Vi kör ett ungar- inlägg efter all arbetsbloggning. Det stora samtalsämne här hemma är nuförtiden hur mycket Raul och speciellt Emil äter. De börjar ätandet vid frukosten och slutar en timme före läggdags. De äter nästan lika stora portioner som jag äter (och jag spottar ju inte direkt i tallriken) och äter bär och annat trädgården har att erbjuda dagen lång. Frukost kl 8, lunch 12, mellanmål 3, middag 7. De äter allt vi ger dem, och vill hela tiden ha mera, mera, mera. Är det normalt? Jag börjar känna mig lite som en feeder. Borde vi strängt säga till nej, nu får du inte äta mera!. Men det känns hemskt! Deras vikt är ju absolut okej och Emil är snarare för mager än något annat. Kan så små barn äta för mycket? Emil åt ikväll t.ex 10 siklöjor, två potatis, en massa minitomater och bröd.
5 kommentarer:
Låt barnen äta så mycket de vill, de äter så mycket de behöver! Och sen så äter ni ju 4 mål medan många andra äter 5 och då måste de ju få i sig det "femte" målet under de andra målen. Bra dagar (alltså när det är god mat) äter jag och barnen ganska jämnstora porioner och ändå vill de ha frukt lite nu som då och är hungriga vid nästa mål.
De spurtar ikapp nu, framför allt Emil! Barn har dessutom såna där ätperioder som varvas med perioder när de äter mindre och man skall inte ta stress för någondera.
Ska vi byta? H: en vars dotter enbart ätit tomat och välling idag. Resten spottas ut.
Vad bra att höra! Det känns bara konstigt att se så små barn äta lika mycket som jag :)
Pia, om dottern sitter stilla och äter snällt sin tomat och välling utan att klättra över bordet var sjätte sekund kan vi byta!
Jo, men först efter att hon spottat ut vindruvor, äppel, minimajs, ägg och en hel del annat. Tror nog du snabbt skulle tröttna på att ha ett barn som inte vill äta något annat än välling under långa perioder. Det känns nästan onödigt att laga mat hemma då hon inte äter och mannen alltid äter på jobbet.
Skicka en kommentar