1 1/2

Pojkarnas 1 1/2 dag till ära tänkte jag skriva om dem. Ju äldre de blir destu mindre utrymme vill jag ge dem här på bloggen, men idag gör jag ett undantag.

Låtomoss börja med min äldsta son. Raul är lite som denhär sången. Han är oftast superglad. Skrattar, springer och busar, kramar alla och allting. Tills det svänger om tvärt och han blir högröd i ansiktet och gråter krokodiltårar medan han slänger sig på golvet. Som tur tar det aldrig länge. Han tycker mycket om böcker och vill peka på saker och höra deras namn flera gånger. Samma sak med kroppdelar, han tröttar aldrig på att söka Emils öron eller sin napa. Han älskar, föga förvånande, bilar och traktorer men också djur. Han vill gärna mata getterna och klappa dem, och han älskar alla hundar. Raul tycker också om att mata sin lillebror. Raul i matbordet är en syn. Han äter nästan endast med händerna, klättrar så ofta han kan upp på bordet och svingar lampan. Vill han inte ha maten viftar han bestämt bort den. Han säger inte så många ord än, men pratar på hela tiden. Raul slocknar nästan genast när jag lägger honom i sängen. 

Lillebrodern är helt olika. Emil är lugn, tålamodig och mycket smart. Han kläckte idag sock- koden efter dagar av träning. Att lära sig saker är helt klart hans grej. Men han använder sin intelligens också till att hitta på nya sätt att göra av sina föräldrar oönskade saker. Lilla Houdini. Han är också oftast glad och är egentligen bara på dåligt humör om han är hungrig. Om han stöter sig reser han sig upp med ett leende. Tar Raul hans leksak väljer han oftast en annan utan större sorg (till skillnad från Raul då!). Annars är han nog mycket noggrann med att allt ska vara rättvist. Gnagar jag på Raulis tår kommer han genast för att få också sina tår uppätna. Säger jag hur duktigt Raul äter ska jag också berömma honom. Emil äter förövrigt exemplariskt. Han äter noggrannt med sked eller gaffel, plockar långsamt upp alltid på tallriken. Emil säger ännu färre ord än Raul men pratar lika mycket. Han ligger alltid i sängen i minst en halv timme och pratar och skrattar för sig själv innan han somnar. 

Pojkarna leker fint med varandra, inte bara brevid varandra. Ibland kan de knuffas, ibland kramar de varandra. De saknar varandra om de inte är tillsammans men klarar av det bra ändå.