Italien

Nu, den fjàrde dagen i Italien har jag vaknat upp ur bihàleinflammation-antibiotika-mens-hosta- koman. Vilken tur att bli frisk till julafton! Resan gick fòrvànansvàrt bra, trots mellanlandning, buss och tàg. Vàr ràddning var helt klart kidsens nya resvàskor som de kan sitta pà och vi kan dra igenom terminaler och tàgstationer. Det àr àttonde gàngen som kidsen reser till Italien,  sà de bòrjar ocksà ha vanan inne. Vi reste denna gàng med exeptionellt lite bagage, vilket underlàttade vàr resa men som redan bòrjar harma mig. Jag snyftar till lite nàr jag tànker pà diy- raw choklad kittet vi fick till julklapp och som vore perfekt att piffa till den hàr julen med men som vi var tvungna att làmna hemma pga enorm platsbrist. Jag hade inte heller sagt nej till en till skjorta och en bok. Tvà veckors semester utan bok, choklad och med tvà skjortor àr inte helt okej, men mànne jag inte òverlever. Stora vàskan àr full med kidsens vinterhalare och vàra skidbyxor. Min rinka àr packad med julkappar och makens med fotbollsskor och datorer. Jag valde att packa ner mina springtossor istàllet fòr boken och chokladen, det ni.

Hàr i Mantova ligger dimman tàt òver staden, och inte ett ens uns julkànsla bor hos mig. Men det àr okej, jag fòrvàntar mig inget. Julen blir en trevlig fest àndà. Jag ska inte kàmpa med att fòrsòka skapa dessa italienska jular till nàgot som àr jul fòr mig. Hellre fòlja med vad familjen hàr gòr och anpassa mig. Det àr inte min roll att làra barnen italienska julsànger, om ingen hàr gòr det fàr det vara okej sà, àven om en jul i Finland utan julsànger fòr mig àr otànkbar. Som exempel, bara. Ungarn àr glada àndà. De har fàtt àka karusell och leka med en massa nya mànniskor.