Historia

Jag håller som bäst på med en inlämningsuppgift för Laatutonni- kursen och ska kort beskriva företagets historia. Jag har skrivit om det på bloggen, så jag sökte upp den texten. Här kan ni läsa om ni vill! Den texten borde jag fylla på med sommaren 2013 och 2014. Den här bloggtexten är också relevant. 

2013

Sommaren 2013 hade jag getter och världens bästa au pair! Jag hade många gäster, ganska många av dem var byggarbetare. Det var en bättre sommar än 2012 mycket tack vare att kidsen var större och jag fick så mycket barnvaktingshjälp. I december sprack ett rör i nedre badrummet och vägen mot ett renoverat badrum började. 2013 gjorde jag ofta tvål.

2014

Våren 2014 byggde vi om vårt kök och badrummet i B&B. Vi var sjukt nöjda med köket och mycket arga över att badrummet blev dubbelt dyrare än utlovat! Men fint blev det. Jag gjorde en helt ny hemsida åt B&Bet, blev supernöjd. Jag fick två små kycklingar, Calimera och Undula, och grannen byggde ett hönshus. Jag köpte ett nytt bokföringsprogram och lärde mig använda det. Sommaren 2014 hade jag många gäster. Det var verkligen en bra sommar bokningsmässigt. Kidsen hade en ny au pair som hade en massa fritid. Jag mådde inte så bra under sommaren, var konstant utmattad och led av huvudvärk. Men älskade jobbet ändå och hade många fina gäster som lyste upp mina dagar. Det var ju också skönt att leka med barnen, men det blev för mycket helt enkelt. Jag mår dåligt bara av att tänka på sommaren.

I augusti for kidsen till Italien med sin far och jag hade två underbara veckor hemma med jobbet. Då målade jag färdigt den gamla hästvagnen och målade om vårt vardagsrum. Sen for jag två veckor till Italien! Hemma igen fick jag sex stycken kyklingar till, men tre av dem dog under hösten. I oktober for jag igen till Italien på en resa som först skulle vara endast nöje men blev arbetsresa i och med att jag jobbade som tolk. Och fick betalt! I december gick jag Green start utbildningen och fick B&Bet ekocertifierat. Då tog jag också itu med problemet med lukt från avloppet. Det fixades sen i början av januari.

Dagboksbloggning

Nu när barnen är på dagis känns det av någon underlig orsak viktigt att blogga om vad jag gör på dagarna, som om jag vore tvungen att lämna in någon slags rapport över hur jag tillbringar dagistiden. Helt dumt är det ju, barnen har rätt till dagvård oavsett hur många cent jag förtjänar per timme. Men jag dagboksbloggar ändå, det är min rapport till chefen.

Idag har jag kanske inte förtjänat så många cent, snarare bara spenderat många euron. Men för de pengarna fick jag delta i ett alldeles underbart peppande seminarium om unga företagare på landsbygden! Det var på många sätt en fantastik dag, jag träffade en massa människor och kunde prata företagande med dem. Det händer ju inte varje dag precis. Jag är också glad över att ha träffat Jonna och pratat med henne. Hon om någon är verkligen inspirerande (och en superhärlig människa!). 

Det blir en full dag även imorgon, med turismkaffe på morgonen i Ekenäs och städning, mangling och allt sånt i tvättstugan i B&B. De fem timmarna kommer igen att gå i ett huj!

Helg

Sådana här helger blir man glad av! Helgen började livat med att vännen frågade spontant om vi skulle fara till stadens nattklubb. De har 80- och 90-tals musik på fredagnätter. Mitt nyårslöfte om att dansa mera var färskt i minnet, så jag kom ivrigt med! Vi hade dansgolvet helt för oss själva i tre timmar. Det var härligt! Finns inget bättre än ett tomt dansgolv! Vi måste definitivt fara dit oftare. Enda nackdelen är ju förstås att jag som mamma med konstant sovbrist inte mår bra av att gå och lägga mig halv tre på natten. Trots sovmorgon till halv tio var jag supertrött hela dagen. Men eftersom lördagen var fylld med korvgrillning i skogen, pulkkaåkande över åkrar och stort kalas i grannhuset var jag glad och energisk ändå. Söndagen avrundade helgen fint med sjukt god mat hos grannen och en judolektion i vilken jag nådde ett av mina mål! Imorgon ska jag fara på ett seminarium om unga företagare på landsbygden. Det är jag mycket pepp på, speciellt eftersom en mina favoritbloggare, Jonna Jinton, kommer att delta där! Ser väldigt mycket fram emot det.

Variation

En av de sakerna jag tycker mest om i mitt jobb är att ingen dag är den andra lik. Måndag och tisdag var kursdagar i Ekenäs. Onsdag var städning och bokföring. Igår var jag ute i skogen med pappa och fällde träd. Jag fällde, med lite hjälp, en gigantisk björk. Den får värma mig och gästerna nästa vinter. Jag städade i B&B och tog emot en ny långtidare. Idag pysslar jag med två olika hemsidor. Jag är så glad över möjligheten att göra hemsidor åt andra, det är ett så roligt jobb! Senare idag ska jag på ett turismmöte i Ekenäs, och ännu senare ta emot en till långtidsgäst. 

Mamma, om du läser nu har jag en önskan. Kan du snälla sticka vristvärmare åt mig, det är så kallt här vid skrivbordet! Om händer fryser så här får jag nog aldrig färdigt den där hemsidan. 

Onsdag

Förmiddagens fem timmar flög iväg idag igen. De tillbringade jag främst i B&B städandes. Kidsens dagmamma var sjuk idag och jag förde dem till reservdagis. Förväntade mig gråt, men överraskades vid slutet av dagen med nyheten om att kidsen betett sig exemplariskt. Det kan jag egentligen tänka mig, mina barn är ofta sina bästa jag när det finns många andra barn och vuxna omkring dem. Dagis passar dem.

För en stund sedan klädde Miljo på sig stövlarna och fem väskor, han skulle till min moster. Helt själv ringde han upp henne och fråga om han fick fara dit och leka. Det fick han, och Rowli också. Jag passar på att reda upp fakturorna och ska ta itu med decembers bokföring. När den är gjort ska jag lära mig göra bokslut tillsammans med bästa läraren från Kontorama. I min strävan efter ett bättre arbetsrum ska jag också lösa sättet att sortera räkningar bättre. Nu hamnar hemmets och företagets i en stapel, och sorteras först vid bokföring till sina rätta platser. Det måste gå att göras bättre. En annan måste-förbättra- punkt är att sätta alla kuvert i en låda, istället för att ha dem här och där. Men nu, pappersarbete och bokföring. Judo på kvällen, sen en bok och en brasa. 

10 års cykel

Det känns lite som om jag håller på att gå tillbaka i tiden. Som ~20- åring ville jag ha höns, fjällvandra, dansa, gå en utbildning, läsa hela natten. Några år tidigare gick jag på judo. 

Nu är jag här igen, efter tio år av att gå en lång utbildning, hitta en parter, skaffa ett jobb, få barn, småbarnsår. Nu har jag höns igen, tänker varje dag på vandringen jag vill göra i år, går på judo, börjat en ny (mini)utbildning. Ett av mina nyårslöften var att dansa mera, för jag älskar det. Kanske jag börjar använda palestinasjalen, aktiverar mig politiskt och blir vegetarian igen? Knappast, men jag tycker det är facinerande hur jag tycks gå tillbaka till mitt förra jag. Helt absurt egentligen, jag har förändras så otroligt mycket som person dessa tio år. Blivit självsäkrare, mer målmedveten, öppensinnad. Tror mera att det handlar om att hitta tillbaka till de saker jag älskade att göra då, men som jag inte har haft möjlighet att göra de senaste tio åren. Dansa, vandra, läsa, djur, judo, studera (detta har jag dock gjort mycket).

Värsta flummeribloggen tycks denna ha blivit de senaste dagarna.

Jobbtid

Fem timmar är inte särskilt mycket, egentligen. När man har så mycket man vill göra. Jag hade någon konstig förhoppning om att kunna göra allt mitt jobb under dagvårdstiden, men får nog revidera det tankesättet. Ska jag hinna med alla inlämningsuppgifter och börja på med en hemsida åt en kund får jag göra det också med kidsen här hemma. Det är ju egentligen inte så farligt, har jag gjort det i tre år kan jag göra det nu också. Jag vet att jag kan arbeta med två barn, det är inget att vara rädd för, eller en orsak att skjuta upp jobbet. You can do it!

De här få dagarna då jag har kurs enda till klockan fyra förundras jag också över hur lite tid jag är hemma, och undrar hur maken klarat av att se sina barn endast två timmar på kvällen. Jag är definitivt inte redo för ett sådant liv. Älskar att kunna ha barnen hemma halva dagen, även om jag måste jobba lite då också. Kommer jag hem klockan fyra hinner vi just och just leka lite, laga middag tillsammans, fara efter maken, äta, städa undan, byta till pyjamas, tvätta tänder, läsa sagor och sova. Så är det väl för de flesta familjer antar jag, och är tacksam över min superpriviligerade situation. Min lön är kanske inte så stor, men jag får värdefull familjetid istället.

Könsfördelning

Följande vecka börjar med två intesiva kursdagar. Jag ska gå Laatutonni- utbildningen och hoppas på lärorika dagar! Onsdagen ska jag ägna fullt åt B&B- huset. Rum måste städas efter veckoslutets gäster, och förberedas för nya. En ny långstidsgäst kommer denna vecka, superroligt! B&B-et blir som vanligt under lågsäsongen mycket mansdominerat. Det är helt klart flest män som bokar in sig här under vintern. Ibland har kvinnor sagt åt mig, det kändes tryggt att boka rum här eftersom du är kvinna. Först blev jag förvånad, är det faktiskt så för kvinnor i dag i Finland? Att de känner sig osäkra när de sover borta från hemmet? Personligen skulle jag dela till och med sovsal med andra män (det gjorde jag faktiskt för 10 år sedan natten då jag träffade min man), men vet ju att bara för att jag aldrig haft problem betyder det inte att det inte finns problem. Under sommaren är könsfördelningen ganska jämn, kanske lite kvinnodominerad? Många väninnor som reser tillsammans, många mor- och dotterpar. Några kvinnopar. 

Anyways, det ska bli roligt med en ny vecka! 

Kväll med Rowli

Visst blev det förkylning även för mig. I två dagar har jag mest legat i fåtöljen och sett på mina favorit Doctor Who- avsnitt (The emty child är den bästa!). Lite jobb har jag klarat av, men främst har jag vilat. Känner mig mycket bättre nu redan. Ikväll är maken i Åbo och Miljo hos min moster. Jag och Rowli har haft en lugn kväll tillsammans. Vi har badat, läst sagor (Mamma det är min Mulle Meck, du får inte bära den, bara jag. Jag fick den i paket mamma jag ska flyga rymdraket mamma Emil ska köra flygplan och du helikopter), nattat Lilla Selma och läst några sagor till (Mamma den har jag sett i Italien, Cascata säger zia Elena och zio Mauritzio och nonno Augusto mamma vad säger nonno Harry? Vesiputous. och vad säger mommo? Vattenfall säger mommo. Och Laura? och Hanna och Gitta och...). Han slocknade på cirka en minut, med sin kära docka Lilla Selman tätt intill sig. Det är skönt att ibland ha kvällar med bara en av barnen, man hinner med så mycket mer då. Jag ser också fram emot natten då jag får sova brevid endast honom, inte inklämd mellan de två. Snart ska jag börja vänja dem av vid att sova intill mig, men jag det vill jag inte göra nu mitt i dagisstarten.  (Och jag kan ju  medge att jag älskar att somna mellan de där två små, få somna till deras doft och till deras djupa andetag. Kärlek kärlek, ni vet.) Nu ska jag fixa kanske världens godaste frukost åt oss två, och se på ett DW- avsnitt till. Imorgon ska jag vakna frisk, och fara på judo på eftermiddagen. Har redan tappat så många träningstillfällen under sjuka december!

Dagarna svichar förbi

Dagarna försvinner i ett huj känns det som. Maken har varit hemma med en ordentlig förkylning, jag tror jag får den samma nu. Börja på dagis, bli sjuk. Är det inte så? Barnen är friska som nötkärnor, föräldrarna tar sjukan. Den här veckan har jag varje dag jobbat med något annat än de andra dagarna. Måndag, bokföring. Tisdag, städning, Onsdag, möte. Torsdag, motorsågslektion. Fredag, sjuk? Dagens motorsågslektion var förresten mycket spännande. Pappa gav mig sina skyddskläder, startade motorsågen och gav den åt mig. Sedan fällde jag fem träd efter instruktioner. Ni må tro att armen kände av det! En dag i veckan har jag tänkt ägna åt att lära mig skogsskötsel.

Arbetsrum, lite bättre

Jag fick några barnfria timmar nu på eftermiddagen också och passade på att möblera om! Förändringen är inte stor, men den känns bättre. Printern är nu på ett skåp istället för på skrivbordet, vilken ju ger mig mer arbetsutrumme. Mapparna fick plats bakom printern. De ska jag tömma och sortera ännu, jag behöver knappast momsrapporter från 2010 helt nära mig. De får flytta upp till arkivskåpet. Endast de papper jag faktiskt behöver ska få vara vid skrivbordet. En annan arbetsdag ska jag såga en bit fanerskiva, måla den med griffelfärg och hänga upp den ovanför skrivbordet.

I och med ommöbleringen flyttade crosstrainer till en mer tillgänglig plats och ska peppa mig att träna inne. Vedlådorna som stått i hallen fick sin gamla plats i hörnet bakom plåtugnen och fåtöljen flyttade under läslampan. Perfekt! Tror jag ännu ska gräva fram en tunn spetsgardin från B&Bet och plocka ner pompomsen. 

Rummet är inte så illgrönt som det ser ut! Fotot ljuger. Här ser man färgen bättre.

Arbetsrum

Kidsen är på dagvård och jag sysslar med bokföring. Ungarna hann inte ställa till med oreda på morgonen i vårt lekrum/vardagsrum/arbetsrum så rummet är ovanligt harmoniskt. Jag funderar på att göra min arbetshörna till en verklig arbetshörna. Nu har jag knappt plats på skrivbordet för bokföringsmappen. Det vore också roligt att ha alla arbetspapper här nere, på en plats, istället för en del uppe i hallen och en del här. Få allting mera organiserat och jobbvänligt. En stor griffeltavla skulle inte heller vara så dumt att ha. Så länge jag bokförde och gjorde annat kontorsjobb med barnen springade runt omkring/ i min famn hade det inte så stor skillnad om kontoret var ett enda kaos, men nu vill jag ha det som ett riktigt kontor. 

Det får bli någon annan dags projekt, idag hinner dagvårdstimmarna just åt att bokföra och förbereda Radiokammaren inför nästa långgäster. Jag måste också fundera ut något sätt att hålla fötterna varma under kontorjobbet, trots fårskinn och dubbla yllesockor är de nu iskalla efter två timmars jobb. 

Nya rutiner

Hur har det gått hos dagmamman undrar ni kanske? Jag frågade kidsen igår om de vill fara tillbaka till dagmamman. De drog i mig och sa Jo, vi far nu!. De gråter inte när jag lämnar dem där på morgonen, de kommer snällt hem med mig klockan ett. Men ena pojken äter knappt något där, och båda pojkarna har problem med vilan. De sover inte dagssömn hemma, och vägrar vila hos dagmamman. De skriker, gråter och ena pojken till och med bet dagmamman idag i en hysterisk attack före vilan. Han har aldrig bitit mig eller någon annan, så jag får nog ta och öva dagsvilande nu under veckoslutet.

Jag har kunnat jobba bra här hemma och på jobbet idag, och ska jobba lite till nu när kidsen är hos min moster. Bokföringen som jag lämnade ogjord före julen pga av sjukan måste fås färdig tills måndagen. Det är oerhört lyxigt att föra kidsen och maken till sina platser på morgonen, komma hem, äta frukost medan jag går igenom to do- listor, jobba, äta lunch ensam eller i vuxet sällskap och sedan hämta barnen. Och ha hela eftermiddagen för dem.

Dagmamma

Imorgon börjar ett nytt kapitel i vårt liv. Barnadagvårdstiden. Barnen fick plats hos en dagmamma med endast ett annat barn i gruppen. Det blir en mjuk och skön start för kidsen tror jag. Vår två dagars inskolning är förbi och jag är mycket positiv. Dagmamman verkar vara mycket bra! Jag gillar att hon inte serverar socker åt barnen, att de är ute så mycket och att de inte äter halvfabrikat. Kidsen gillar henne också. Bra fiilis på alla sätt. Vi ska ha barnen halv dag där, varje dag. Jag får hela fem timmar per dag för att jobba! Hurra! Imoron har jag kursdag, så kidsen är borta från mig från åtta till fyra. Visst känns det lite sorgligt att våra supermysiga mornar snart är ett minne blott, men jag tror att dagvård ska passa vår familj utmärkt. Jag har en massa kurser och föreläsningar jag ska gå på, och kanske också göra lite annat jobb än bara B&B. Får se vad våren för med sig.

Val Rendena

Så mycket att blogga om nu när vi är hemma och har landat i vardagen! Vi hade en fantastisk vecka i en stuga i Alperna, och kom hem två på tisdag morgon. Idag har vi varit på dagmammainskolning och annat spännande, mer om det sen! Nu bara måste jag spamma bloggen med foton från bergen. 

Vi hade bokat en stuga i Val Rendena, min svägerskas makes hemdal. Vi körde upp dit från Mantova och färden som skulle ha tagit två timmar tog 5 och en halv. En snöstorm svepte in över norra Italien och vi fastnade i den. Någonstans under vägen tappade vi även ett däcks vinterkedja och kunde inte köra hela vägen upp till vår stuga. Vi gick upp, med barn och alla väskor i snön. Men våra ungar klarade av dagen superbra!

Vi ägnade våra dagar med bilturer och promenader till vackra platser, och åkte pulkka på gården hela eftermiddagen. Åt ibland på restaurang, men oftast hemma i stugen som vi delade med svärföräldrarna. Det blev, som alltid i Italien, alltför mycket mat.

Nyår firade vi femton man starkt hemma i stugan. Barnen lekte med svägerskans mans kusins barn och ville absolut inte fara och sova. Vi åt linser för att önska finansiell lycka under det följande året, och Cotecino var allmän välgång. 

En dag tog vi skidliften upp till ett av Italiens mest omtyckta slalomberg. Vi ville skida, men med makens fotbollsknä och min fortfarande sjuka handled valde vi förståndigt nog att skippa skidandet. Rowli däremot provade alla skidor han kunde hitta.

Han fick inte åka skidor, eller ens pulkka så högt uppe, 1600 meter, men var glad ändå. Ungarna älskade åka skidliften, helikoptern som de kallade den. Jag som lider av lätt höjdskräck var lite rädd.

Mamma-barnselfie

Barnen må se idylliskt söta och väluppfostrade ut, men låt icke skenet bedra. De är busiga och livliga som få. Varken fastern, farbrodern, modern eller fader fick sätta ner sig och njuta av solen och utsikten mer än en minut. Fantastiska ungar, men inte särskilt lugna. Vi hade på alla sätt en supersemester, men särskilt avkopplande och rogivande var den inte. Inga mysiga promenader i idyllisk vinterby med make. Mycket springa efter busungar, bärande på trötta ungar och sovande brevid närhetstörstande, sparkande gullungar. Jag längtar i smyg efter en veckoslutsresa med maken.

Sista dagen hade snön nästan helt smultit bort och vi fick njuta av lite varmare väder. Jag var återigen tacksam för att ha gift mig med en italienare och får uppleva Italien på många olika sätt. Vi enas alltid om, maken och jag, att Italien är ett fantastiskt land att semestra i, men absolut inte ett land vi vill bo i. Varje dag får vi höra historier om hur svårt det är i Italien idag. Om arbetslöshet, byråkrati som är absolut galen, om peter pan- syndromet, om politiken, om immigranterna. Om uppgivenheten i Vackra Italien.