Manny

Vi är inne på de sista dagarna med mannyn. Han åker hem till Spanien på tisdag. Även om det kommer att bli trevligt med mer make- hustrutid kommer jag att sakna vår manny enormt. Hur klarar man sig ens utan en sådan? Jag har helt klart blivit alltför bortskämd. En av de trevliga sakerna med att ha honom här är att vi kan göra saker tillsammans som jag och Stefano aldrig har tid med på grund av jobb. Idag gick vi på en lång promenad med kidsen till ett loppis, köpte glass (gudagod Herrgårdsglass) och åt den i Billnäs Unelmapuutarha då regnet  öste ner. Hurja mysigt. En sån enkel sak hade jag gärna gjort med maken. Att dela vardagen med någon annan är också ganska fantastiskt. Att vara två som matar småttingarna, två som leker med dem. Att jag kommer att sakna vår manny.

Lekplatsen

Lekstugan byggdes för mig när jag var 1, 2 år gammal. Lagom till vårt bröllop piffade min mamma upp den lite, och har med öm hand vårdat den sedan dess. Lekstugan brukar vara mycket populär bland B&B gästernas barn.

Till pytinernas Välkomna till världen- fest önskade vi en gunga som present. Och en hurja fin gunga fick vi! Byggd av grannen och Ste, av träd min pappa fällt. Till nästa år köper vi andra gungdelar, det ryms åtminstone tre gungor på ställningen. Ett klätternät ska också installeras då. Gungan har redan haft stor framgång, inte bara hos Ralle och Emppu utan också bland minigästerna. Ställningen är så stadig och håller även för vuxna, en utmärkt växa med-present alltså! Tack, tack, tack till er alla som deltog i presenten!

Nästa års lekplatsprojekt är en sandlåda intill lekstugan.

Okej, inte riktig här men fotot var så fint!

Ett sista sommarveckoslut

Augusti är utlänningarnas månad. Ryssar och européer strömmar till vår vackra land just när dagarna blir kallare. Denna vecka har jag haft och kommer att få gäster från Norge, Ryssland, Holland, Sverge och Canada. Det är så roligt att få prata engelska med kunderna efter all finska i sommar!

Det inkommande veckoslutet är egentligen det sista sommarveckoslutet. Huset är så gott som fullt, nästa veckoslut blir inte alls lika bokat. Detta veckoslut är jag dessutom ensam hemma med barnen då deras fader gett sig iväg för ett festveckoslut i Nagu. Min au pair stannar förstås här, men han är inget fullvärdigt sällskap eftersom vi knappt förstår vad den andra säger. Min spanska (eller egentligen katalanska) förståelse blir bättre för varje dag, men han säger knappt ett ord på engelska. Nåja, vem behöver ord anyway?

De sociala bebisarna

Antagligen tvärt emot alla anknytningsteorier låter jag pytinerna träffa massor av folk. På morgonen vandrar de in från sitt lekrum till frukostsalen och tittar upp på nya människorna. Finns det andra bebisar där är det extra roligt. I frukostsalen fjämrar de inte alls, inte för någon. Hemma var det däremot annat då deras morföräldrar kom hem efter en veckas semester. Nå, de röda ögonbrynen fick snart sin normala färg igen. Deras manny och de är bästa vänner redan. Emil visar lite tendenser till mammighet, medan Raul efter den långa månaden hemma med pappa lyser upp lite extra när han kommer hem.

(Och jag säger det idag igen, HERREGUD vad det är skönt att ha en manny! Speciellt en sådan som lurar mig ut på trevliga utflykter och bjuder på glass och sånt.)