Varje morgon vaknar jag upp med nya blåmärken på benen. Napoleon har blivit lite bättre på att inte stånga mig, men ett nytt blåmärke per dag blir det iaf. Lägg till en massa skrapsår, myggbett och nässelbrännmärken som jag fått efter att ha gått omkring på getternas betesmark så har ni mina ben. Som tur har jag inneboende nioårig pojke i mig som tycker det är coolt med blåmärken och skapsår. Vackert brunbrända, rakade, icke blåmärkta ben må andra kvinnor stå för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar