Dags för ett klassiskt Detta gör mina ungar nu- inlägg.
Raul fortsätter vara den mysiga och nöjda bebisen han varit sedan födseln. Han leker glatt för sig själv och försöker äta upp alla människor som kommer i hans väg. Tänk er typ Pacman. Han pratar mycket för sig själv och är just nu i slutrakan av en lång pruttljudsperiod. Raul säger Mamma, men menar inte mig utan säger det för att utrycke ett behov (som jag oftast tillfredsställer). Han sover korta stunder om dagen, ca 30 minuters pass, på eftermiddag en timme. På natten sover han oftast helt okej, men är orolig på morgontimmarna. Vissa nätter måste jag sova med honom tätt intill, annors sover han helt enkelt inte. Men eftersom han är så mysig och snäll är det underbart att sova med honom. Rauli står en kort stund utan stöd och älskar att gå med gåkärran. Han kryper snabbt om det är nödvändigt, annors kryper han i maklig takt. Han tar en leksak i handen och kan granska den hur länge som helst, och sen gnaga på den lite. När Emil tar leksaken från honom plockan han oftast upp en ny, men på sistone har han börjat strida om rätten till leksaken. Raul äter oftast ganska bra, och äter själv babykex och majsbågar utan att klotta destu mer. Passionen till flaskor fortsätter. Och till vatten, herregud vad han älskar att plaska i vatten.
Emil är fortfarande partypojke nr.1. Han är ett yrväder, en glad pojke som inte känner av några gränser. Han klättrar upp för allting, far in i alla vrån och hittar allting man inte vill att han ska hitta. Men han kan också leka med en sak i taget och sitta stilla medan han gör det. Sedan tittar han upp med ett klurigt leende och rusar iväg till okända destinationer. När han sover sover han länge. Dagspassen är kanske 1- 1 1/2 timme. Nu, när han väl fått sina två översta framtänder, sover han okej på natten. Halleluja för det. Det är fullkommligt omöjligt att sova brevid Emil, tyvärr. Han går knaggligt med gåvagnen, men tog sitt först steg utan stöd förra torsdagen. Go Emil! Kryper gör han med rasande fart. Emil äter bra, han äter allt liksom sin bror. Däremot klottar han hemskt mycket när han äter.
Ibland känns det svårt att egna lika mycket uppmärktsamhet åt lugna Rauliboy eftersom Emil kräver så mycket mer. Därför är det också skönt att Emil sover så mycket längre på dagen, då har jag möjlighet till ensamtid med Raul.
En annan sak som är svår med tvillingar är att undvika att jämföra dem och katorisera dem. Typ "Raul är den snälla och Emil den vilda". Jag vill ju inte att de ska växa in i just de kategorierna, Emil är också snäll och Raul kan vara vild ibland. De borde få utvecklas till det de är, inte bara som motpart till brodern.
p.s det tog mig tre timmar att skriva inlägget. Tre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar