Många saker har blivit enklare med twinsen men nattningarna är om möjligt värre än förr. Till den positiva sidan hör att vi sedan april har kunnat lägga dem och sova själv. Det vill säga, en vuxen för två barn. I juni levde vi lyckliga tider då vi endast behövde lägga dem i sängarna och avlägsna oss från rummet. Men sedan lärde de sig att klättra ur sängen, så en förälder måste sitta mellan sängarna. För mig är nattningarna helt klart dagens jobbigaste stund. När klockan börjar närma sig ett och nio kryper nattningsångesten fram. Jag vill inte jag vill inte repeteras i mitt huvud. Ena sonen somnar snällt och snabbt men andra sonen är helt hopplös på att somna in. Han gör akrobatikkonster, sjunger, skrattar, leker med tutten, låtsas sova men fnissar sedan. Det gör mig galen! Ibland måste jag rusa ut ur rummet för att avreagera mig. Lyckligtvis tar den lugna maken varannan kvällsnattning och båda dagsnattningarna på veckoslutet. Vanligtvis sover båda ungarna ganska bra, endast två- tre gånger per natt väcker de oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar