Det goda med mångkulturalism i ett förhållande

Alla hjärtans dag till ära tänker jag på hur trevligt det är att ha en man av utländsk börd. Trots att vi snart kännt varandra i tio hela år finns det ändå stunder i vilken våra kulturer krockar, och jag får nå ny insikt. Det bästa som finns är möta något nytt, ta det till sig och få en funderare. Nu senast var det var det när maken konstaterade att pasqua é alta quest'anno. Vadå, är påsken hög i år? Låg, skulle jag säga, den ligger ju nere vid sommaren nästan. Han var ba Hur menar du?. Jag tänker på året som en cirkel, han har en linjär tidssuppfattning. Han hade aldrig tänkt på året som en cirkel, med julen högst uppe och midsommar längst ner. Jag å min sida har svårt att förstå konceptet med ett linjärt år. 

Det är egentligen ganska lustigt. Jag har ju studerat religionsvetenskap i fem år och känner bra till hur olika kulturer har olika tidsuppfattning, men då har det ofta ställts mot varandra i stora drag. Typ att man i öster har en cyklisk syn livet självt och att vi här i väst ser linjärt på historien. Den här lilla aha- upplevelsen jag fick gör mig intresserad av att läsa på mer om hur vi uppfattar tid och rum, och hur det påverkar oss som människor. 

Att leva med en människa från en annan kultur (även bara en annan europeisk kultur) gör att man tvingas konfrontera sociala övertygelser och försöka kärna ut vad det är man egentligen vill och vem man verkligen är. Jag ser fram emot många långa år tillsammans med italienaren som lär mig så mycket.