Ibland blir jag lite trött på mig själv och alla mina projekt. Men det här senaste projektet gör mig så glad att jag redan flera gånger har hoppat jämfota av glädje. Som hästtokig tonnåring såg jag en gammal hästkärra i rian och drömde om att fixa till den (och givetvis ha en häst till den men det är en annan historia). När jag nu på äldre dagar har gjort strövtåg till rian har mina gamla drömmar tänt till liv igen. Med Lillsis' och Tinos hjälp drog jag upp den ur marken och rullade den till dörren. Men vagnen var för bred, den rymdes inte igenom. Jag bad pappa om hjälp att med motorsågen söndra dörren. Till mina stora förvåning gjorde han det samma dag. När jag målade brunnhuset på B&B gården hörde jag traktorn komma och såg mamma gå brevid. De hade tagit ut vagnen! Det är länge sedan jag har varit så glad som i just det ögonblicket. Pappa rengjorde den från damm med hjälp av en kompressor, jag tvättade den idag. Nu har jag slipat bort lite av den gamla målfärgen men är alltför trött för att fortsätta (nattliga äventyr som alltid). Jag har halft ruinerat mig på linoljemålfärg (dvs att min födisgåva är kirrad) och ska restaurera vagnen till dens forna glans.
Den är så fin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar