Vi har knappt alls varit inne dessa dagar, genast när ungarna ätit morgonmål vill de ut. Inte mig emot. Nu när syrenerna slagit ut och det finns äppelblom kvar i luften känns det nästan olagligt att stanna inne. Jag har avklarat min första egentliga frukostservering i B&B och glatt mig över den sex-åringa gästpojkens iver över att mata getterna. Människor på söndagspromenad förbi byn har stannat och beundrat Nestor och Napoleon där de betar under äppelträden. Jag känner att vi genom getterna har gett ett mervärde till byn, det känns bra! (Och om Raul skulle låta bli att väcka mig varje 40 minuter på natten hade allt varit lika idylliskt som det låter).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar