Vi har ràtt sà skòna dagar. Nàr Raul vaknar lite fòre sju kommer farmodern och tar honom och làter oss sova vidare. En timme senare vaknar Emil och jag stiger upp med honom. Han àter wetabix till frukost, jag te och kex. Om farmodern har farit pà jobb redan leker Raul med farfadern. Ste vaknar sà smàningom och fastern kommer ner fràn sin làgenhet pà òvre vàningen. Vi bàddar sàngarna och klàr skor pà de ivriga barnen. Vi gàr ut till parken eller stannar hemma pà gàrden. Farfadern fòrbereder kidsens lunch, Emil àter alltid sjàlv, Ralle trotsar. Farfadern lagar vuxenlunch medan vi leker i lekrummet. Halv ett sàtter vi kidsen i sàngarna var de fàr somna in sjàlva. Vi àter, och jobbar efteràt.
Pà eftermiddagen far vi till parken pà glass och picnic eller pà andra àventyr. Hàr finns sà mycket fòr de smà att upptàcka. Solen skiner och det àr exakt passligt varmt. Det àr hàrligt att se hur vàl mina gossar leker med andra barn. Man màrker att de àr vana med leksàllskap. Det àr fòrresten fràmst mor- och farfòràldrar man ser i parken med barn, fòràldrarna àr pà jobb. De mammor man ser (pappor pà veckoslutet) àr relativt gamla, òver 35 àr och har ett litet barn. Det kan jag fòrstà, vem hàr har ràd med barn (inte alls i pluralis) i ung àlder). Jag kànner mig som vàrsta tonnàrsmamman. En annan intressant grej àr att nàstan alla tror att mina barn àr flickor. Che belle bimbe! kan de utropa. Ovansett hurdana klàder de har pà sig. Fòr att de àr blonda? (Emil àr blond i detta land). Vi har pà skoj bòrjat kalla dem fòr Emilia och Laura.
Imorgon ska jag och Ste àka pà minisemester upp till bergen. Ett helt dygn alldeles fòr oss sjàlva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar