkert massor, men inget jag kommer på nu.

Vad fick dig att må bra?

Att sova.

Vilken kändis var du mest sugen på?

Ingen, tror jag.

Vem saknade du?

En kompis jag inte har träffat så ofta.

Mest stolt över?

Över att jag klarat av detta första mammaår så bra!

Högsta önskan just nu?

Att det löser sig på diverse arbetsfronter för människor jag känner.

Random tankar

- Hur störande det är när ens unge somnar först klockan elva på kvällen. Och hur härligt det är att stiga upp kl nio efter en natt av hel sömn.

- Hur jobbigt det är att inte säga åt barnen ca 1300 gånger per dag hur vackra och söta de är. Jag tror ju egentligen på att ge komplimanger åt barnen baserat på saker de gör, och bekräfta sådant som gör dem glada, inte lägga grund för en tankegång i vilken det viktiga är hur man ser ut. Men när de är så attans söta kan man ju inte låta bli att fråga dem varje dag, flera gånger Men hur kan du vara så där söt Emil, hur är det möjligt? Dina stora blåa ögon är nog de vackraste i hela världshistorien, vet du det Rauli?. 

- Att se barnen räcka saker åt varandra är nog de sötaste som finns. Nästan lika gulligt som när de spontant kramar mig/ nallarna.

- Det blir inget St. Petersburg för oss, att Ste måste bevisa att han har ett jobb/ skola i Finland för att få ansöka om visum här och inte i Italien var sista droppen. Vi far till Gdansk istället, lika bra det.

- Glädjen över att få en bekant några-veckors gäst till B&B, jag har haft en sådan otur med gäster det senaste halvåret. 

- Glädjen över att Syster och hennes katter kommer hit!

- Att jag varje gång vi kommer hem från Italien är glad över att vi bor här. Att träffa Stes vänner som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar och får en lön på några hundringar trots hög (och bra) utbildning är nedslående. Jag antar tex att en advokatlön i Finland ligger närmare 3000 än 300? Att vara rädd för att komma hem för full efter sin bästa väns bröllop pga av reaktioner av sin far när man är +30 kan inte vara särskilt bra för självkänslan. Att höra om hur regeringen höjde fastighetsskatten enormt, så att en vanlig lägenhet kostar ca 600 i skatt. Korruptionen, arbetslösheten, mafian. Jag är så tacksam över att vi bor i Finland.

- Känner mig lite splittrad kring mitt eget jobb. Älskar det, men skulle i detta nu inte ha något emot att vara vårdledig eller arbeta som anställd.

- Hur beklämmande det är att maken förtjänar lika mycket på tre timmars övertid i tre dagar som jag får i vårdpenning på en månad.

- Att Emils andra kindtand börjar titta fram. Säg mig, är det normalt tandbetéende hos en 12 månaders baby?

- Att vårt leksaksberg börjar bli lite väl stort. De två små bilarna till vänstar är för övrigt favoritleksakerna nu.

Enklaste måltiden

Om bara varje mål vore som mellanmålet. En massa godsaker (bananbitar /bananplättar, brödbitar, avokadobitar...) framme på en gemensam tallrik, små fingrar som nafsar åt sig vad de vill ha. Till slut vill barnen även äta upp tallriken.

De bästa julklapparna

Jag har nog passerat medelåldern, tror jag. De bästa presenterna  för i år är fortsatt plogning av vår väg och två veckosluts barnvakting. Fantastiskt! För det första veckoslutet har vi redan planer, vi tänker hoppa på tåget till St. Petersburg och njuta av en barnfri resa. Övriga presenter jag gillar mycket är mina mommostickade vantar och benvärmare, och, som skrivet, pojkarnas halsdukar.

Någon kanske undrar vad sönerna fick av oss till födelsedagspresent och julklapp. De fick ett nytt batteri till sitt rum. Nu är det varmt och skönt där. Lite kläder fick de också av sina praktiska föräldrar.

Back home

Det är otroligt skönt att vara hemma igen. Det var kanske vår tyngsta resa hittills. I förrgår låg jag mest på soffan och kved, tills det var dags att köra till flygfältet halv ett. Tretiden var vi i Frankfurt. Fyra timmar spenderade vi där. Pojkarna tyckte det var roligt, och sprang omkring skrattandes. De somnade just innan vi skulle boarda och vaknade inne i flyget före avfärd. Glada var de och charmade sina grannar. Vi föräldrar var inte lika nöjda, och tvingade dem till sömn. Halv ett var i Helsingfors var vi tog en taxi (med barnen i famnen!) till min mosters stadslägenhet. Eerikinkatu jotakin sade jag trött åt chaffören. Vi bar upp alla fem resväskor och barn till fjärde våningen, barnen vaknade. Där en två- tiden somnade vi. Ste tog morgontåget till Åbo och min pappa kom efter oss tolvtiden. Hemma hos mina föräldrar ät jag äntligen julmat och sov i nästan tre timmar. Åtta kom Ste hem från jobbet, vi lade barnen till sängs och for själva och sova. Vi beslöt att aldrig mer resa på kvällen. Allt gick ändå relativt okej tack vare att våra söner är så glada och lättskötta. De åt allting vi gav åt dem, till och med gröt på burk. Bästa Miljo och Rauli!

Rauli på flyget

Pojkarna i stadslägenhet

Finaste julklappen från Italien...

halsdukar gjorda av farmor!

Jul!

Jul i Italien àr definitivt annorlunda àn i min tomteby, men ocksà roligt. Pà dagen bòrjade jag gràta i telefonen nàr mamma beràttade att hon hade làdorna i ugnen. Patetiska jag. Men mitt humòr steg emot kvàllen, julafton àr ju trots allt julafton. Pojkarna fick en stor màngd leksaker, Ste fick en present som han dròmt om i flera àr och jag fick ett presentkort till ett spahotell. Maten var som vanligt mycket god och panettonen fluffig. Vad mer kan man egentligen ònska sig?

 

Emil betedde sig som ett normalt barn och blev ràdd fòr julgubben, medan Raulito genast skrattade àt den vitskàggiga farfadern.

Men i sin moders famn kunde Emil njuta av julklappsutdelningen.

 

Det var vàldigt spànnande att òppna paketen!

God Jul!

Bròllop

Det var ett vàldigt, vàldigt fint bròllop. My big fat Italian wedding. Med massor av god mat och den dàr feststàmmningen som endast italienare kan skapa. Pojkarna skulle sova genom màssan, men var vakna och snàlla istàllet. Jag fòljde inte med ceremonin sàrskild bra, koncentrerade mig istàllet pà mina smàttningar. Under sjàlva festen festade Raul verkligen. Han sprang runt, runt lokalen fòljd av sina smàkusiner som tyckte att han var det gulligaste och roligaste som fanns. Emil dàremot var mycket tròtt och stannade i diverse famnar hela festen. Pojkarna àkte sedan hem med farfòràldrarna medan jag och Ste stannade làngre. Fòr min del betydde det att jag somnade i soffan. Smàbarnsmamma verkligen. Jag àr fortfarande tròtt. Ar det verkligen julafton imorgon?

                                       Borghetto var vigseln skedde. Sà otroligt vacker plats!

 

 

                                     Felsvàngt foto pà brudbuketten, fotad fòr min floristsyster!

                       Min klànning som jag delvis sydde fòr nàgot àr sedan, delvis fòrra veckan.

                                                                         Party- Raul!

 

                                                                        Tròttis- Emil

Redo

Om två timmar, ungefär, bär det av till Italien. Jag håller tummarna för att det inte har snöat/ snöar i Frankfurt, i så fall blir vi där och missar systerns bröllop. Så vi hoppas på ingen snö! Att resa med små barn är tillräckligt utmanande som det är, även utan mellanlandningskatastrofer.

Vi ses på söndag!

Nora & Nora

"Hej Chefen. Min man kom igår hem från jobbe tmed en stor och fin julkorg fylld med läckerheter. Jag har aldrig fått någon julgåva av Dönsby Bed and Breakfast Kb, det känns lite fräckt. Speciellt det här året då jag jobbat trots mammaledighet. Förtjänar jag inte någon julklapp, ens en liten en."

"Don't think so. Men om jag kan ju trösta dig med att en av dina livsdrömmar kommer att gå i uppfyllelse i januari! Det är ju inte så tokigt, eller hur?"

Sova

Istället för att klaga över att jag sett siffrorna 2,3,4 och 5 passera på klockradion inatt skrev jag en liten historia kring det. Läs, och svara vad ni skulle föredra. Sova hela natten och vakna tidigt, eller sova länge men med konstanta avbrott. Svara här eftersom jag kollar skrivbloggen så sällan.

Snart bär det av!

Här hemma hos oss finns knappt något julpynt, inte en endaste liten grankvist har hittat hem från skogen. Limporna är obakade, jultårtorna likså. Vi ska på fredagen flyga till Italien och fira julen där, första gången för mig. Jag som älskar julen känner lite angst över att bryta alla traditioner och äta lax och pasta på självaste julafton. Min julsjäl skriker av förtvivlan. Men klart att det också ska bli spännande och roligt. Och så viktigt för Stefano också att ge åt barnen en jul så som han är van att fira den. 

Före julen händer något annat spännande. Stes syster gifter sig! Det ska bli väldans roligt. Italienska bröllop är fantastiska. Att ceremonin dessutom är i min favoritby, Borghetto = Pikku- Fiskars, gör ju inte saken sämre. 

Vi har knappt påbörjat packningen, men jag fick iaf min klänning färdig på söndagen. Egensydd klänning även detta bröllop, check! 

Hälsning till moster Laura

Är inte Raul helt dundersöt i din gamla dräkt? Ni har ju samma rödblonda hår och allt. 

p.s borde laga jultårtor igen, men utan dig är det inte alls lika roligt. Har du provat på att laga dem där i England?

Ettåringar

Jag skrev visst för några dagar sedan att Emil inte längre känns som en baby, utan mer som ett litet barn. Det stämmer för Raul också. De förstår så mycket mera nu. De vinkar när man säger ska vi vinka hejdå?, de borstar håret på befallning (om de ids) och klappar händerna när de så uppmanas. När jag frågar var är tutten söker de fram den och plockar upp den från golvet. De säger inte så många ord än, Emil säger bara mamma fortfarande. Raul kör med gatto (katt),cuchio (tutt), göt (gröt) och mamma. Han har mycket lättare att ta till sig italienska ord. Båda säger någonslags variant på pappa, men det är lite besvärligt då pappa är är papá på italienska medan det italienska ordet pappa betyder barnmat. Raul har ett favorituppslag i sin favoritbok, Maatilan eläimet, var det finns en höna och en spindel. Han säger då kotkot och sätter fingrarna som för att spela upp imse vimse spindel.

De går snabbt/ springer. Hälsovårdaren tyckte idag att det såg lustigt ut med så små barn som rör sig som stora barn (då skulle hon ha sett den springade 10 månaders- flickan som var här på lördag!). 

Äter gör de gärna och mycket. På sistone har Raul inte varit så pigg på att börja äta, men efter några tuggor äter han snällt. De äter nu gröt på morgonen, lunch kl 11, mellanmål kl 3, middag 6 och kvällsgröt 7.20. Om de får ett riktigt redigt mellanmål äter de en dubbel portion gröt kl sju och ingen middag. Favoritmaten är spezzatino, som är en italiensk variant av karelsk steg, ungefär. De äter mycket pasta och vegetariskt, men jag försöker ge kött och fisk iaf en gång per vecka. 

Sovandet är olika natt till natt. Vissa nätter sover de alldeles utmärkt och vaknar ca 7, andra är lite jobbigare.  De dricker ännu mjölk en gång per natt, men det beror mera på vår lathet än deras akuta törst/ hunger. Det är helt enkelt det snabbaste och mest effektiva sättet att få dem att somna om. På dagen sover Raul 40-60 min, Emil ofta två timmar.

De leker ofta brevid varandra, ibland med varandra. De njuter helt klart av varandras sällskap, men bråkar också. Emil vill ha allt som Raul har, och Raul brukar oftas ge sig. Men om det är något han verkligen vill ha kan han nog försvara sig. Extra roligt är det om båda två håller på med något förbjudet, då tittar de på varandra och skrattar. Jag bevittnade just världens gulligaste scen, Emil som gav en tutt år Raul.

De dagsfärska måtten för mina ettåringar är: Raul 9750/ 76 och Emil 9330/ 78,5. Jag oroar mig alltid över Emils viktkurva, men den är helt okej. 

Födelsedagsfest

Huh, jag är ännu alldeles virrig! Pojkarna hade en superrolig födelsedagsfest med många barn. Före festen sa jag typ men det är ju inte så många som kommer... men vi hade huset fullt! Jag måste tydligen lära mig att räkna. Tack till alla er som kom! Och tack för de fina presenterna. Pojkarna fick med hjälp av mig blåsa ut ljusen på tårtan och öppna alla paket. De fattade kanske inte helt konceptet födelsedag, men roligt hade de! 

Tyvärr tog vi hemskt få foton, och de vi tog var med blixt = rätt så hemska. 

1 år!

Tänk vad året har gått snabbt! Idag fyller barnen ett helt år. Jag känner mig otroligt lycklig och tacksam över året som gått. Över att de har mått och mår så bra och att de fortfarande lever (är man inte rädd för motsatsen vareviga dag?). Senare hoppas jag hinna skriva mer om ettåringarna, nu bakar jag inför morgondagens lilla fest.

Grattis älskade småtomtar!

Typisk scen, Raul läser, Emil leker aktivt

Hobbit

Rauli sov så länge att jag fick duscha, och så valde vi tillsammans ut min outfit för ikväll! Hobbit möter alv blev temat. (Är jag helt dum i huvu som tänker moms när jag ser ordet alv?)

Vadå ser fram emot filmen?

Italienska ögonfransar

Emil ser ofta ledsen ut på foton, och när han ser glad ut är hans ögon svarta sträck. Det beror allt på hans långa, mörka ögonfransar. Lite avundsjuk är jag på dem.

Morgon med ett barn

Emil vaknade sin vana trogen tidigt, halv sju. Jag tog honom brevid mig och mumlade något om att ligg här med mig en stund. Partypojken kravlade glatt ur sängen på jakt efter nya äventyr. Vi gick ner, jag kokade gröt medan han lekte. Vi böt blöjor och kläder. Jag kunde sätta mig rakt framför honom och mata gröten med alla och här kommer skeden åt Emil! utrop som jag vanligtvis inte hinner med då båda två ska matas samtidigt. Gröten kom ur munnen ganska ofta, och jag kunde lugnt stoppa in den tillbaka. Vad enkelt det är med ett barn, tänkte jag (jo, jag vet nog att det kan vara jättejobbigt också). När jag gav pipmuggen åt honom behövde jag inte mata en annan pojke med andra handen. När vi var färdiga och redo för lek hördes Mamm mamm från babymonitorn. Morgontrötta Raulito hade vaknat. Dags att mata pojken med de underbaraste blå ögonen.

(Hoppas kidsen sover bra på dagen så att jag hinner duscha!)

Bloggar jag läser

Någon blogg som jag surfade in på listade bloggar som hen läser. Jag gillade massor det inlägget och bjuder här på de som jag läser. Några tips på bloggar jag borde läsa?

Genusbloggar:
Genusfotografen 
Charlotte hit och dit är en av mina favoriter!
Lady Dahmer, också en favorit.
One-way communication, ny bekantskap.

Skrivbloggar:
Alla har en bok inom sig 
Kolofont- Jenny! Som jag träffat på riktigt också. Önskar mig väldigt mycket hennes bok till julklapp.
En gul apelsin, kanske inte så mycket skrivblogg, men mycket läsvärd.
Och såklart Marias blogg! Goes without saying.

Personliga bloggar, mer eller mindre:
Att vara någons fru, vackra bilder, vacker text
Jonna Jinton, min nya favoritblogg. En ung flicka som flyttat till landet och fotar magiska naturbilder.
Looking for Sara, vacker text, vackra bilder.
Peppes blogg, så som alla andra i svenskfinland.
Resemyrorna, min systers kompis blogg. Hon studerar ett år i Bangkok. Väldigt intressant!

Pyssel, inredning och sånt:
Karkki 
Underbara Clara, min hjälte.
Lindas lantliga.
Tedags hos tant Ninette, pga härliga färger och pyssel!
I lilla Kamomillas villa, underbara foton från fantastiskt vackra hem!

Företagare:
Sömmerske- Elin. Från Karis.
Hannas virrvarr.
Nina fotograf. Även hon från Karis.

Mammabloggare:
Michaelas liv. Så ärlig och verklig blogg.
Linns.
Muminmammans. Fina foton och hemmamammaliv.
Perfektionisten. Från min mammagrupp. Även här fina foton!

Eko:
Morotsliv. Massor av intressant information, så glad att jag hittade denhär bloggen!
Lev mer på mindre. Eftersom jag idealiserar bo-på-landet-odla-egna-morötter- livet.

Emilicus, Miljo, Emil

Sötaste lillebror har verkligen vuxit på sistone. Han är inte någon baby längre utan ett litet barn. Han sover bättre på nätterna nu igen, tack och lov. Den sötaste saken han lärt sig är att ge saker. Han sträcker fram båda händerna och ger leksaker åt mig, ler stort och nickar. Jag tar emot, säger tack tack. Han sträcker fram händerna igen, tar emot leksakerna och säger ta tack. Han har ett helt nytt tålamod. När Raulito främst vill vara i famnen leker han för sig själv på golvet och tittar ibland på mig. Han är fortfarande mycket Emilsk, yrar omkring och hittar jämt och ständigt på hyss. Nej! förstår han sig alls inte på, men orsakar trots det inte större skada. Förutom då han knffar sin bror.

Resa till Rohan

Vi tittade igår på alla Lord of the Rings- filmer. Ah, vad Rohan är vackert! suckade jag längtansfullt. Du menar Nya Zeeland svarade Ste. Jo, vi åker dit i mars! tyckte jag. Ste kollade genast priserna. 3500 e för oss båda.

Nå. Kanske inte i mars men någongång måste vi resa dit. Men nu börjar vi med bio på torsdag!

Nora & Nora

"Nora! Inga mera bloggläsande och slösurfande för idag!"

"Men va, ChefNora, varifrån kom du?"

"Var jag än var har jag tydligen varit där för länge! Hemsidan är totalt ouppdaterad, det måste du absolut göra den här veckan! Och så är det momsrapportering på onsdag, har du ens påbörjat oktobers bokföring?"

"Nej..."

"Dessutom måste du skicka två räkningar, helst redan förra veckan!"

"Ja, ja, jag ska, jag ska! Sori! Jag har liksom varit lite på mammaledighetsmode."

Snö

Vi var ute i snön ett varv igår. Pulkan var en definitiv hit. Nu måste jag bara köpa vinterskor åt kidsen så att vi kan vara ute oftare och längre tid!

Nygammal möbel

Hörnet vid plåtugnen har alltid sett lite deprimerande ut. Vedkorgar och tidningar huller om buller. Ett skåp som för ca 50 år sedan fungerade som köksbänk i vårt hus har nu flyttat till hörnet. Skåpet har en vedlåda, perfekt eller hur? Grillgrejer och tände finns nu barnsäkert inne i andra delen av skåpet. Det finns plats för en vedbår på det och en brevid. Torr ved är otroligt viktigt att ha hemma när temperaturen inne är kring 16 grader. Som bonus hittade jag i gamla gömmor även en adventsljusstaka och några härligt färgade ljus. 

Vilken inredningsblogg denhär har blivit under hösten...

Jultårtor

Efter att ha sett tiotal bilder på pepparkakor på bloggar blev tanken på julbak alldeles oemotståndlig. Jag hade inte alla pepparkaksingredienser hemma, och skulle inte heller ha orkat vänta en dag på att degen skulle bli mogen, så det blev jultårtor istället. Bakade enligt min mommos recept med en hemlig ingrediens. Som vanligt blev de supergoda. Men viktigare var nog känslan av bakningsterapi och julstämning. Hela dagen har mitt humör varit på topp, trots att husets fader är borta ikväll på fotbollsträning. Imorgon väntar en annan toppendag. Vi ska lämna kidsen hos de vanliga barnvaktarna och köra till Lojo för lite julshopping.

Självständighetsdagen

Varför är det inte självständighetsledigt lite oftare?

Traditionalist som jag är började jag dagen med att sjunga både Vårt land vårt land och Maamme laulu åt kidsen. Med en härligt nasal stämma pga täppt näsa. Kidsen och jag njöt av att ha fadern hemma, till och med veckostädningen var rolig då den skedde på en torsdag. På eftermiddagen, när huset var städat och fint, satt vi ena pojken i pulkan och den andra på Stes axlar och gick på julkaffe. Vi borde absolut fara ut och gå sådär med kidsen oftare! När vi gick hem var det redan mörkt och stämningsfullt på byvägen. Så otroligt mysigt. Hemma hann vi just packa upp oss innan våra middagsgäster kom. De hämtade förrätt och efterrätt med sig. Ah, vad mycket gott vi åt igår. Jag tittade på balen tills det var dags att lägga barnen. Ste var utvilad och så där bullerby- barnenaktig som han är när det är semester. 

Trots att natten inte var särskilt rofylld känner jag mig idag nästan helt som mig själv igen. Redo för allt möjligt roligt igen! Kanske det blir jultårtor idag, om jag har tillräckligt med smör hemma. De senaste veckorna har jag inte haft ork eller lust att göra något annat än det vardagsnödvändiga. 

 Raulito åkade pulka första delen av resa.

Ste lekte häst, och galopperade fram på Lövkullas gator. Med gnäggningar och allt. Emil gillade skarpt.

Golvlapptäcke

Golvet var kallt, kallt, kallt på morgonen trots den relativt höga inomhustemperaturen på 17,5 grader. Nu räcker det! tänkte jag upproriskt och grävde fram en matta. Inredningsmässigt är matt-lapptäcket kanske inte en hit,  men det är betydligt skönare att sitta på golvet och leka nu. 

Jag satt och njöt framför brasan medan kidsen lekte. Min näsa är fortfarande täppt, men annors känner jag mig ganska frisk.

Avkoppling

På morgonen kom jag inte riktigt igång. Näsan var täppt och mina ögon var smala sträck. Supermostern tog barnen, jag gick och lade mig. Några timmar senare mådde jag mycket bättre. Jag hade sovit, ätit i lugn och ro, eldat i kaminen och suttit i fåtöljen med en bok. Ah. Till på köpet fick jag ett fint bokningssamtal. Bastustugan skulle sedan sättas i ordning för nästa gäst. Det blev så mysigt att jag började sakna att använda bastustugan för bastubad på lördagskvällar, men det vore ändå roligt att få dit någon mer långvarig hyresgäst. Efter städningen kändes saknaden efter kidsen alldeles för stor. De lekte glatt med sina barnvakter och brydde sig inte alls om att det var mamma som kom in genom dörren. Hem gick vi och jag kände att jag nog har världshistoriens mest underbara ungar.

Vardag igen

Raulito smittade oss alla med flunssa, men som tur verkar den vara en light-version. Emil är just inte snuvig alls. Lördagen gick helt i trötthets- och flunssadimmor. Höjdpunkten på dagen var lillajulsmiddag hos mina föräldrar. Mamma hade dukat upp ett nästan komplett julbord, lite med tanke på att jag spenderar julen i ett land utan mina älskade jullådor och skinka. Tvillingarnas lillajulgåva till oss var att sova nästan hela natten. På söndagen  kom syster hit och lekte med pojkarna. 

Men nu är det vardag igen med allt vad det innebär. Lite jobb för min del när syster ser efter kidsen, hoppas jag.

Ack dessa nätter

Jag hade en mycket rolig kväll i Fiskars med massor av god mat och intressanta diskussioner. Hem kom jag ungefär halv tio. Då hade lillebrodern redan vaknat. Jag tackade barnvakten och tog över barnet. Trasslade in min näsa i hans nackhår och njut av att känna hur den lilla kroppen sänktes och höjdes på mig, alltmer djupt och lugnt. Halv tolv sov han och jag kunde diska undan kvällsgrejerna och dricka en kopp te. Tjugo över tre vaknade han igen. Halv sex sov båda barnen. Kl Sex skrek Raul till, somna om, vakna en halv timme senare. Han väckte Emil som vaknade glad och pigg. Modern ringde kl sju snyftande till sin egen modern och bad henne komma. Mormodern vadade över metertjock snö för att komma till undsättning. Modern fick två timmar extra sömn. Fadern väntas hem om en halv timme, men jag har sett alltför mycket fram emot en ledig dag för att sova bort den. Jag ska dra en loppisrunda, fara till Billnäs julmarknad, besöka ungefär hälften av Karis butiker... Inte kan jag sova då!

Lillajulfest!

Problemet med att vara egenföretagare och dylikt är att man ofta känner sig lite utanför när anställt folk pratar om kollegor, firmafester och framförallt lillajulsfester. En lösning på det problemet är att gå med in en företagarförening och gå på deras fester! Det tänker jag göra ikväll. Det såg länge ut som om jag skulle stanna hemma med kidsen istället men sen fick de en extra barnvakt! Jag är enormt taggad på att klä mig i klänning, lösa upp håret från den obligatoriska riv-inte-mitt-hår- knuten och äta massor av god mat. Jag ska frossa i typ två timmar, sen köra hem i snöstormen och hoppas att vägen till byn är framkomlig.

Il gatto

Raul vill ofta lyftas upp i famnen för att titta på tavlan i köket och på kylskåpsmagneterna. Där är katten, säger jag. Katten, förtydligar jag. Dä! utbrister Rauli. Flera gånger per dag, varje dag. 

Ste gjorde samma procedur igår kväll, men på italienska. Li c'è il gatto, säger han. Ga- ttoo, svarar Raul. Gattoo.

Hruumf, tycker jag. Men är ändå ganska glad över att han lär sig italienska också.

Förkylda Rauli är ledsen dessa dagar.

Gamla hus

Kära Skuggfri,

misstro mig inte, mitt hjärta till hör dig för alltid och förevigt. Jag vill inte bo någon annans stans än i dig. Du är mitt barndomshem och hemmet var jag bildat min lilla familj. Men jag känner att vi måste tala klarspråk. Nu under hösten har du tillåtit möss festa loss under vårt köksgolv. De har även klättrat upp på matbordet och ätit upp en hel överbliven tårtbit. Det är inte okej. Speciellt nu när vi har små barn i huset. Du kommer väl ihåg vad som hände för några år sedan? Jag hänvisar förstås till den gången då en mus gnagat sönder slaskvattenröret från diskmaskinen och nästan orsakat vattenskada de luxe. Jag vill inte att det ska hända igen! Du måste ta itu med problemen. Tänk också på vad som hände med mina föräldrars hus. Pga möss brann huset nästan helt upp. Du vill väl inte att det ska hända även dig?

Jag förlåter och förstår de kalla golven på vintern och den tunga hettan på övre våningen under sommaren. Men möss, det går varken att förstå eller förlåta.

Din för alltid,

Nora

15 grader

Vintern har helt klart kommit. Snön yr och vardagsrumsgolvets temperatur är 15 grader. Brr. Inte helt idealt för lekande småttingar, yllekläder till trots. När kidsen somnat (inne, Raulito är förkyld) ska jag bära in så mycket ved jag orkar och tvinga upp värmen lite. Över hundraåriga trähus är inte så bra på det där med golvvärme.

Morgontvillingar

Igår vaknade jag upp brevid den morgonpiggaste av barn. Hans pigga bruna ögon lyste av glädje medan han sekunden efter att han vakna började krypa över mig på jakt efter klockradion. Han skrattade, fnittrade och kastade sig ner på golvet. Han är riktigt sin fars son. Att bevittna en sådan livsglädje direkt på morgonen gör till och den här morgontrötta modern glad.

Idag vaknade jag brevid min egen motsvarighet. De stora blå ögonen öppnades sakta upp, stängdes igen. Han hummade nöjt för sig själv, svängde sig om och sov en stund till. Och repeterade det mönstret i en halv timme, medan jag gjorde precis det samma. Så himla skönt för mig. 

November ute, november inne

Jag tror jag har någonslags ettårskris pågång. Som om hela året nu hunnit ikapp mig. Allting känns lite tungt just nu. Gråten är alltid runt hörnet så att säga. Det är positivt på ett sätt. Det går över, det gör det alltid. Jag är allför grundpositiv för att vara deppig länge.

Lite novemberdönsby på det

Stegen

Att snickra ihop en stege hade nog varit en lite för stor utmaning för mig. Tur att supergrannen ställde upp och byggde inte bara en stege utan två stycken! Takstegen var genomrutten och behövde absolut ersättas, den vanliga stegen var en flyttbar aluminiumstege. Nu är stegarna matchande och hållbara!  

Bastustugans gäster är förresten fortfarande kvar. Deras bygge är inte färdigt än så de stannar en vecka till. More money for me, men jag hade uppskattat att blivit tillfrågad i förväg om det var okej.

Tack!

Natten

Lyckligtvis gick natten bra, kanske för att jag accepterade att okej, sover Emil endast näranära mig/ på mig så sover vi väl så. Raul gjorde det möjligt genom att sova lugnt hela natten. Vi sov i sängen i barnkammaren, den som är skyddad av väggar på två sidor. Trots det vaknade jag upp tretiden och slet till mig Emil. I sömnen hade jag trott att han höll på att falla ur sängen. Inte särskilt smart att brutalväcka ett barn med sömnsvårigheter. Men efter lite mjölk somnade han snällt om och sov till sju.

Foton på barnen blir mest ett enda sudd nuförtiden.

Floppinlägget

Jag skulle blogga om hur jag när kidsen somnat mot alla odds ensam lyckades flytta i B&B en stor frysbox genom en smal dörröppning med hög tröskel till dens rätta rum. Om att man klarar allt med mycket viljestyrka och rätt hjälpmedel (en matta i detta fall). Men sen vakna Raul efter 20-30 minuters sömn. Och så kom pappa till skogsdungen nära oss med motorsågen. Det blev att vagga vagnen inne i tamburen i 40 minuter och sen försiktigt dra bort yllevantarna och öppna fönstret. Så nu orkar jag inte med ett positivit man-kan-allt- om-man-vill- inlägg.

p.s need I mention att Ralle vakna sekunden efter att jag tryckte på publicera?

Emil

Häls. Moder med fyra timmars nattsömn. Fast Emil är inte ensamt skyldig, stackarn. Raul håller på att få två tänder och är lite orolig han också

Lördag!

Lördag som känns som vardag då maken är borta. En bra dag är det ändå! Jag lyckas installera den nya bilstolen i mammas bil, om ungefär en timme ska jag och kidsen köra till Ekenäs och testa bilstolen för första gången. I Ekenäs ska kidsen leka med andra barn medan jag hoppas på att hinna prata med barnens föräldrar. Till kvällen blir det chokladkaka och romcom med en annan kompis. Om Emil sover, det vill säga. Igår grät han endast i en timme, så hopp finns!

Fre-mån

Min svägerska gifter sig till jul, grande italian style. Fästmannens svensexa är också rätt så storstilad. Kompisgänget kör en minibuss upp till München för att fira hela veckoslutet. Ste flyger ner dit idag och väntas hem till måndag kväll efter jobbet. Jag och kidsen har ett långt veckoslut tillsammans! Men som tur har vi lite program också. Annars hade jag väl inte klarat mig tills måndag med sinnesron i behåll. Söndagen kunde däremot gärna ännu fyllas med något trevligt! Jag har bestämt mig för att inte jobba alls dessa dagar, allt det får vänta tills nästa vecka. Bara pyssla och läsa när kidsen sover.

Passligt till faderns frånvaro har Emil haft det väldigt svårt att somna in på kvällen. Eller, han somnar in fint men vaknar inom en timme och bara skriker och skriker i några timmar. Inget vi gör tycks hjälpa, han bara hittar ingen ro. Jag känner mig så otroligt hjälplös då. Och frustrerad. Men mest hjälplös.

På morgonen är han glad igen, som tur!

Jobbig jobbdag

Kidsen sover och jag sitter här och morrar för mig själv. Inte nog med en otrevlig upptäckt i B&B på morgonen, nu upptäckte jag även att bastustugans gäster inte checkat ut idag. De är visserligen skötsamma gäster, men är bastun bokad från 22.10 till 22.11 så förväntar jag mig faktiskt att den ska vara ledig idag kväll. Tänk om jag hade andra bokningar dit nu genast efter? Som tur kommer de nya gästerna först om en vecka. Grr.

Tror jag ska  ta och lugna mina nerver med att måla vår nygamla badrumshylla.

Matfunderingar

Kidsens nya dygnsrytm har ändrat på matrutinerna. Nu äter de gröt på morgonen (ca 8.45) och lunch halv tolv. Sen lunchtiden ändrade gav jag mellanmål där vid fyra, mjölk halv sex och gröt sju. Men då har Raul varit mycket hungrig på natten och druckit två flaskor mjölk. Idag gav jag därför mellanmål ca 3, middag fem och nu gröt sju. Hungriga kan de väl inte vara på natten nu. Men att äta middag kl fem är så otroligt opraktiskt! Det är så himla tidigt! Vi brukar äta middag kl sju, och hade tänkt att kidsen ska äta med oss samma mat som vi äter med lite gröt som efterrätt. Äter jag och kidsen middag kl fem får Ste äta kall mat ensam när han kommer hem. Och då måste jag börja med kvällsmat åt mig. Kan kidsen kanske få två mellanmål på eftermiddagen? Ack, dessa vardagsproblem!

(Men jag klagar verkligen inte över den nya dygnsrytmen. Att vakna kvart över åtta varje dag är lyx!)

Lyxlivet har blivit vardagsliv

Även om jag har fullt i B&B hela november jobbar jag väldigt lite. Ena långtidaren hjälper mig med jobbet emot förmånlig inkvartering. Kontorsjobbet är föga arbetssamt och inga remppor i B&B står i sikte. Jag kan njuta av min föräldraledighet som man ska. När kidsen somnat där efter tolv plockar jag undan i köket, bäddar sängarna och sysselsätter mig med något roligt projekt. Lugnt och trevligt. Jag börjar undra hur jag riktigt klarade av året? Babytime, B&B-jobb, laga mat, pumpa mjölk, hålla huset städigt. Hur i allvärlden gick det till? Inte en kväll var huset ostädat när vi gick och sova. Disken var alltid undanplockad. Vi åt i regel varje dag hemlagad mat från grunden. Hur hur hur? Och varför fick jag inte burn out?år? Jag fattar inte.

Karis- Nora

Jag vet inte om det är åldern eller barnen som påverkar mig, men mitt tankespråk håller på att genomgå en stor förändring. Kariska uttryck och ord smyger sig på utan varning. Det började med ord, typ muschoger, och har nu utvecklats till ändelser. Äh, en till döer fluga kan jag förstrött tänka. Bara för en vecka sedan hade jag tänkt död. Det som mest förvånar mig är att jag ibland tänker med ord som jag inte ens vetat att jag kunnat, och som jag sedan glömmer bort. Konstigt. Men välkommet.

Bästa kojan

Lådan som Emils nya bilstol kom i visade sig vara en av de bästa leksakerna någonsin. De kryper mest hela tiden in i kojan, sitter där och fnittrar och tittar ut ur gluggen. Jag måste bara ha dem under städig uppsikt att de inte äter upp paffet.