Vad jag skulle skriva för två dagar sedan är att jag tror att tre månader är en idealisk ålder för resor. Småkidsen är inte så omtåliga som för en månad sen, men ändå tillräckligt små för att stanna lugnt i famnen. Tillräckligt små för att kunna bäras med överallt utan destuvärre ryggont. Tillräckligt stora för att klara av att bäras runt hela tiden. I en sådan ålder var tutten och en trygg famn är det mesta man behöver.
Överhuvudtaget gick resan otroligt bra, ungarna fick inga problem med magen, de sov på nätterna och allt var som hemma för dem. Jag antar att om man har lugna och glada barn hemma har man lugna och glada barn på resa.
Vi hade det så lyxigt med barnvakter nästan hela resan, förutom de fem dagarna i Toscana. Alltid fanns det en ledig famn för barnen, alltid någon som ville leka med dem. Jag fanns förstås alltid med som trygghet ändå, förutom då jag och min man for på date. Vad bortskämda vi blev! Nu tycker kidsen inte alls det är roligt att ligga ensamma på lekmattan då föräldrarna måste göra andra saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar