Hela familjen for på besök till ett daghem som hade öppna dörrar idag. Dagiset såg underbart ut. Det hade endast träleksaker, serverar ekologisk hemlagat mat och verkar supermysigt. Personalen verkade underbar. Raurau och Miljo sprang rakt in utan att vänta på oss föräldrar. De hittade genast sin plats. När vi gick ner för trapporna till en annan avdelning tog Raurau dagistantens hand naturligt. De där små gossarna har då verkligen inte tillitsproblem. Jag vet att de skulle älska dagis, utåtriktade och lekfulla som de är. De har fått utmärkt träning i att dela saker med andra sedan före de ens var födda.
De två stora kruxen med just detta dagis är att det är privat och därför kostar med än kommunalt daghem. Det största problemet är att det har stängt två månader på sommaren, från efter midsommar till skolstarten. Vi har ju störst behov just på sommaren. Vi hade annars tänkt oss heldag fem dagar i veckan på sommaren, halvdag under lågsäsongen. Det skulle vara mycket intressant att också besöka några av de andra daghemmen i Karis. Jag är vill veta hurdan genusuppfostran de tillämpar, och framför allt försäkra mig om att tvillingarna får vara i samma grupp.
Det känns konstigt att fundera på dagis redan nu, det är ju nästan ett år tills det är aktuellt! Å ena sidan längtar jag efter dagistiden (delvis för att jag vet att ungarna skulle älska dagis), å andra sidan sörjer jag den. Det är så ljuvligt att vakna upp i lugn och ro, ta dagen som den kommer och bara hänga med de där underbara busfröna!
