Godnattsaga

Nätter då en av de två gossarna inte vill sova brukar jag berätta en godnattsaga åt mig själv. Huvudpersonen heter Irina och lever singelliv i valfri storstad. Hon har ett spännade och roligt liv, men varje gång jag återkommer till verkligheten är jag glad att jag är just här, med ett gnyende barn i famnen och ett sovande brevid mig.

Mer lyx

Superlyx är att ha en man som skickar en till ett spahotell för att vila upp sig. Igår körde jag iväg till Karislojo, checkade in i Päiväkumpu och spenderade kvällen med att simma, bada ångbastu, äta från restaurangbuffén, läsa en spännande bok i rummet och bara koppla av. Efter en lång och skön natt och en stor frukost körde jag hem igen. Allt hade gått riktigt bra hemma, men min man konstaterade han nu förstår den mentala påfrestningen som det innebär att vara hemma med två små barn.

Superlyx är också att få gäster som hämtar så otroligt snygga stickade kläder! Ska fota snart.

Lyx

Lyx är att få hjälp med matandet av barnen, få eldat, få närande god soppa hemleverad och få kidsen ut i friska luften då modern inte känner sig så pigg.
Det här med att bo nära familjen blir bara bättre varje dag.

Barnprat

Jag trodde att jag inte skulle bli en såndärn mamma som alltid talar om sig själv i tredje person. Typ lugna ner dig nu lillgrodan, mamma är här. Såklart gick det så, jag talar på det sättet hela dagen. Med en trött amningshjärna kunde det vara lätt hänt att jag också pratar så när jag tar emot jobbsamtal. Typ okei, emäntä näkee autosi pihalla, hän tulee heti sinne. Jag tror att det skulle göra gästerna aningen förvirrade.

Så fina pojkar

Allting är väl i min värld när det enda barnläkaren säger, om och om igen, är Så fina pojkar!.

Ja, det tycker jag också!

Big mama

Ordväxling igår:

"När har du beräknad tid? Jag läste att du ska få tvillingar."

"Öh, det hände redan, en månad sen ungefär..."

"Aj jaa, nå, det är ju ganska svårt att bli av med kilona!"

Och jag höll på att storkna av ett undertryckt fnitter. Jag gick upp 20 kilo och har nu ca 3 kilo kvar.

Rauliboy

Folk frågar ofta om Raul är ett namn från Stefanos släkt. Men nej, trots att det är italienskt är det ett namn jag alltid tyckt hemskt mycket om och velat att min son skulle heta.

Min man kan dra några spanska fotbollsspelare som namnkort, och jag säger skämtsamt att namnet kommer från den här typen:

Det krävs en by...

för att uppfostra ett barn, är ett fint gammalt ordspråk. När vi för ca fyra år sedan var trötta på vår lägenhet i Åbo och ville flytta ut på landet var vår högsta önskan att få flytta till min hemby. Sedan blev mitt barndomshem till salu och vi blev alldeles överlyckliga. Att bo så här nära både mina föräldrar och min moster har visat vara speciellt lyckat. Jag har fått hjälp med matning av pytinerna nästan varje dag sedan Ste började jobba igen. Utan deras hjälp skulle jag vara en mycket tröttare och nära på en halvdesperat mamma!

Omöjliga projekt

Redan förra året ville jag påbörja projekt Strandhus, men en småjobbig graviditet kom emellan. Jag kan inte se mig själv ta twinsen ner till strandhuset i barnvagnen genom en lerig åker detta år heller, men tänk vad underbart det vore att pimpa upp strandhuset! Städa bort all skit och söndriga fisknät, spika fast några lossade bräder, få ordning på fönstret och avloppsröret. Hänga upp en hängmatta och några myggnät. Skaffa en grill och ett enkelt möblemang. Reclaim the beach house helt enkelt! Reclaim the beach förresten också, som stranden ser ut nu kan man knappt navigera ut sig genom vassen till ån.

Inspirationsbilder hos Att vara någons fru.

Arbete

Den senaste veckan har det börjat komma in bokningar för sommaren, det gör mig så glad! En stammis uttryckte speciellt sin glädje över att jag har öppet på sommaren trots familjetillökningen.

Idag har jag kunnat städa och bädda i Dönsby medan kidsen sovit ute. Igår var det bastustugans tur. Det är skönt att göra något annat än att koka plastsoppa och byta blöjor. Fast inget program slår ändå att hänga med kidsen!

Julskinka

Julskinkan som skulle ta ca 7 timmar att koka i ugnen tog 12 timmar. Min natt blev kort sagt rätt så dålig. Klockan sex på morgonen blev den äntligen färdig, halv sju stod jag och stoppade in nejlikor i den. Jag skrattade åt mig själv ännu mera, stå där och laga julskinka i mitten av januari hela natten som spädismamma med sömnbrist. Helt absurt!



Men oj vad det var värt det! Mamma hade lagat sin supergoda potatislåda, tillsammans med två vänner och mina föräldrar åt vi mini-julmiddag. Skinkan var hur god som helst och jag åt flera portioner.

Vad gör man inte för lite julskinka

Klockan närmar sig ett, knattarna sover sedan länge och den enorma julskinkan är i ugnen fortfarande. Jag skrattar åt mig själv, jag måtte vara galen!

Två händer för två bebisar

Dagar som denna tänker jag ofta på hur enkelt allt skulle vara med ett barn. En av pojkarna lider av magbesvär och vrålar till stup i kvarten. Det är helt okej, enkelt att klara av. Men när den andra gossen också skriker och kräver uppmärksamhet står denhär tvillingmamman ganska handfallen. Jag försöker dock tänka positivt. Jag har två armar, två händer och en stor famn för mina två. Tänk vad omöjligt det vore att ha trillingar!

Beta-mamman

Ibland när jag läser bloggar skrivna av mammor / blivande mammor slås jag av hur lite jag egentligen vet om babyskötsel. Som i dethär inlägget av Taikuri. En värmepåse till babyskyddet, vad är det för något? Jag hade tänkt slänga en yllefilt över kidsen när de ska åka bil nästa vecka, behöver man värmepåsar? Varifrån får man ens såna? Är yllefilt helt fel och rent av trafikfarlig?

Jag önskar att det skulle finnas en manual, Så här sköter du dina bebisar, och att allt i den manualen vore absolut sanning.

Sign. Orolig mamma

Korsningen

Hur ser en korsning mellan en hatifnatt och en mymla ut?

Ungefär såhär!

Här visar Emil upp hupparin som hans moster shoppat efter att ha sett kidsen via ultraljud en dag i augusti. Förresten, jag tycker egentligen inte alls om att sätta ut foton på pytinena på nätet, men dessa dagar kan jag inte hindra mig. Vi får kalla det en en-månaders special!

Om detta med att vara hemma med barn

Ja, det är tyngre än att vara hemma utan barn. Ja, det är stundvis riktigt jobbigt när båda barnen kräver uppmärksamhet samtidigt. När man ammar den ena och den andra borde rapas och båda inte rymms i famnen. När kidsens tuttar faller och de börjar skrika och man måste snabbt sätta dem tillbaka. Men annars är det ganska lugnt med tvillingar i denna ålder. Något som jag tycker måste vara mycket svårare och kräva mycket mer ork är kombinationen spädis + 2-3 åring. Nu sover kidsen ju samtidigt iaf vilket gör att jag kan göra mina grejer under den tiden. Jag har full respekt för alla föräldrar som orkar sig igenom en sån vardag!

En tanke

Jag undrar om småbarnsföräldrar i Harry Potter- versum använder imperius- förbannelsen emot sina gråtande ungar. Eller kanske en mildare Silencio om inte en tillvaro i Azkaban lockar.

Underbara Clara

säger det som alltid så rätt.

Den matande pappan

Orsaken till att jag mår så bra och är lugn och pigg på dagarna är att barnens fader sköter det tidiga morgonpasset innan han tar bussen till Esbo. Klockan fem varje morgon stiger han upp, byter blöjor, värmer ersättning och matar kidsen. Jag får sova från typ halv ett till halv nio. Trots att mina mjölkanläggningar är överbelastade när jag vaknar är det absolut värt det. Sömn är det bästa som finns. Dessutom ger det en möjlighet åt min man att vara tillsammans med sina avkommor, något som annars bara sker under korta kvällstimmar.

Captain America

Raul visar upp sin body som tidigare klätt en halvamerikan. Vi kan också konstatera att han gått upp en storlek och är nu en stor + 4 kilos bebis.

Brödrar

Dagen har gått otroligt bra, vad var jag riktigt rädd för? Mina underbara ungar är inget att vara rädd för, de klarar superbra av att ha bara nästan bara en skötare! Deltidpensionerade pappa kom och hjälpte lite med tvåans matning.

Dagens enda missöde stod Rauls tygblöja för. Efter hur många läckade blöjor ger man upp tyblöjorna/ fattar hur de fungerar? Jag börjar fundera om det är värt besväret, speciellt med tanke på att vi som tvillingföräldrar i Raseborg får gratis muminblöjor från fabriken i Ekenäs. Jag försöker tänka roskisberg, plast emot hud men nu känns våta bodyn och bebisar mer aktuellt.

Babyåret har börjat

Första förmiddagen på mitt babyår är snart över. Jag har bytt blöjor, matat, ammat, kokat plastsoppa, eldat och tvättat tygblöjor. Och bland varven tittat in på söta sovande Raul och hållit i famnen den alltid lika oroliga Emil.

Vad nu? Det är så många timmar tills de vaknar och jag får umgås med dem igen.

Jul

På fredagen lämnade jag twinsen hemma med deras pappa några timmar och städade undan julen i B&B. Huset hade varit nästan orört sedan julen, och julstämmningen var ännu påtaglig. Hemma har vi haft minimalt med julpynt, så jag fick maximalt med julfiilis.
I butiken senare samma dag såg jag en julskinka på erbjudande.
Idag köpte jag samma julskinka. 7 kilo ekologisk skinka för inte så många tior.
Men som min man sa, nästa år får jag ingen julskinka så det är lika bra att passa på nu!

Nyårslöftet

Mina föräldrar har skrivit dagbok hela mitt liv. I år 1984s bok kan jag läsa om när mamma var gravid med mig och om mitt första år. Gissa hur många gånger jag har läst i den boken de senaste nio månaderna. Hela min och mina systrars utveckling finns i de där böckerna. Mitt nyårslöfte var att följa mina föräldrars exempel och börja föra dagbok. Hittills har jag skrivit varje dag, hoppas jag fortsätter!

Happy days

Dethär måste vara en av de bästa veckorna i mitt liv. Att bara vara hemma med min familj utan några krav på jobb eller aktiviteter.

Rutiner är räddningen

"Hur gååår det med tvillingar, ni måste ju vara upptagna hela tiden!"

Haha! Det är vi inte alls. Vi kör hårda rutiner. Kidsen äter ca var fjärde timme, förutom på natten då de får sova längre. Om klockan närmar sig 6, 10, 14, 18 eller 22 utan att de vaknar väcker vi dem. Båda äter samtidigt. Jag ammar först och sedan får de ersättning. Min mjölkproduktion är inte helt optimal. Det sägs att produktionen ska matcha efterfrågan, men mina mjölkarbetare har missat den delen av arbetsinskolningen. Så twinsen blir delvis flaskbarn, men det är inte något jag vill stressa eller ha dåligt samvete över. Jag älskar mina ammningsstunder, men fattar att de måste få äta tillräckligt.

Rutinerna blir säkert rubbade nästa vecka då den andra skötaren, kidsens alfaförälder, far tillbaka till jobbet. Allt kommer att bli mycket jobbigare, det kan inte bli så enkelt som det är nu. Men med hjälp av rutiner ska jag klara det!

Att ha ett (friskt) barn måste ju förresten vara hur enkelt som helst. Bara en rumpa att tvätta, bara en mun att mätta, bara ett skrikande barn att ta upp och trösta.

p.s nu närmar sig klockan sex, nu får jag väcka mina supersöta små ungar. Jee!
p.ss Obs. det är inte varje natt de sover sex timmar. Det vore allt för bra för att vara sant.

Mi scappa la pipi

Fadern här hemma spelade denhär sången för Emil, men jag tror att vi vuxna uppskattade den mer. Jag har nu i flera timmar gått omkring och sjungit mi scappa la pipi, mi scappa la pipi...

Fantastiska Karis

Vi gick på långpromenad, hela familjen, hela vägen in till Karis city. Dagen var underbart vacker och kidsen sov hela tiden. I K-market fick Ste en bukett tulpan utan någon förklaring. Tuula hos Tuulan kotiruoka blev glad över att jag kommit och visat upp twinsen och gav oss en rejäl bit supergod rulltårta. Har inte Karis helt fantastik kundservice? Bästa staden någonsin!

Det här,

ska bli en vanlig syn i Dönsby nu när barnen får vara ute och jag kan gå!

Hitta spädbarnen

Underbara barn som sover när man dammsuger hela huset och Dio ljuder från högtalarna. Det bådar gott för framtida hårdrock-konserter.

Om att vara olika

Linn bloggade för några dagar sedan om hur totalt olika hennes barn är. Fastän mina tvillingpojkar endast är tre veckor gamla kan jag säga samma sak om dem.

Raul, storebror, är till utseendet blond, blåögd och mullig. Han liknar mig. Han kan redan fokusera ögonen och ser sig tänksamt omkring. Han väntar med tålamod på att blöjbytningen är färdig och äter sedan med lika stort tålamod. Därefter somnar han lätt. Han är rätt så tyst förutom vid magknip, då vrålar han som en viking på stridsfältet.

Emil, den lilla latinon, är liten och mörk. Han liknar sin pappa, och min syster som bebis konstigt nog. Han har ett temperament värdigt sitt medelhavsblod och vill att allting ska hända genast. Händerna yr och fötterna sparkar. Efter maten vill han socialisera och inte alls sova. När han äter äter han som en italienare, slukar maten. Och när han väl sover sover han ordentligt. Emil skriker aldrig, han gnyr som en liten hundvalp.

Resefeber

På tal om folk som tar flyget hem imorgon, och med tanke en moster som flyger till Thailand inom snar framtid. Hur omöjligt är det att resa med spädisar i typ februari? En kort resa till norra Norge? Visst går det? Twinsen är ju då nästan tre månader redan. Om man räknar lite optimistiskt.

Imorgon blir vi fyra

Det har varit trevligt och praktiskt att ha svärföräldrarna här. Matlagning och diskning är aktiviteter jag inte gjort på några veckor. Efter ammandet kan jag ge ett barn till en villig famn för rapning och amma nästa barn. Om en pytin skriker när vi äter kan någon annan stiga upp och kolla läget.

Men det ska bli otroligt skönt att bli bara vi fyra igen. Att bara ha vardag tillsammans med den nya familjen.

Här har vi den blonde vikingen, Raul.

Presentfötter

Så fina tossor på barnens fötter!

Snö!

Jag har stor lust att sätta barnen i en pulka och åka ner för Dönsbys alla backar. Men vi får nöja oss med en promenad med vagnen. Nästa år blir det pulka!

Gott nytt år!

Önskar jag och Emil, och de andra också!