Mina önskningar hörsammades inte, det blev både regn och kort tupplur. Jag hann bädda två sängar innan Raul vaknade. Han kom med mig upp, jag fixade ett provisoriskt trappskydd.
Nyfiket kröp han omkring. Det är ju ett tag sedan senast. Det är till Gröna rummet han kryper.
Rummet är inte barnsäkrat, alltså är det fullt av spännande saker att riva ner. När jag plockade fram babyns värsta nemesis, dammsugaren, tittade han skräcklaget på mig, flyttade på sig lite och fortsatte leka.
Till sist var jag tvungen att placera honom i spjälsängen på yttre vinden då jag skulle fara ner efter handdukar. Då kände jag mig ganska mycket som en misslyckad mamma. Se bara vart jag sätter den stackars pojken. Han tog det dock med gott humör. När jag kom tillbaka snyftade han till lite bara. Just när jag blivit färdig med övre våningen hörde jag läten från vagnen på trappan. Emil hade vaknat, bra tajming.
2 kommentarer:
Det ser sååå hemtrevligt ut. Du kunde börja göra en bilderbok, Emils och Rauls äventyrliga spädbarnstid
Mmm, kanske det! Om min lillasyster står för tecknadet, det vill säga.
Skicka en kommentar