Vi körde iväg på onsdag morgon. I förbigående nämnde Ste att det här i regionen finns tecken av Italiens äldsta bosättning, stenåldersmålningar i sten. Jag ba: OMG! Måste se!
Så vi spenderade några timmar på en vacker berssluttning. Det var absolut värd sin tid!
I bergspasset Aprica åt jag kanske mitt livs nästgodaste pizza. Sjukt gott!
I slutdestinationen gick vi på promenad.
Med hopp.
På kvällen var det dags för den inkluderade middagen.
Ser ni bollarna till höger? De heter typ Schatts och är något av de godaste jag ätit.
Dags för primo, Pizzoccheri, en väldigt mättande och god pastarätt.
Jag var proppmätt efter antipaston och primon, men nästan hela secondon sjönk också ner.
Den där valnöts- och kolapajen var så god att jag nästan började gråta. Även de andra tårtorna var supergoda. Herregud vad vi var mätta.
När vi halv tio gick ner för att äta frukost var vi inte ens hungriga, vilket var synd för en så bra buffé.
Miniresan var en julklapp av svärföräldrarna. Vi uppskattade den verkligen!
2 kommentarer:
men jestas ändå, inte kan man ju äta så där mycket under EN måltid!
Man kan, om man är en italienare. Jag åt hälften av pastan, resten åt Ste och så lämndade jag en bit polenta. En riktig italiensk middag består alltid av antipasto, primo, secondo och dolce... I finare middagar också ost och frukt.
Skicka en kommentar