Största delen av veckoslutet har gått åt till magsjuka hos mig och Raulito. För mig började det på fredagskvällen, jag ringde min moster och bad henne komma hit. Resten av kvällen spenderade jag i badrummet. Min moster ringde hit min mamma, tillsammans satt de barnen och sova. Mamma stannade här tills Ste kom hem från fotbollsträningarna. Raul började kasta upp en halv timme efter insomningen. Stackarn höll på till halv ett. Man blir verkligen kär igen då man ser sin man hjälpa sin son spy. Vem visste att äktenskaplig lycka kan komma i form av ett spyende barn? Mirakulöst nog mådde Raul utmärkt på morgonen, medan jag låg hela gårdagen i feber. Hundra gånger hellre är jag sjuk än att barnen är det. Idag mår jag mycket bättre (och har lika platt mage som efter en månad av träning, så platt som den kan bli post-tvilling- preggo).
Det här var första gången som jag och ett av barnen var sjuka samtidigt. Jag hade aldrig, aldrig klarat av det utan att ha hjälp så nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar