Tra un po'

Dagarna till avfärd går att räkna på en hand och jag börjar inse att, hjälp, vi ska vara borta i nästan två månader! Alla TÄNK OM börjar hopa sig. Tänk om det snöar massor och jag inte finns på plats för att skotta snö? Tänk om Lilla Lingonsylt inte trivs med våra arrangemang? Tänk om något händer på jobbet? Tänk om, tänk om...

Bara andas Nora. Om det snöar massvis kan jag köpa tjänster, så som jag har gjort med städningen av B&B. Städfirman byter också sängkläder. Lingon har levt med Nekku tidigare och han kan alltid komma hem hit genom kattluckan. Jag har arbetstelefonen med mig, om något händer kan jag lösa det. 

Tänk om barnen inte trivs i skolan? Nå, det är för en så kort tid, och om det går riktigt dåligt kan jag hemskola dem. Deras farmor som var lärare kommer också att bo med oss i några dagar så månne det inte lyckas. 

Tänk om jag känner mig oerhört ensam där när barnen är skolan och maken jobbar. Nå, jag är ju van.

Dagarna rusar verkligen iväg nu. Jag har plockat fram våra resväskor och kommit fram till att det här blir första resan som barnen inte tar sina Trunkies med sig. De har varit fantastiska, men nu behöver vi större handbagare. Vi checkar in endast en väska, och i den väskan ska en extra väska rymmas, plus barnens skolväskor. I makens handbagage ska hans datorer rymmas. Så det kan ju bli en utmaning.