Septembers sista

Snart tar min favoritmånad slut. September är för mig en månad av lugn efter en intensiv sommar, en månad av leka med barn och äta direkt från naturen. Jag är glad över att ha spenderat den här hemma istället för att åka till Italien som jag brukar. September brukar vara en månad av få gäster på B&B, men till min stora glädje har jag haft fullt nästan hela tiden. Både långstidsgäster och spontana gäster. 

Som bäst jobbar jag i min morfars gamla hönshus. I tiderna huserade där ett hundratal höns. Jag har ett svagt minne av huvudlösa vita hönskroppar som sprang omkring på gården. Själv hade jag tio sommarhöns där som sjutton-åring. Varken Hugo eller jag städade efter oss. Ni kan tänka er i hurdant skick det är nu. Vet inte om det är på grund av all skit jag fått i mig idag, men jag känner mig inte alls bra. Det kan ju i och för också bero på att det är ganska tugnt att ha maken på resa så här länge. Jag har somnat med barnen i några kvällar nu.

Men sjuk ska jag såklart inte bli! Hönshuset ska bli kaninhus och bastustugan ska fixas i skick. Hyresgästen som bott där länge har nu flyttat ut. Båda är som tur roliga jobb, man ser resultaten så bra sedan. 

Början

Det är svårt att börja blogga igen efter en så lång paus, så vi kör med ett till högst innovativt och häftigt inlägg. Vad har Nora gjort idag?

Det är svårt att definera när dagen börjar. Började den vid fem då jag hoppade ner från Emils säng till Rauls och låg vaken en stund? Eller vid halv sju då Emil ropade på mig, jag kröp upp och han somnade om? Kanske den började 7.18 då väckarklockan ringde. Den väckte endast mig. Den blonda sov lugnt vidare, den mörka tittade upp och slocknade igen. Jag väckte dem försiktigt först, och sedan med fart till deras favoritsång "Dagny". Vi dansade ner och klädde på oss. Aningen sen lämnade jag över barnen till deras dagtant och körde hem. Släppte ut hönsen och matade kaninerna. Övervägde att genast jobba men var för hungrig. Åt en mycket ordinär frukost hemma och kände saknad efter alla underbara frukostar på jobbet. 

Städade två rum och bäddade sängar. Tvättade, hängde upp, inventerade frysen. skurade ett badrum, städade köket, plockade undan. Det är rätt så fullt på B&Bet denna vecka, mycket att göra! Matade djuren. Gick hem, åt en bit rest- paj och bestämde mig för att göra något så tråkigt som att shoppa eftersom jag ändå skulle till centrum för att köpa kontorsmaterial. Mina enda par byxor gick sönder igår och behövde ersättas. Köpte ett par snyggare från DinoDina, och ett hemmapar från Canny. Jag får av någon underlig orsak alltid dåligt samvete när jag köper kläder åt mig, och shoppar därför högst två gånger per år. Nu är årets shoppingkvot fylld med andra ord. Efter matbutiken körde jag till kidsen och överraskades av ett störtregn. Barnen var glada och sprang till bilen. 

Hemma spelade vi Mario Bros till vi hade dött minst sju gånger. De ropar Mamma, jag är kapabel att spela, jag vill vara Mario, du får vara Luigi!. (Kuriosa: deras gammelfarfar heter Mario). Jag är verkligen inte bra på att spela, och planerar att bjuda hem vår kompis Tino hit för att spela med dem nu när deras far är ute i Europa på roadtrip. Efter att jag frustrerat kastat wii- kontrollen i soffan städade jag den alltid röriga hallen. Ville fara ut och leka men det regnade stup i kvarten. Insåg att skåpet som nu står nästan oanvänd i kidsens rum skulle kunna flyttas till hallen. Rusade in till de lekande barnen och ropade Jag har en idé!. Vi sprang upp och började tömma skåpet. Jag drog ut det till övre hallen och sprang ner efter målfärg. Vi vill också måla! sa barnen i kör och tog av sig kläderna. Jag räknade tills tio, sen böt penseln hand. Till tio, till tio, tills de tröttnade och lekte på skåpet med bilar istället. Skåpet får samma gula färg som dörren i hallen. Klädde på kidsen och träffade en medeltida dvärg (den bor bra folk här i byn). Lämnade av barnen hos min moster.

Dags för burlesk! Jag var fortfarande styv i kroppen efter söndagens judoslakt. Halvårspausen från att ha blivit kastad på golvet kändes verkligen. Dans var precis vad jag behövde! Det var lika roligt som alltid, vi har en alldeles fantastisk lärare. Körde hem och var vrålhungrig. Plockade upp barnen, matade och nattade djuren. Åt en usel middag bestoende av några brödbitar och lite tonnfisk. Barnen hade som tur redan blivit utfodrade. Alldeles för sent somnade barnen, jag somnade nästan själv. Men tänkte på tvätten som skulle hängas upp och skärpte mig. Visst verkar tvättkorgen magiskt fylla på sig själv? Känns som om jag alltid tvättar. Kokte te, tände ljus och bloggade. Kommer antagligen att somna genast brevid en blondlockig pojke och köra ett pass bed jumping inatt.  

Hänt i september och upplevt i augusti

Barnen sprang över gården, B&Bet är redo för nattens gäster och jag har fått undan lite kontorsjobb. Då återstår inget annat än att återuppliva denna halvt förglömda blogg. Tänkte börja lite mjukt genom att räkna upp vad jag har gjort under denna månads frånvaro.

Jag återförenades med två glada pojkar och en make, bruna och utvilande från Italien.

Jag bjöd in två vänner och hade en mycket rolig kväll.

Jag flög till Italien för makens BFFs bröllop, och njöt av en natt på B&B på Bolognas landsbygd. Främst dansade jag, och åt. Dance like nobody's watching, even though all are. Don't care. 

Jag skaffade mig en ny hobby, burleskdans, och har inte ännu varit på en enda judolektion. 

Jag deltog på skrivretreat på ett idylliskt B&B i Karis (höhö) och fixade en dunderfrukost åt de andra deltagarna. 

Jag skaffade kaniner, Onni och Toivo. Men de förtjänar ett helt eget inlägg. 

Jag var sjuk precis en eftermiddag i feber och har mått semibra sedan dess. Rädd för att igen ha bihåleinflammation.

Jag fick två visdomständer utdragna och lider fortfarande lite av det. 

Jag skrek av skratt en hel kväll på borgbacken med en syster. 

Jag steg upp extra tidigt en morgon för att fota soluppgången över Kyrksjön.

Jag dansade en hel natt i Helsningfors med en vän.

Jag sa adjö åt B&B-gäster som jag helst hade velat att skulle flyttat in för mera än några nätter.

Jag tog emot andra underbara gäster och sa adjö igen. 

Jag tänkte på hur mycket energi det tar av mig att bjuda in gäster till mitt "hem" varje dag, bjuda på mig själv. Men också på hur mycket energi det ger. 

Jag känner stor tacksamhet över sommaren. Den har gått bättre än förväntan. Tack åt gästerna som gör att jag har råd med mitt jobb, tack åt mamma och alla som har hjälpt mig. Tack åt maken som orkar med en fru som jobbar morgon till natt under sommaren.

Jag planerade att bjuda in lekkompis åt kidsen åtminstone en gång varannan vecka, men har bara fullföljt ett våffelkalas. (Snälla människor med barn, kom och lek med oss?)

Jag köpte en ny bäddmadrass hem, nu känns det som att sova i en hotellsäng. Vardagslyx.

Jag lekte med barnen mer än förr. De är nu endast 15 dagar per månad hos dagmamman, fem timmar per gång. 

Jag möblerade om Radiokammaren och vårt vardagsrum.

Jag spraymålande vår crosstrainer kopparfärgar och kallar den nu Enterprise. (kopplingen är oklar).

Jag glömde bort att börja träna igen efter juli- och augustipausen. Mina armar skriker efter muskler. 

Jag shoppade en flapper girl- klänning till årets Halloweenfest, och en 50- tals klänning till whenever.

Jag målade vår tambursdörr gul och älskar den!

Jag började se på kanske världens bästa tv-serie och grät blod och tårar då jag insåg att det inte gjorts mer än tre avsnitt. Ascension heter den, se den och njut tills ni gråter av sorg. Obs den är Sci fi.

Jag uppmanades av flera personer att blogga igen.

Jag insåg att jag saknade det.