Jag gick igår igenom foton från sommaren och såg flera av getterna Nestor och Napoleon. Åh, så gulliga. Inte var det väl så besvärligt ändå att ha getter? De var ju ganska snälla, egentligen? Och gästerna tyckte de så charmiga. Nestor var en riktig linslus. Kanske det ändå blir getter igen?
Stora moder vad tänker jag på?! Har jag helst glömt bort Napoleons enorma horn och heta temperament? Blåmärkena på benen? De gånger som getterna rymde och vi var tvugna att jaga dem genom byn? Nej getter, nej! Ankorna däremot var trevliga djur. Kaninerna likaså. Inte så mycket arbete.
 |
| Varför behöll jag inte de här supersöta kaninerna? |
Till nästa sommar vill jag som sagt ha grisar och höns. Men det kräver tyvärr ganska mycket förarbete, så vi får se om det går. Det är också lite synd att min lilla familj spenderar nästa jul i Italien och därför inte kan frossa i egen gris. Grisarna skulle få bo i gethuset, ungefär på samma plats fanns det grisar på mina morföräldrars tid. Hönsen skulle förstås bo i hönshuset, men bara i ena delen. I hönshuset fanns under min barndom ca 100 höns. Det måste rustas upp efter den 20 åriga vilan. Mycket jobb, som sagt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar