Sommaren är knappt halvvägs, men jag kan ändå påstå att det här är den lättaste sommaren sedan jag var utan barn. Graviditetssommaren var tung, jag sov bort nästan hela den. Sommaren efter den var stressig eftersom jag fortfarade fungerade som mjölkko. Då skötte jag kidsen med mammas och mosterns hjälp i juni, maken skötte dem i juli och jag och vår au pair i augusti. Året efter det hade vi en alldeles fantastisk au pair. Förra året gick inte lika bra. Det var nog den tyngsta sommaren, absolut.
Nu är kidsen på dagis från åtta till ett, vilket betyder att jag far till jobbet tidigt, kommer hem, kör maken till stationen och ungarna till dagis, tillbaka till jobbet. Det har gått utmärkt. Jag har oftast hunnit på allt bäddad och städat före kl ett. På eftermiddagen kommer kidsen ibland med mig till jobbet. Det kan t. ex. låta så här:
Nora "Oj, nu kom gästen! Vänta här pojkar så far jag och tar emot henne."
Rowli "Men jag vill också komma med!"
N "Nej, du får vänta här med Miljo"
R "Men jag vill!"
N "Du har redan pyjamasen på, och det regnar ute, inte får väl prinsessan Sofia bli våt?"
R "Men jag sätter på kläderna!"
Miljo "Jag vaktar honom mamma"
N "Bra Miljo, nu måste jag rusa, kommer snart!"
--
--
--
Inne med gästen och tar betalt. Skratt hörs utifrån. Två överlyckliga pojkar springer in i B&Bet. Båda har kläder på.
Det är oftast bara roligt när de kommer med till jobbet, men om jag ska städa samtidigt blir det bara kaos. De äter upp alla mariannekarameller från gästernas sängar. "Man får äta karkkin om man har varit duktig mamma". "Du får också en!". Det som är klart lättare nu när pojkarna är på dagis till skillnad från när de var här med en au pair. En stor skillnad är att jag inte behöver tänka på lunch åt dem (eller mig själv). De springer inte heller in B&Bet under frukostserveringen vilket var ganska jobbigt förra året. Vissa eftermiddagar spenderar de hos grannarna, och det är jag ständigt tacksam för. I juli kommer farföräldrarna hit för två veckor vilket också förstås underlättar barnvaktandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar