söndag 10 mars 2013
Zombi
Lite söndagspoesi for all you småbarnsföräldrar out there.
Var vaken i timmarna fem
ungarna kan vi skylla på dem?
Än skrek den ena, än skrek den andra
modern hela natten vandra.
Likadant i minst en månad
under ögonen sprider sig en blånad.
Håret ligger dött och platt
dagsljus gör mig alldeles matt.
Rynkor sig i pannan spridits,
en till natt jag genomlidit.
Men ungarna vaknar upp och ler
och man vet att man klarar många nätter fler.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har sovit kanske en halvtimme i natt - fast E sov i 10 timmar. :-( Min sömn tycks vara permanent skadad av två år av vad du beskriver.
:( Har du provat på sömnmedicin?
Jo, det är ju den enda hjälp man får av läkare. Men man får inte ta den varje natt, för att inte bli beroende. När jag tar den får jag sova 6 timmar, utan den tydligen nästan inte alls.
Om det hjälper att sova borta från lillen kan du alltid utnyttja det närbelegna B&Bet on the house någongång. Vi gör så nu att Ste sover minst en gång per vecka i bastun/B&B för att ladda batterierna.
Tack, du är himmelskt snäll. Det hjälper lite, men inte helt utan sömnmedicin längre. Men vi tar varannan natt här hemma och mina "lediga" nätter tar jag medicin och får sova.
Skicka en kommentar