Sötaste lillebror har verkligen vuxit på sistone. Han är inte någon baby längre utan ett litet barn. Han sover bättre på nätterna nu igen, tack och lov. Den sötaste saken han lärt sig är att ge saker. Han sträcker fram båda händerna och ger leksaker åt mig, ler stort och nickar. Jag tar emot, säger tack tack. Han sträcker fram händerna igen, tar emot leksakerna och säger ta tack. Han har ett helt nytt tålamod. När Raulito främst vill vara i famnen leker han för sig själv på golvet och tittar ibland på mig. Han är fortfarande mycket Emilsk, yrar omkring och hittar jämt och ständigt på hyss. Nej! förstår han sig alls inte på, men orsakar trots det inte större skada. Förutom då han knffar sin bror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar