När jag hade lagt mig i sängen för en tupplur i eftermiddags, efter att ha ätit en god lunch hos min moster och lämnat barnen där tänkte jag igen på hur tacksam jag som får bo här.
Huset vi bor i byggdes av min morfar farfar, de flyttade hit från stora huset för att ge utrymme åt den unga familjen. De hjälpte till med skötandet av gården och barnen. När de blev gamla skötte de yngre om dem. När min mormor fick tvillingar på den efterkrigstida landsbygden var hjälpen från den äldre generationen ovärdelig.
Jag var jämt och städigt hos mina morföräldrar som barn. Som tonnåring hjälpte jag min mormor med allt från medicinhämting från apoteket till att måla uthusen. Min mamma och moster skötte henne hemma så gott som till slutet av hennes liv. Nu hjälper de mig med mina barn. Går allting som det ska kommer troligtvis Emil och Raul skotta snö hos dem, baka småbröd till deras pensionärsträffar och klippa deras gräsmattor. Och jag (och förhoppningsvis någon syster som flyttar hit) kommer att hjälpa dem när de blir äldre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar