Mina förfäder trodde på den tidens sophanteringsfilosofi- Allt ut i skogen! När de gödslat åkrarna slängde de alla plastpåser ner i dikenkanten. Kastrullerna ut i skogen, porsliner ner i marken. Där ligger det kvar än idag och förfular omgivningen. Oftast ser man det inte, grönskan tar över. Men nu, nu ser man allt. Jag har städat upp här och där på gården, men det tar aldrig slut! Alltid finns det en ny plats full med skräp. Bara jag har tid idag ska jag ta itu med plastsäckarna vid Krokodilstigen. Bort ska de, bort bort!
Vårblommor får flytta in i kastullen istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar