Lyckligtvis gick natten bra, kanske för att jag accepterade att okej, sover Emil endast näranära mig/ på mig så sover vi väl så. Raul gjorde det möjligt genom att sova lugnt hela natten. Vi sov i sängen i barnkammaren, den som är skyddad av väggar på två sidor. Trots det vaknade jag upp tretiden och slet till mig Emil. I sömnen hade jag trott att han höll på att falla ur sängen. Inte särskilt smart att brutalväcka ett barn med sömnsvårigheter. Men efter lite mjölk somnade han snällt om och sov till sju.
Foton på barnen blir mest ett enda sudd nuförtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar