Tänk att Miljo och Rowli har varit i mitt liv i tre år nu. Tre tuffa, spännande och lärorika år. Varje dag är jag tacksam över dem, och att de är två. Min mommo sa alltid att hon inte skulle önska tvillingar ens åt sin värsta fiende, men jag är av helt motsatt åsikt. Rowli och Miljo är så perfekta tillsammans. Vi talade lite om födelsedagen igår, maken och jag. Jag kommer inte ihåg så mycket av förlossningen, maken fyller i mina luckor. Han berättade igår att huvudbarnmorskan var superpeppad över förlossningen. Att jag hade stönat jag fattar inte hur mommo gjorde det utan epidural, och att hon bara skrattade åt mig och sa att jag också hade kunnat göra det. Jag kommer främst ihåg hur Rowli stred sig ut och söndrade allt i sin väg, och känslan av när Miljo rutchade ut. Fjortonde december tvåtusenelva, jobbigaste och bästa dagen i mitt liv.
Vi firade dem med sång och stora paket på morgonen, de fick varsin trunki- väska för alla italienresor. De var en stor succé. På eftermiddagen bjöd vi på kalas för närmaste släkten och några vänner. Kidsen fick blåsa ut ljus från varsin tårta, och äta så mycket de än ville. Sen lekte de vilt med alla barn och med sina ny leksaker. De har lekt med precis alla presenter, just nu håller de på med memory (vilket främst går ut på att kasta korten upp i luften, det är inga stillsamma barn jag har). Dockan Lilla Selman har det också lekts med ordentligt idag. Tack till alla som kom! Synd att det är barnkalas bara en gång om året. Jag hann inte fota så mycket, det här är ungefär mitt enda foto från kalaset.
Vi lagade Den italienska födistårtan och en socker- och mjölfri chokladtårta med jordgubbsmousse. Varje gång jag bakar utan socker, smör och mjöl blir jag förvåndad över hur jäkla gott det är, och hur onödigt det är att baka med en massa fett och socker.
